Lagbanner
Vinden har vänt
Leksands målvakt Axel Brage storspelade i veckans två segrar.

Vinden har vänt

Äntligen! Efter nio förluster i rad studsade äntligen pucken rätt den gångna veckan och helt plötsligt har vi leksingar fått upp hoppet om att detta kan bli en riktigt trevlig SHL-säsong trots allt.

Leksand inledde veckans roadtrip till Växjö där hemmalaget kom från en stark vändning mot Linköping och jag trodde att vi skulle få det tufft mot det, på förhand, tippade topplaget. Och knappt hade matchen hunnit börja förrän ett skott från blålinjen touchade ”Kolans” klubba och gick otagbart förbi Brage i målet. En mardrömsstart såklart.

Men Leksandsspelarna lät sig inte nedslås lika hårt som jag själv gjorde och knappt halvvägs in i perioden lyckades man få till ett långt anfall där Lang hade en riktigt bra chans och sedan snyggt jobbade tillbaka pucken bakom målet, och efter att pucken hamnat hos backparet Johansson/Samuelsson avlossade Filip Johansson ett skott som inte såg helt otagbart ut, men på något vis smet pucken genom Andrén i Växjömålet.

Bara några minuter senare bjöd Växjöbacken Ilari Melart Leksands Fredrik Forsberg på pucken via en helt misslyckad passning i egen zon och Forsbergs skott var förvisso välplacerat men inte heller denna gång såg det helt otagbart ut. Men varför klaga? 1-2 till oss efter en spelmässigt jämn förstaperiod.

Målvaktstavla de luxe

Efter en mållös mittenperiod där Växjö förde spelet men utan att skapa så värst mycket trampade hemmalaget rejält på gasen i den tredje och när kvitteringen kom drygt sex minuter in kom det inte som någon överraskning. Växjö sköljde över Leksand gång på gång som inte fick låna pucken några långa stunder. Bara några minuter efter kvitteringen tvingades Roger Melin ta en time out för att försöka få lite lugn i laget i ett läge där spelarna såg ut som yra höns och ”alla”, utom Axel Brage som verkligen storspelade, bara väntade på att Växjö skulle ta ledningen.

Växjö fortsatte dock att trumma på och som leksing kikade man ofta på klockan och ville bara få tiden att gå så att vi åtminstone skulle få minst en poäng med oss från Vida Arena. Men, plötsligt händer det!

Via en sarg ut med knappa minuten kvar som först verkar gå mot icing men går mot målet jagar 1-2-skytten Forsberg efter och målvakt Andrén ser ut att tvingas blockera pucken, men han lyckas missa att lägga plockhandsken på pucken och Forsberg kan knacka loss den och peta in den i tom bur.

Givetvis ett slumpartat mål som inte alls kan beskrivas som varken rättvist eller vackert, men med nio förluster i rad i ryggen så ohyggligt skönt. När sedan Mattias ”Kolan” Karlsson bara några sekunder senare lyckas lägga in pucken i tom bur fastställdes siffrorna till 2-4 och förbannelsen var bruten. Tack för det i första hand Axel Brage och Fredrik Forsberg!

Marginalerna på vår sida även i Malmö

Lördagsmatch i Malmö stod därefter på agendan och med drygt 8 200 i publiken, varav flera 100 blåvita, var det bra drag på läktarna. Leksand var dock riktigt bleka och att det var mållöst efter första perioden får vi tacka Brage i målet för. Malmö var fullständigt överlägsna spelmässigt och att det ”bara” var 10-5 i skottstatistiken efter första perioden känns märkligt för feelingen var att Leksand inte varit i Malmös zon över huvud taget.

Andra perioden såg inledningsvis ut precis som den första med total Malmödominans men med två Malmöutvisningar i rad inom några minuter får Leksand i alla fall låna pucken och i det andra power playet gör Mattias Ritola ett fantombyte som han avslutar med att chippassa till Valkvä Olsen i slottet och vår norske måltjuv trycker in ledningsmålet snyggt rätt upp närmsta i krysset. I power play, dessutom! Man kan ju bli religiös för mindre...

