Modo spelade ut HV
Niklas Sundström har hittat en ny lekkamrat.
Morrisons vikarie i förstakedjan, Kristian Kuusela, slog till med två mål i den första semifinalen – båda gångarna framspelad av ”Susse”. Modo överglänste HV 71 på alla plan, och segersiffrorna 4-1 var i underkant.
- Gör man mål efter 34 sekunder få man förstås energi, sa tränaren Harald Lückner på presskonferensen efteråt.
Ja, Modo chockstartade matchen och hela semifinalserien genom att smälla in 1-0 redan efter 34 (!) sekunder.
Svårt att säga vad som var mest bländande: Susses ljuvliga flipp-pass eller Kristian Kuuselas perfekta avslut.
Modolirarna fortsatte att snurra friskt, och redan efter 2.40 var man nära att slå in 2-0 i öppen kasse. Pucken missade dock bladet med några millimeter.
Efter ett Modo-power play fyra minuter in i periden (där HV 71 för övrigt hade fler chanser än Modo…) fick publiken skäl att jubla igen.
En ny, briljant passning från Sundström gav öppet mål till Tommy Wargh, som bara hade att raka in sitt andra slutspelsmål för säsongen.
Backtalangen Wargh, hastigt och lustigt omskolad till forward i fjärdekedjan, har nu gjort fler mål än skyttekungen Per-Åge Skröder i slutspelet. Inte fy skam…
Det var för övrigt det blott andra skott som Modo utsatte upphaussade Erik Ersberg i HV-kassen för denna kväll – också långt var man alltså hundraprocentiga.
HV:s första riktiga läge kom först efter drygt elva minuters spel, men där var Krizan hur säker som helst.
Efter 12.16 fick bortalaget chansen i power play, men för andra gången denna period jämnade HV på egen hand ut oddsen till fyra mot fyra genom att strax därefter dra på sig en utvisning själva också.
De verkar ha ett grymt starkt rättvisetänkande, de där smålänningarna.
***
Som Modo kom ut och spelade i den andra perioden borde man egentligen ha fått sin sköna chockstart då.
Man körde över motståndarna så grundligt att 3-0-målet efter 6.58 säkerligen nog var antecknat av flertalet journalister långt innan det kom
Det var Kristian Kuusela som pricksköt sitt andra mål för kvällen, återigen framspelad av passningsgeniet Sundström.
För alla HV-fans svider nog Kuuselas show i går lite extra, med tanke på att Modo ju snodde den kvicke finländaren mitt framför näsan på HV 71. Lägg därtill att hans ”ersättare” i HV-dressen, Pat Kavanagh, knappt har lyckats spela till sig en ordinarie plats i laget.
HV hade åkt omkring och sett ut som ett slaget lag redan före målet, men nu sjönk man ihop som en möglig säck potatis.
Det gick så långt att tränaren Per Mårts såg sig tvingad att ta time out efter 11.45.
Detta hjälpte dock föga. HV-killarna skrinnade ivrigt ut på isen i tron att de var ett pånyttfött lag, men luften gick ur igen redan efter första anfallet och sedan var det återigen Modo för hela slanten.
Efter 14.41 fick Modo en ny chans i numerärt överläge, och – hör och häpna – laget gjorde mål!
Det var matchhjälten från i söndags, Per Svartvadet, som efter 15.12 styrde in ett slagskott från Mattias Timander.
Då var det var nästan, men bara nästan, så att man tyckte lite synd om smålänningarna. Den tre man starka bortaklacken var knappast mycket till stöd, och till råga på allt fick smålänningarna avsluta perioden med ännu ett box play sedan Lance Ward gruffat till sitt lag ett säkerligen ganska ovälkommet underläge.
***
Den tredje perioden började precis som den andra slutade.
Med Modo-power play, Modo-dominans - och med ännu ett otroligt korkat ingripande av HV:s Lance Ward. Att tackla omkull en helt oförberedd Karol Krizan ute på äventyr i sarghörnet borde vara fullt tillräckligt för att tilldelas en puckopokal av RIX FM.
När Mattias Timander senare åkte ut för en hakning tändes en liten gnista av hopp hos Jönköpingslaget, men stackarna tog sig aldrig ens in i zon under sitt power play.
Framåt nionde minuten började HV ta över mer och mer av spelet, vilket väl bara vara att vänta.
9.17 in i perioden fick laget chansen i power play när Kuusela åkte ut för en interference, och det överläget behövde man inte mer än tio sekunder för att ta tillvara på. Tjecken Jan Hrdina vinklade in pucken på ett skott från – vem annars? – Johan Åkerman.
Tråkigt för Krizan, som var värd att få hålla nollan, men inte direkt något hot mot Modos seger.
Det enda riktigt intressanta som denna tredje period bjöd på i övrigt var hur Modoklacken lyckades få klassiska ”vågen” att svepa fram hela fem varv genom Swedbank Arena innan den mattades av.
Detta får sägas vara en klar konkurrent till Kusselas mål och Sundströms passningar om utmärkelsen ”matchens höjdpunkt”.
***
”Modo leker!” skanderade klacken glatt. Det var en grov underdrift.
***
”Vi slog ju Foppas decibelrekord i och med avgörandet här senast…”
Svartvadet skickade inför matchen en passning till kompisen ”over there”, som ju drog ner en hel del jubel även han när han avgjorde finalmatch två mot Malmö i sudden 1994.
***
Efter Vinnerborg och Sjöberg var det dags för Ulf Rådbjer att ta över visselpipan – och för första gången i detta slutspel blev inte domaren totalsågad och utbuad av publiken.
Men så lät han ju också Modo spela sex minuter mer i power play än HV 71…
____________________________
Matchfakta
Modo – HV 71 4-1 (2-0, 2-0, 0-1)
Period 1
1-0 (0.34) Kristian Kuusela (Sundström/Enström)
2-0 Tommy Wargh (Sundström/Timander)
Period 2
3-0 (6.58) Kristian Kuusela (Sundström)
4-0 (15.12) Per Svartvadet (Timander/Hedin)
Period 3
4-1 Hrdina (Åkerman/Puistola)
Skott: 31-26 (7-4, 17-8, 7-14)
Utv: Modo 6x2, HV 9x2
Domare: Ulf Rådbjer
Publik: 6139
