Första säsongen i Östergötland
Nu har vi lite distans till säsongen som var, för lite mer än en vecka sedan tog det lite tråkigt slut i samband med förlusten hemma mot Karlskrona med ett mål emot noll.
I somras flyttade jag till Östergötland från Borlänge i Dalarna, min första kontakt med Mjölby HC kom ganska tidigt i somras och det har jag inte ångrat under den gångna säsongen. Efter tio säsonger som funktionär i Borlänge, först som båsfunktionär och senare som webmaster och ansvarig för games online har jag sett en hel del hockey på många olika orter. Men intresset från publiken har aldrig funnits, Borlänge har en arena som är ungefär lika stor som Mjölby men ett publiksnitt på 322 personer i grundserien medan Mjölby har 690 personer.
Det snackas hockey på ett helt annat sätt i Mjölby än vad det gör i fotbollsstaden Borlänge, nu ska ju tilläggas att Borlängeborna visst gillar hockey, men då är det Leksand som gäller för dom allra flesta. Det är bara under playoffen mot Väsby och Huddinge för några år sedan jag upplevt samma tryck som det är på arenorna i Mjölby, Västervik och Karlskrona.
Favoritspelarna genom åren har varit många, i Borlänge är några exempel ryssen Alexandre Patchev, Jens Lissel, George Umunna, Daniel Flodin. Sen att se Fredrik Vestbergs första seniormatcher var väldigt kul. Har hunnit få ett par favoritspelare i Mjölby också men det väljer jag att behålla för mig själv.
Det jag visste om MHC innan var inte mycket mer än att laget var nykomling i division 1, tränarna Daniel Rydmark och Mattias Ahxnér kände man till som spelare och självklart spelaren Uffe Söderström. Från åren i Borlänge Hockey kände jag även igen Linus Berg som var en av Arbogas bästa spelare i fjol och slitvargen Daniel Pettersson som i fjol spelade för Enköping. Annars visste jag inte mycket, så när Rydmark släppte målsättningen Allettan på lagets kickoff i Västra Harg då tänkte jag nog att det inte var särskilt realistiskt.
Men jag hade fel, MHC hade en bra trupp, något problem i försvarsspelet blev säsongens negativa, men ett härligt krigande och många positva överaskningar i övrigt var det positiva. Lagets hjärta är målvakten Andreas Hennerberg som började något ojämnt men efter 10-2 förlusten i "Himpan" var rena väggen innan sin sjukdom.
Förstakedjan med Ulf Söderström, Linus Berg och Daniel Pettersson levererade även mot dom allra bästa lagen. Olof Gunarsson som började säsongen lite sådär under sin tid som lagkapten, blev bara bättre och bättre ju längre säsongen gick efter att ha lämnat över sitt C till Niklas Berglund och i playoffet vill jag påstå att nummer 55 var lagets bästa back. Berglund som lite hastigt och lustigt fick ta över som kapten inför en match mot Skåre i Karlstad växte med uppgiften och blev en härförare i försvarsspelet.
Försvaret blev lite stabilare då veteranen, VM-spelaren, Svenska mästaren Thomas Johansson anslöt före jul, han fick spela i hop med Johan Svensson bakom Uffes femma och trots att Thomas bara gjorde ett enda träningspass med MHC så bidrog han stort under sina sju matcher. Även omgivningen och kanske främst Johan Svensson stärktes av hans närvaro på isen. Johan som inledde säsongen lite tungt gick från klarhet till klarhet och var en av lagets främsta spelare från Thomas ankomst till säsongen tog slut förra måndagen.
Lite likt Leksands Hägglund-Eneqvist och Ollas har Mjölby en kedja som jobbar livet ur sig varje byte med Henrik Klouman, Christian Wiklund och Micke Fahlgren. Den kedjan var nog mest i hopkomponerad för att spela 0-0 mot motståndarnas förstakedjor, men kedjan ledd av Henrik Klouman som innan sin tid i MHC aldrig spelat center tidigare blev ett farligt anfallasvapen och var en tid i fortsättningsserien lagets bästa kedja.
LHC-lånen blev succé, under fem matcher fick vi förfoga över Rickard Palmberg och Sebastian Harrysson då centrarna Adrian Ahrling, Tomas Josefsson och Uffe Söderström alla var skadade. Även backen Andreas Besterman spelade två matcher, dock missade jag båda två så har ingen uppfattning om honom som spelare men ledningen var helnöjda med alla tre.
Om vi går in på ledarstaben så tror jag knappast det är någon nackdel att ha den rutin Mjölbys ledarstab har, Daniel Rydmark behöver ingen närmare presentation som spelare, som ledare är han oerhört seriös och kunnig, 100% vinnarskalle för det allra mesta till det positiva. Mattias Ahxnér en lugn och trygg back på nästan 2 meter som spelare, som ledare skötte han mest om backarna i år och bidrog förutom med sin rutin med lugn i båset.
Peter Forsén är Mjölbys meste spelare genom tiderna och är fystränare men även fungerat som assisterande tränare i hop med Ahxnér. Målvaktstränaren Peter "Trötter" Andersson har haft hand om lagets målvakter, han har haft två bra alternativ att förfoga över och han har nog en del i att Mjölbys spelare alltid kunnat lita på sin målvakt, oavsett om det är Andreas Hennerberg eller Rickard Nilsson som vaktar kassen.
Till nästa säsong tar Uffe Söderström över efter Daniel Rydmark, vem som blir hans assisterande tränare är i dag inte klart. Jag tror Uffe kommer bli kanon som tränare och det ska bli kul att komma lite närmare laget då jag blir lagledare, något som Mjölby inte haft på många år.
Spelarsidan vet jag i dagsläget inte så mycket om, men inom kort kommer en intervju med någon från sportgruppen göras och publiceras här på Svenskafans. Jag hoppas att vi kan få behålla stommen i truppen och spetsa med några bra spelare utifrån.
Till sist vill jag ge en eloge till MHC-Support som gjort ett jättejobb på läktaren, ingen glömmer väll Västervik borta? två bussar MHC-fans och 7-3 seger.
Hoppas att 2009-2010 blir en ännu roligare säsong än vad denna första har varit!
Väl mött i VMP-Group kommande säsong!