Malmödominansen återkom dock per omgående och när Fransson fick sätta sig på botbänken några minuter senare behövde Malmö bara fem sekunder på sig innan tidigare Leksandsspelaren Lars Bryggman tryckte in en retur från nära håll. Mönstret att vi har svårt att försvara en ledning går igen men det går inte att säga något annat än att det var rättvist, och att det var 1-1 efter två perioder är i ärlighetens namn närmast att betrakta som ett rån. Hittills i matchen hade Leksand inte alls varit bra med en mängd felbeslut och dåliga passningar.

Stark tredjeperiod igen

Trots att spelet vittnade om något annat kände jag mig ändå förhoppningsfull inför slutperioden. Om du läst min text från förra veckan skrev jag just om att jag hoppades att Leksand skulle ha slagläge inför slutperioden eftersom detta var Malmös tredje match under veckan och därmed fanns chansen, sett ur Leksandsögon, att det skulle bli lite segt i både ben och tanke på Malmöiterna ju längre matchen gick.

Om det var just detta som avgjorde till våra blåvita krigares fördel får vi givetvis aldrig veta men faktum är att Leksand kom ut som ett helt nytt lag i den tredje perioden och helt plötsligt var det Malmö som stod på hälarna.

André Hult slet sig fram längs sargen och ordnade en bra chans och i samma veva en utvisning. I det efterföljande power playet blev det bök längs ena sargen och Malmö stötte dit med alla fyra spelare och lämnade Spencer Abbott ensam på vänsterkanten, vilket skulle straffa sig för när Leksand väl fick loss pucken upp till ”Kolan” på blålinjen skickade han direkt över pucken till en ren Abbott som distinkt snärtade in pucken under Alsenfelts plockhandske.

Trots en Leksandsutvisning nästan direkt efter målet var det egentligen aldrig någon fara resten av matchen och med två och en halv minut kvar svarade Johan Fransson för matchens delikatess när han utnyttjade ett dåligt byte av hemmalaget och frispelade Oskar Lang med en utsökt passning tvärs över hela banan, och fri med Alsenfelt hittade Lang samma maska som Abbot gjorde lite tidigare och det är mycket möjligt att leksingarna pratat om att Alsenfelt har en svag punkt lågt på plockhandssidan.

Malmö gör ett fruktlöst försök med att ta ut Alsenfelt med en och en halv minut kvar men för andra matchen i rad stänger Leksand butiken helt i tom bur, denna gång via Valkvä som hinner först på en rensning och lyckas stöta in sitt andra mål för eftermiddagen. 1-4 till Leksand och andra trepoängaren i rad på lika många bortamatcher den här veckan.

Rättvist? Nja, definitivt inte om man ser till spelet i de två första perioderna, men det gör ju inte segern mindre skön. Det känns så fantastiskt härligt att gå till det helt meningslösa landslagsuppehållet med dessa segrar i bagaget vilket ger arbetsro till hela föreningen och får både laget och oss fans att verkligen tro på detta igen!

Viktigt behålla ödmjukheten

Sju poäng på tre bortamatcher i rad är givetvis mycket bra och förhoppningsvis ska vi slippa behöva leva med liknande förlustrader mer denna säsong. Det är märkligt att Leksand någon gång under inledningen av säsongen varje år ska behöva dra på sig så många förluster i rad, men nu har laget stoppat blödningen och vi är i högsta grad med i matchen igen.

Till Brynäsmatchen gjorde man lite ändringar i försvarsspelet som har prioriterats upp, man ska spela lite enklare i egen zon och forwards hjälpa till bättre och man ska ligga närmare motståndarna. Det har onekligen burit frukt och jag hoppas att man behåller ödmjukheten och har insett att det måste inte alltid vara så förbannat snyggt utan det handlar om att vinna hockeymatcher.

