Bakom fiendelinjen
Modoredaktionens Frank Eriksson besökte Kinnarps Arena fredagen den 23/3 för att se semifinal 2 mellan HV71 och Modo. Nedan följer hans samlade intryck från resan.
En bussresa på 24 mil enkel väg från Karlstad innan vi anlände till Jönköpings resecentrum, incheckning på hotell och några öl senare mötte vi upp övriga modoiter för att få våra förbokade biljetter. Som vanligt ett trevligt bemötande från biljettansvariga från ModoSyd, en stor eloge till alla som gör ett enormt jobb med detta. Efter samtliga modoiter samlats utanför Kinnarps arena och fått sin biljett blev vi så insläppta på baksidan. Ingen visitation och ett trevligt intryck från ordningsvakter och matchvärdar. Baren nästa.
Trubadurerna i baren spelade inte direkt uppladdande låtar utan snarande sövande balladversioner, om detta var ett taktiskt drag eller inte för att få bortafansen ur balans vet jag inte men märkligt var det. Än märkligare var bortasektionen vi sedan blev visad till. Mitt minne sa mig att jag läst en krönika som skrivits kring öppnandet av Kinnarps arena där rubriken var i stil med ”HV71 förstör läktarkulturen”. Kan inte annat än hålla med.
Placerade precis bakom ett av målen med en meter från sargen och knappt högre än ishöjd var det en omöjlighet att se vad som hände på andra sidan isen. Vår sång hördes förmodligen inte heller då vi inte hörde någonting från övriga arenan. HV-klacken fanns på andra sidan isen men försvann helt bakom plexiglaset och nådde aldrig våra öron. Så någon klackmatch blev det aldrig tal om av naturliga orsaker.
Innan matchen startade gick jag över på andra sidan bortastå, som dessutom var indelad i två sektioner, för att övertyga modosupportrarna där att komma över på vår sida. Döm om min förvåning när jag där mötte Lill-Kenta Johansson, kanske inte den modosupporter jag förväntat mig! Rykterna om Lill-Kenta till HV71 nästa säsong stärktes ytterligare, för att inte säga bekräftades. I en mycket konstig situation hade jag verkligen ingenting att säga Kenta. Han ville i alla fall inte komma över till klacksidan och hjälpa till, mindre överraskande kanske. :-)
Den 100 personer starka bortaklacken skötte sig utmärkt och med ledning i ryggen hela matchen sjöngs det friskt och positivt. Väldigt roligt att få vara en del av glädjen efter slutsignalen och jag vill ta tillfället i akt och tacka alla ditresta, och Jönköpingsboende, modofans. Placeringen av bortastå är skamligt dålig och sänker tyvärr intrycken av arenan rejält. Personal, väktare, matchvärdar och publiken i övrigt var väldigt trevliga men kanske något tystlåtna. Det berodde säkerligen något på plexiglaset men Modos övertygande försvarsspel och effektivitet framåt hjälpte säkert också till. Till vår stora glädje.
