Matchanalys: "Tydliga signaler"
Inför kvällens drabbning i VMP-Group Arena mellan hemmalaget Mjölby HC och gästande Västervik hade hemmalaget spelat tre matcher på försäsongen, varav två på hemmaplan, dock utan vinst.
"Försäsong var ledordet"
Under den här veckan har Mjölby ökat träningsdosen markant för nästa vecka gå ner i träningsmängd igen för att förbereda sig för ligapremiären den 19:e september så inför kvällen var förväntningarna försiktigt optimistiska efter en bra träningsvecka. Matchen inleddes i ett svagt tempo där varken Mjölby eller Västervik imponerade särskilt mycket, båda lagen kändes trötta och utmattade av både träning och ganska hårt matchande.
Stundtals kunde man verkligen se hur tröttkörda benen var i mjölbylägret men samtidigt lyckades man under majoriteten perioden hålla i taktpinnen, dock utan att producera något framåt. För Västerviks del fanns det heller inte särskilt mycket glädja sig åt. Man slarvade mycket och när tillfällena väl dök upp så rann dem allt som oftast ut i sanden.
Det mest anmärkningsvärda i perioden var när Mjölbys Robert Svensson och Västerviks Tobias Ulvbane tog en fajt i mitten av första perioden. Fajten, som får tillskrivas Svensson som lyckades få in ett par riktigt tuffa smällar på Ulvbane, resulterade 2+2 för båda killarna och elogen får gå till domaren som inte skickade ut killarna.
"Skärpan saknades"
När den andra perioden väl kommit i gång började man kunna tyda ett mer taggat Mjölby samtidigt som man också kunde skönja ett Västervik som började backa hem och spelade allmänt oroligt. Helt plötsligt började Mjölby att hitta rätt åklinje, man tog skott från rätt ställe i sektorn och lyckades dessutom få med sig en och annan billig utvisning tack vare klumpiga VIK-reaktioner, men trots flera chanser i PP så lyckades man inte få hål på Joakim Strandberg, som för dagen vaktade VIK-kassen.
Omständighet summerar den här perioden ganska bra sett från båda lägren. Dels visade båda lagen att man kan transportera pucken vårdat genom mittzon, men man visade också prov på fullständig inkompetens i de avgörande momenten och det ledde också till att man efter två perioder hade en mållös tillställning.
Det mest anmärkningsvärda i den här perioden var hur överlägsna Mjölby var i tekningscirkeln där man endast förlorade fyra av totalt 18 tekningar och där den obeskrivlige tekningspecialisten i Mjölby var Adrian Ahrling. Mjölbys Micke Rosell visade också praktexempel på hur man snabbast tar sig in på mål med pucken, och det genom att ta in pucken i zonen och styra rakt mot målet, istället för glida runt i zonen ett tag, vilket var normalfallet under denna kväll i VMP.
"Viktigt för framtiden"
Inför den tredje perioden hade de 135 betalande åskådarna knappt hunnit sätta sig till ro innan Västervik drbbades av en utvisning och knappa minuten in i på det numerära överläget klev Simon Andersson och Markus Gunnarsson in i handlingen på riktigt allvar och levererade matchen första mål, glädjande nog i just powerplay. Innan målet hade Markus Gunnarsson sett allmänt oinspirerad och tröttkörd ut men samtidigt visade han att när Simon Andersson lägger passningarna, ja då sitter också skotten.
Västervik ville dock inte vara sämre och i nästa anfall kvitterade man igenom Filip Skännestig på pass från John Henriksson och Niklas Heed, Henriksson som för kvällen tillhörde en av de bättre i detta Västervik. Den tredje perioden kom att handla mycket om att bevaka och att hålla sig på rätt sida om sin spelare, detta tills Micke Rosell tröttnade på det och sköt in 2-1 till hemmalaget, återigen på pass av stundtals lysande Simon Andersson. I slutet plockade Västervik ut sin målvakt och försökte forcera in en kvittering men man lyckades knappt ta sig in i zonen, närmast ett mål var Mjölby med hjälp av Daniel Pettersson som prickade målburens utsida samtidigt som "hese-Fredrik" ljöd och förkunnande matchen avslutad.
Sammanfattningsvis kan man kort sagt kalla det här för en skitmatch, eller ännu hellre en helt vanlig försäsongsmatch där båda lagen försökte bjuda till stundtals men samtidigt inte hade orken till det, lika lite ork som mjölbyborna hade eftersom ynka 135 personer lyckats masa sig till den här tillställningen. En stor eloge till sekretariatet och andra funktionärer som åtminstone försökte skapa lite stämning.
Matchens tre stjärnor:
1. Simon Andersson, Mjölby - Han visade att han har det stora spelet i sig och stundtals visade han det också, han måste dock bli mer disciplinerad om han ska bli Kvarnströms förste center i vinter.
2. Joakim Strandberg, Västervik - Han är den enda anledningen till Västervik inte behöver åka hem och skämmas för den här matchen. Med en medioker målvakt hade man blivit utklassade i kväll.
3. Jeff Jakobs - Visst, han har temperament och det kan i bland rinna över men fy fan vad den killen kan bära ett lag med sitt adrenalin både på isen och i båset en sådan här kväll. Hans fysiska spel är fantastiskt vältajmat (ibland) och är en kille att luta sig emot när det blåser.