Ett lag som är inne i den etableringsfas vi befinner oss måste ibland acceptera att allt inte går som på räls och då är det tillbaka till grunderna och kriga till sig poängen som gäller, så får skönliret komma när vi har fått igång maskineriet ordentligt och självförtroendet är på topp. Vi fans accepterar läget, inga problem, låt oss hoppas att spelarna fortsätter göra det samma.    

Landslagsuppehåll - gääääääsp

Nu stundar ett uppehåll i SHL till torsdagen 14 november, de lag som är med i CHL spelar första åttondelen den 12:e, och för egen del är det bara ett enda långt meningslöst väntande. Inte ens att Sverige ska spela landskamp i Leksand kittlar för min del. Jag är totalt ointresserad av landslaget i alla dessa alibiturneringar ingen bryr sig om på riktigt.

Det positiva för Leksands del är att vi får chansen att få tillbaka några spelare. Både Martin Karlsson (mot Växjö) och David Rundqvist (mot Malmö, skriver mer om den incidenten längre ner) fick troligen hjärnskakning och är garanterat i behov av vila och vi vill väldigt gärna ha tillbaka Ahnelöv.

Även Gunnarsson klev av mot Malmö men enligt vad jag fått fram ska det inte vara något värre än en nerv som kom i kläm och han tappade styrkan i handen. I så fall är han garanterat tillbaka till matchen mot Linköping.

Mycket viktig match mot Linköping

Vår omstart nästa torsdag blir en ny superviktig match där vi ska ta revansch på Linköping i deras Saab Arena. Hemmamatchen mot Östgötarna var en av säsongens bottennapp hittills efter att Brage släppt in allt i första perioden, vilket fick energin att bli som bortblåst de två sista perioderna.

I tabellen ligger Linköping sist och vi har två poängs försprång, vid seger för oss har vi fem poäng att gå på vilket onekligen skulle kännas väldigt skönt. Även Linköping har dock två segrar i rad, låt vara att senaste segern kom efter förlängning borta mot Rögle, men formen verkar vara i stigande. Jag känner mig tämligen säker på att vi kommer att ha Oskarshamn bakom oss när serien är slut men vi ska ha ett lag till och det kan mycket väl vara Linköping som är vår ”räddningsplanka”, och därför känns den här matchen så oerhört viktig. Jag tror på en tajt match där inget av lagen kommer att vilja bjuda på så mycket, varför exempelvis power play kommer att få stor betydelse.

Två dagar efter trippen till Östgötaslätten tar Leksand emot HV71 hemma i Tegera. Efter fyra bortamatcher i rad hoppas jag på riktigt laddat både på läktaren och på isen den 16 november. Vi gjorde en riktigt bra bortamatch mot HV i inledningen av serien där Ahnelöv kvitterade i slutet vilket gav oss en poäng.

Jönköpingslaget krossade Oskarshamn senast med 7-1 (6-0 efter första perioden) men har förlorat sina två senaste bortamatcher och brukar vara mer beskedliga borta än hemma i Kinnarps Arena, även om det trillat in hyfsat med poäng på bortaplan hittills. HV71 möter Rögle på hemmaplan innan matchen mot Leksand och det känns väldigt svårtippat på förhand men jag tror på en jämn tillställning där vi på sidan, med Norra Stå som draglok, förhoppningsvis kan bära fram våra krigare till tre poäng.

Fyra avslutande kuriosa:
Sila mygg och svälja kameler.
Jag vet inte vad som upprörde mig mest, att fyra domare kan missa en så solklar armbåge i ansiktet som den Jensen delade ut på Rundqvist eller att, när det nu var så, att det inte ens blir anmält till disciplinnämnden. När det under söndagen dessutom visar sig att det som blev anmält från matchen var Hriviks förstärkning/filmning när en klubba svischade förbi ögonen så gick topplocket på undertecknad.

Under hela upptaktsträffen inför SHL pratades det om hur mycket antalet hjärnskakningar har ökat och att huvudtacklingarna måste bort. Nu skulle spelarnas säkerhet komma först. Med knappt en tredjedel av grundserien spelad har vi nu fått beviset på att detta bara var tomma floskler.

