Krönika: Lückner har gjort ett bra jobb
Stjärnorna borta, truppen i spillror och ett B-lag i jämförelse med fjolåret. Mot den bakgrunden så känns MODO:s säsongsinledning som en riktigt positiv överraskning. Faktiskt så positiv att man kan tillägna den en hel krönika.
Att MODO tippades så långt ner motiverades av flertalet experter med att ”de spelade dåligt i fjol med en massa stjärnor i laget, alltså kommer de spela jääättedåligt nu när de måste klara sig utan proffsen."
Själv hade jag enorma problem med att förstå det resonemanget. NHL-proffsen lyfte ju inte laget när de kom – hur skulle de då kunna sänka laget när de for?
Hittills verkar också det resonemanget vara överlägset experternas. Hittills har årets lag inte fått mig att förtvivlat dunka skallen i en tegelvägg och skrika ut min saknad efter de flyktade lokala hjältarna – tvärt om.
Faktum är att det känns så otroligt skönt att åter vara klubben som ingen tror på men som överraskar alla. I skrivandets stund är MODO på sjätte plats i tabellen: samma placering som stjärnlaget slutade på förra säsongen. Men skillnaden mellan en sjätteplats i fjol jämfört med i år är enorm. I år innebär sjätte plats att MODO överträffar förväntningarna.
Förra säsongen stavade mediamurvlarna samma placering F-I-A-S-K-O.
Personligen föredrar jag den nuvarande situationen.
Det är en högst märklig känsla att se hur vartenda ett av MODO:s nyförvärv lever upp till förväntningarna. Och när Sportbladet rankade Elitseriens tre mest lyckade utländska nyförvärv, så återfanns faktiskt MODO:s Milo Horava och Karol Krizan på andra respektive tredje plats. Sånt har vi inte direkt blivit bortskämda med på senare år. Jämför med säsongen 02-03! Dusan Milo svek de högt ställda förväntningarna, Kari Haakana stack innan han kom, Martin Wilde slutade som utfyllnad, Erik Lewerström sjukskrev sig, Mika Lehtinen blev åttonde back och skulle lånas ut till Malmö och Mattias Karlin inledde sin kontraktstid med att vara skadad i två år.
Det är sånt där som man mer än gärna förtränger, eller hur?
MODO Hockey årgång 2005-2006 är å sin sida kanske inget guldlag, men känns som ett stabilt slutspelsgäng. Stabila spelare i alla lagdelar och en tydlig spelidé från start. Lückner har gjort ett bra jobb.
Det enda som kanske oroar är att truppen är lite väl skadekänslig. Jag gissar att det finns det en röst i bakhuvudet på varje MODOit som vrålar ”VÄRVA VÄRVA VÄRVA VÄRVA!” för full hals varje gång det dyker upp ett osignat namn. (Åtminstone tampas jag själv med en sån). Den där gnälliga rösten brukar vilja skicka minst ett ilsket mail till sportchefen Hedin för varje svindyr spelare som Bengan inte värvar.
Dock, när man kunde läsa häromdagen att Bengt Hedin var helt ointresserad av en frisk och ledig NHL-modoit i form av backen Anders Eriksson, så höll sig, otroligt nog, gnällspiken i bakhuvudet helt lugn. Hedin sade sig vara nöjd med den backbesättning han redan hade, och poängterade att man tänker satsa sina återstående slantar på en forward av hög klass. Det resonemanget känns så rätt och rimligt, samtidigt som det har visat sig så lyckat, att inte ens den gnällispiken i bakhuvudet kan hitta något att klaga över.
Aftonbladets bedömning av MODO:s backbesättning löd dock ”inte så illa som många tror” inför säsongen. Inget överbetyg direkt. Men efter sju spelade omgångar har MODO släppt in ynka tio mål - ett snitt på mindre än ett och ett halvt mål per match.
Tillsammans med Linköping har vi bäst defensiv i hela Elitserien – och då ska man ha i tanke att lagets givna försvarsresar, Jonsson och Timander, turats om att skriva upp sig på skadelistan. Den defensiv som varit så framgångsrik hittills har bl.a. bestått i att låta två nittonåringar (Hedman/Viklund) bilda backpar – och förvalta förtroendet på ett strålande sätt. I matchen mot Mora spelade tre nittonåringar och en tjugoettåring från start.
Även Djurgården har satsat på unga backar, men resultatet har inte varit riktigt lika lyckat. Djurgårdens ynglingar har hittills bjudit på 27 mål, varav 15 de senaste två matcherna.
”Men… har inte krönikören missat en viktig bit nu?” tänker du kanske. Inte alls! Han sparar bara det bästa till sist.
”Det bästa” stavas Karol Krizan. Vad säga om denne man, denna myt, denna legend? Ena stunden är han en otränad floppvärvning i akut behov av en engelskakurs…
… och så i nästa sekund så har Kung Karol av Kempis blivit hela Ö-viks kelgris.
Två hållna nollor säger mycket. Sex insläppta på fem matcher säger ännu mer.
Och en räddningsprocent några få decimaler under 97 säger i princip allt. Faktum är att vissa tidningar redan rankar honom högre än Tommy ”Jag vet ett skitsmart sätt att byta till en elitseriekonkurrent utan att min gamla klubb får ett öre” Salo.
***
Igår började den störande rösten i mitt bakhuvud att skrika efter SSK:s nykickade floppvärvning, svindyre tjecken Petr Leska.
Jag sa åt den att hålla klaffen.
***
När det gäller namnet på Arenan i hamnen, så känner jag mig lugn. Swedbank Arena, eller vad det nu blir, låter ju riktigt flashigt i jämförelse med namn som FM Mattsson och Läkerol, eller hur?
Och även om namnet skulle bli rent förskräckligt fult så behöver vi inte bryta ihop. Om hockeysverige har lärt sig att uttala namn som Löfbergs Lila Arena utan att fnissa, så kommer garanterat också namnet på vår ursnygga betongkloss att nämnas med respekt till slut.