Matchanalys J20: Inställning är allt
Det finns inget värre än att titta på ett lag med dålig inställning och idag var skillnaden mellan MHC och MAIF inställning, och som bekant, motivation slår alltid klass.
Inför matchen träffade jag Patrik Söderlund och pratade om matchen som väntade, han var grymt taggad och vill verkligen vinna mot detta MAIF. Per automatik utgick jag i från att hans killar skulle komma ut med samma inställning men lyste verkligen med sin frånvaro, jag menar inte att killarna inte ville vinna, för det är jag helt övertygad om att man ville men då räcker det inte att bara ställa ut skridskorna på isen, man måste faktiskt använda dem också.
Första
Under den första perioden var jag tvungen att nypa mig i armen flera gånger bara för att kolla att jag var vaken, för det här laget liknade inte alls det lag jag såg mot Tranås. Det var dålig sortering i egen zon och det var slarvig checking i MAIF-zonen, man kunde tydligt se att inställningen inte var vad den brukar vara. Man tog skott från rätt ställen men skärpan fanns inte där och det var en besvikelse rakt igenom matchen.
Det fanns ingen att lyfta fram i den här perioden, det var bäcksvart rakt igenom varje lina, ibland ställde man sig frågan om grabbarna i huvudtaget var sugna på att spela hockey idag.
Andra
I inledningen av den andra perioden kunde man åtminstone skönja en attitydförändring, linan med Bremer, Rehnström och Andreassson blixtrade till inledningsvis för att senare ebba ut och bli helt osynliga. Perioden hade dock andra ljuspunkter som man inte såg i den föregående perioden, man började räkna rätt i den egna zonen och sorterade stundtals riktigt bra. Man stod upp i en del lägen och hade det inte varit för att man tog lite för många onödiga utvisningar så hade man kanske kunnat haft ett helt annat resultat i paus. Nu rann det i väg och MAIF tilläts göra tre raka mål i den andra perioden, inte för att man förtjänad det utan för att grabbarna gick ner i tempo och slutade jobba.
Några grabbar stack ut från mängden, en av dem var Andreas Holmberg som spelade tufft, trampade i lägen och visade känslor. En annan som skötte sig bra var också Oscar Yngvee men annars var det tunnsått även i den här perioden.
Tredje
Nu började man känna igen grabbarna, man gjorde allt rätt i offensiven och höll MAIF på rätt sida hela tiden. Om man hade börjat första perioden på det här sättet så hade MAIF aldrig fått kippa luft och få energi av MHC:s horribla start. Att man vinner skotten i sista perioden med 17-3 visar hur överlägsna man var i den här perioden.
Jag gillade också hur Söderlund tog kommandot i båset. Han visade att han har fingertoppskänsla och att han redan nu efter andra matchen i båset kan läsa av killarna under match, det är ett gott omen inför den kommande, tuffa, säsongen.
En otäck sekvens i mitten av perioden var när Jesper Eklind fick ett slag av en MAIF-klubba mot halsen och fick andningsnöd. Det otäcka var att han inte fick luft och att domaren (eller någon annan heller) inte reagerade förrän han legat nere på isen ett bra tag och hostat.
I den här perioden kan man lyfta fram nästan hela laget för alla började ta ansvar, eller åtminstone nästan alla. Killar som Denitton, Holmberg, Granqvist och Tingman visade alla att dem kan, bara dem vill.
Analys:
Efter en match som denna så frågar man sig själv varför man lägger ner 70 timmar i veckan på att titta, läsa och skriva om hockey. tack och lov ser man bara den här typen av matcher max två gånger på en säsong och jag hoppas att jag slipper göra det ytterliggare en gång.
Idag fanns det en fundamentalt fel hos grabbarna och det var att man trodde att det räckte att vara bättre på pappret för att vinna på isen, förhoppningsvis lärde man sig något viktigt idag, som man också tar med sig in i seriespelet, för visar man inte mer glöd än så här så bör man kanske lägga skridskorna på hyllan och ägna sig åt annat.
Men felet ligger också i ledarskapet. Om man ser att killarna inte gör det man kommit överens om så måste man ta reda på varför omedelbart, inte vänta till periodpausen för att ta det i enrum. Hade man mött ett bra lag idag så hade kunnat stå 10-0 efter första, tack och lov mötte man ett lag som inte heller var särskilt bra.
Det här är en lagsport och kanske borde man fokusera på att bedöma laget men när individer inte sköter sitt uppdrag då måste man även poängtera det.
I mina ögon så har Johan Borg inget i a-laget att göra, och beter han sig som han gjorde idag så har han inget i J20 att göra heller. Det fanns en sekvens som var talande för hans dag idag
och det var när det blev avblåsning i offensiv zon. Han står då vid offensiva blå och beger sig efter avblåsningen in i en lugn situation försöker ta en fajt. Det här resulterar i att hans tjafs får med Brissle ut i utvisningsbåset också.
jag är för att försvara sina medspelare i alla lägen men varför ge sig in i en situation som inte existerar och ge laget ännu mer problem än vad man redan hade.
Jag vill dock lyfta fram Denitton som stundtals spelare större än sin egentliga fysiska kapacitet, det är beundransvärt. En kille som Steilinger borde kolla på Denitton och börja använda sin hockeykropp på rätt sätt och sluta fega ur alla situationer, ta smällen istället för att fega ur.
Nu lägger vi den här fadäsen åt sidan och kör vidare.