Jag har tittat om på situationen många gånger och Malmöspelare Jensen tittar inte ens på pucken och försöker inte gå på kropp utan det enda han gör för att stoppa Rundqvist är att sätta upp en armbåge rätt över halsen upp mot huvudet. Leksandsbåsets reaktioner var givetvis starka men domarna stod på sig, ingen utvisning. Nu står vi här med resultatet, Rundqvist fick hjärnskakning, men inget blev anmält till disciplinnämnden.

I samma match sker en situation vid ena sarghörnet där en Malmöspelares klubba råkar fara förbi huvudet på Hrivik som ser ut att träffas (han spelar över rejält) och Malmö får en utvisning. På reprisen ser man att klubben inte träffar Hrivik, precis som Langs klubba inte träffade Ingman i matchen mot Brynäs i början på säsongen om ni minns (?), och Hrivik blir anmäld till disciplinnämnden och får böta 5.000 kr för diving.

Om disciplinnämnden var konsekventa hade jag inte sagt något om att Hrivik får böta, jag hatar filmningar, och kan acceptera att han får böta för detta men när en sån skitsak, där man dessutom lät en exakt likadan situation passera tidigare under säsongen och det finns säkert fler exempel från andra lag, men låter Jensens armbåge i ansiktet på Rundqvist passera blir så mycket sila mygg och svälja kameler att jag blir tokig när jag tänker på det.

Så grattis SHL och ert trams till disciplinnämnd, även kallad Lotterinämnden, nu vet vi att förstärkningar är hemska men armbågar mot ansiktet okej. Vilken av dessa saker tror ni är en störst risk för spelarnas säkerhet? Ja, jag är arg!      

Bara leksingar – överallt leksingar.
Det är ju ingen nyhet för alla oss leksingar men shit vad härligt det är att följa bortamatcherna och höra alla tillresta leksingar sjunga ut hemmasupportrarna. Både i Växjö och Malmö var det en rejäl blåvit klack och ni som var på plats ska veta att ni hördes genom rutan. Vid varje Leksandsmål lät det nästan som vid mål hemma i Tegera – underbart!   

Power play - har det äntligen lossnat?
I förra veckans text tryckte jag speciellt på hur viktigt det skulle bli i de kommande matcherna med power play och box play. Matchen mot Växjö innehöll få utvisningar åt båda håll men vi hade faktiskt två power play utan att få in pucken så statistiken blev ännu sämre.

Mot Malmö däremot blev spelet i power play och box play helt avgörande där våra två första mål kom i power play och det som är glädjande att se är att det är påtagligt hur nyttig Abbott kommer att vara i den spelformen men också att en sådan som Ritola ser ut att vara riktigt på gång. Hela hans byte och förarbete till 1-0 gav en signal om att den ”riktige Ritto” är på gång och jag tycker att även Zackrisson börjar se allt bättre ut. Törs vi hoppas att det äntligen har lossnat i power play nu så att vi kan komma upp i de runt 20-25 procent i effektivitet vi skulle behöva för att fortsätta vinna matcher där det står och väger?!

Axel Brage i slutspelsform.
Jag har hela säsongen hållit Juvonen som etta mellan stolparna men efter Axel Brages matcher den gångna veckan har jag svängt. Brages storspel i framför allt tredje perioden mot Växjö, och de två första perioderna mot Malmö, var precis de matchavgörande insatser vi hittills har saknat från våra målvakter och nu var Brage lika bra som under slutspelet i våras.

Låt oss hoppas att även Juvonen lyfts av detta så att vi har två målvakter som kan vinna matcher åt oss nästan på egen hand, men det känns i alla fall riktigt skönt att vi nu har åtminstone en.

Tack för att du läste ända hit!

Följ mig gärna på twitter: @HkanDanielssonW heter jag där.
Följer du mig följer jag dig så får du gärna skicka dm med dina synpunkter om mina texter. Ris, ros, funderingar eller rättelser. Jag lyssnar!

Ni på sittplats, är ni klara?

Håkan Danielsson Wahl2019-11-04 10:21:53
Author

Fler artiklar om Leksand