Krönika: Revanschens tid är kommen
MODO mot Färjestad, ännu en gång. En revansch att utkräva och en trend att bryta. MODO-redaktionens Torbjörn Hägglund har satt sig ned och funderat över kvartsfinalen som på förhand ser ut att bli en av de hetaste. MODO mot Färjestad alltså. Let the show begin.
Revanschen är förstås för misslyckandet i fjol. Den trend som det nu har blivit högt tid att bryta är att MODO varje år åker ut i kvartsfinal med två-fyra i matcher efter hemmaplansförlust i den sjätte matchen. Så slutade säsongen i fjol, liksom i förrfjol och året före det. Jag tror nästan att jag hellre skulle förlora med ett-fyra i matcher, bara för att bli kvitt denna förbannelse.
Nu är ju detta inte direkt något jag går omkring och hoppas på. Jag både tycker och tror att det är dags för semifinalspel i Ångermanland. Tror att jag läste något citat från en Färjestadspelare som löd ungefär ”det ska bli kul att slå ut Modo två år i rad”. Först då insåg jag att hur oerhört mycket prestige det ligger i den här matchserien. Hör du hur hemskt det låter? Att vara laget som så gärna vill men som aldrig läcker till, som kämpar förtvivlat men som ändå blir avfärdat av övermakten två år i rad… hemska tanke! För det råder ju ingen tvekan om att Färjestad är ”övermakten” i det här fallet – vilket dock självklart inte är detsamma som att de skulle vara övermäktiga. Däremot är föreningen överlägsen såväl meritmässigt som ekonomiskt och till spelarmaterialet sett.
Detta är dock inget vi bör skämmas över – tvärt om har vi goda skäl att vara stolta över att vi kan fajtas på samma sportliga nivå som en klubb så rik att de bara kan peka och få vilka stjärnspelare de vill. Vissa av oss grämer sig fortfarande över att Karlstadslaget snuvade oss på fjärdeplatsen, men egentligen är det väl ett under att vi alls hamnade i närheten av detta skrytbygge?
I MODO är det Salle, Svarten, Hasse och Timmy som ska leda trupperna. Färjestad består i princip bara av sådana klasspelare – även om nästan hela bunten har underpresterat i grundserien. Med andra ord har MODO ett visst sparkapital att frukta.
När Firma Kåberg/Ledin flinar och talar om att ”vara i ansiktet på Krizan” och strör löften omkring sig om att knyckla till veka modoiter – då börjar blodet koka hos hängivna MODO-fans. Jag håller tummarna för att Peter ”Ogie” Öberg menade allvar, när han i en chatt på modohockey.se försäkrade att MODO skulle skulle kontra med samma omilda behandling av kaffekokarna.
För vi MÅSTE vinna. Skammen skulle annars bli alltför svår att svälja. För alla oss som är bekanta med färjestadssupporters – eller, i mitt fall, är tillsammans med en – så är det här inte blodigt allvar, utan snarare en fråga om liv och död.
Många tippar FBK som segrare i matchserien med motiveringen att ”Det är powerplay och boxplay som avgör i slutspelet” varefter de pekar finger åt Modos pinsamma powerplaystatistik och jämför den med Färjsatads särklassiga boxplay.
Jag kan inte förneka att det MODO är en stor förlorare i denna spelform, och inte heller kan jag förutspå en uppryckning lagom till slutspelet utan att det känns löjligt.
DÄREMOT kan jag dissa hela ”powerplay/boxplay” – klyschan!
För i MODO:s slutspel blir det inte powerplay och boxplay som avgör.
Det blir det Karol Krizan som gör.
***
Det gnälls mycket nu på MODO:s beslut att inte förlänga kontrakten med slovakduon över resten av slutspelet. Själv lyckas jag inte bli särskilt upprörd. Arenan får mig nämligen att hoppas på en ljus framtid, och jag har ingen större lust att riskera den framtiden i utbyte mot två slovaker.
Faktum är att jag tycker det vore helt underbart om vi blir lidande av dessa spelarförluster.
Det skulle ju nämligen innebära att vi tagit oss vidare från kvarten.
***
I natt drömde jag att MODO redan hade vunnit mot Färjestad i kvarten med fyra-två i matcher, och jag hoppas förstås att det skulle vara en sanndröm…tyvärr fortsatte samma dröm med att vi fick möta Södertälje i semifinal. Chansen att drömmen skulle slå in rasade därmed ganska fort.