Modos Morrison knäckte Timrå
Justin Morrison briljerade inför fullsatta läktare och gjorde hattrick för andra hemmamatchen i rad när Modo betvingade lillbrorsan Timrå med 5-3. Modos knappa ledning växte i slutperioden till utklassningssiffrorna 5-1, bara för att krympa med två mål i matchens absoluta slutsekunder.
Försvarsspelet såg annars betydligt bättre ut i kväll jämfört med tidigare. Till skillnad från de senaste matcherna försökte Modo i kväll att vara före Timrås anfallare in i sin egen försvarszon – ett mycket, mycket smartare sätt att försvara sig på än den på senare tid praktiserade ”ge dem tio meters försprång och hoppas att det går bra ändå”….
Sanningen är att länsderbyt var en mycket jämn, tuff och tät kraftmätning, där skillnaden mellan lagen stavades Justin Morrison.
Modos 1-0-mål i power play efter 9.25 var helt och hållet Morrisons förtjänst. Inte nog med att han gjorde målet utan assist – det var Justin själv som fixade den Timråutvisning vilken lade grunden för målet.
Efter ledningsmålet – och ett misslyckat 37-sekunders Timrå-power play – började gästerna faktiskt att se ganska ängsliga ut, och till och med Modos fjärdeline skapade rejält tryck i anfallszon.
1-0 efter period ett ska timrå vara gladast över.
I början av den andra perioden avlöste utvisningarna varandra enligt den rättvisesträvande principen ”en i taget, varannan damernas”. (Läs: Timrås).
En sanslös Modo-press i den tolfte minuten resulterade i att Timrå drog på sig två utvisningar exakt samtidigt.
Hur Modo kunde misslyckas med att skrapa fram en enda vettig målchans under dessa två minuter i fem mot tre är ett beklämmande mysterium. Laget brukar faktiskt kännas betydligt målfarligare när man spelar box play…
Stärkta av att ha rett ut dessa minuter tog Timrå sedan över alltmer, och ju längre perioden led, desto starkare växte sig känslan av att Modos ledning var bräckligare än en vapenvila i mellanöstern.
Därför kändes Justin Morrisons andra mål för kvällen, 18.48 in i perioden, faktiskt som det mest förlösande som hänt mig sedan jag själv blev förlöst 1987…
Period tre var blott 25 sekunder gammal när Timrå fick känna på samma behandling som Frölunda utsattes för 38 sekunder in i period tre i tisdags: den så kallad ”kallduschen”.
Svartvadet fick målet, även om det väl snarare var Backlund i Timrås bur som gjorde det.
Och precis som mot Frölunda i tisdags, så krympte Modos tremålsledning ganska omgående när Timrå spräckte sin och Krizans nolla efter 3.26 genom Oscar Sundh.
Skillnaden i kväll var att nästa mål blev Modos. 6.23 hade gått när Tobias Viklund smällde in sitt andra mål på lika många matcher.
Dryga minuten senare, efter 7.47, blev de sedan knappnålstyst i hallen när Modo fick chansen att utöka sin ledning på straff.
Morrison tog den – och Morrison satte den. Det såg retfullt enkelt ut när Justin drog Backlund och fullbordade sitt hattrick genom att lyfta in trissan på backhand.
Därefter så matchen ut att vara slut för Timrås del. Modos spärrar släppte, man började leka med sin lillebror, och borde faktiskt ha haft en straff till mindre än en minut efter den första.
Det verkade dock som om domaren Sören Persson greps av medlidande med Timrå och tyckte att ”nån måtta får det vara”.
Efter 12.20 blev Timrås Magnus Nilsson liggande blödande på isen efter att ha fått Hans Jonssons klubba i ansiktet, och för ovanlighetens skull var det ingen i publiken som protesterade när Hasse tilldömdes 2 + 2 minuter för tilltaget.
Timrås Fyra PP-minuter resulterade dock inte i mer än en videogranskad benparad av Karol Krizan efter 15.26.
Det skulle dröja tills blott 21 sekunder återstod av matchen innan Timrås fick utdelning. Fattas bara annat – man spelade sex mot tre och Modoiterna hade redan tankarna på sin stundande Malmö-utflykt.
Däremot kändes det smått onödigt att Timrå dessutom tilläts reducera till 5-3 på ett slagskott när ynka tre sekunder återstod.
Detta såg dock inte ut att rubba Ö-vikspublikens goda humör. Halva sittplatspubliken märkte det nog inte ens, eftersom de redan var på väg ut ur arenan för att hinna först till parkeringen.
Hur dessa två strutar hade känts om Modo bara haft en uddamålsledning att luta sig mot vill vi däremot slippa tänka på…
I och med segern är Modo definitivt klart för slutspel - och förmodligen också klara för topp fyra. Även om Timrå tar full pott i sina återtående matcher räcker det för Modo att räcker att ta två poäng i sona tre återstående matcher för att knipa en topp fyra-placering.
***
På klackfronten hade Timrå tillskansat sig en förkrossande ledning redan innan första nedsläpp – helt enkelt för att Modoklacken fram till dess stod knäpptyst.
Lagom till att Modoiterna gjorde entré på isen drog klacken igång med besked, och fick snabbt hela hallen med sig.
Ett knep för att lura Timrås klackmedlemmar att skrika sig hesa, månntro?
***
Stämningen i hallen gick verkligen inte att klaga på denna kväll. Hur ofta händer det att 14200 händer (minus eventuella timrånävar) tillsammans stämmer in och klappar åt hur Hasse Jonsson står ensam bakom egen kasse och inväntar ett byte?
***
De båda Timrå-målen i slutminuten gjordes av ex-Modoiten Pär Styf, och därmed sattes samtliga Timrå-mål av spelare med förflutet i Modo. En klar påminnelse om att de Modofostrade spelarna i Timrå är fler än de Timråfostrade.
***
Kvällens citat:
”Vare mer än tretti gånger pengarna på fem-två så dööör jag!”
Någon stackare i trapphuset hade tydligen fått sina stryktipsdrömmar uppfyllda och krossade inom loppet av 18 sekunder i slutminuten.
Matchens Modoiter:
3 Justin Morrison
2 Per Svartvadet
1 Niklas Sundström
___________________________________
Modo - Timrå 5-3 (1-0,1-0,3-3)
Period 1
1-0 (9.25 5/4) Justin Morrison
Period 2
2-0 (18.48) Justin Morrison (Skröder/Sundström)
Period 3
3-0 (0.25) Per Svartvadet (Döme)
3-1 (3.26) Oscar Sundh (Regin)
4-1 (6.23) Tobias Viklund (Sundström)
5-1 (7.47 str) Justin Morrison
5-2 (19.39 5/3) Pär Styf
5-3 (19.57 5/4) Pär Styf
Skott: 25-27 (6-9,13-4,6-14)
Utv: Modo: 9x22x10 Tik: Tik: 8x2
Domare: Sören Persson
Publik: 7 600
