Resereportage, SM-final 3
Svenskafans Modoredaktion fanns representerad under SM-final 3 genom Frank Eriksson. Här följer hans reseskildring och samlade intryck.
Lämnade min, för Modoit ovanliga bostadsort, Karlstad vid lunchtid Söndag för resa via Örebro till Linköping. Våren har kommit tidigt till Karlstad trots att det säkraste vårtecknet av alla här i Karlstad uteblivit. För er som inte vet det har Karlstadsborna som stående ”skämt” att man vet att det är vår när FBK spelar SM-final. Som vi alla vet blev det inte så i år. Trots det sken solen.
En lång resa senare kom vi fram till Linköping där vi blev väl bemötta från samtliga funktionärer, vakter och matchvärdar. Cloetta Center var, som jag redan innan visste, byggd efter samma mall som Löfbergs Lila Arena och även senare vår egen Swedbank Arena. Det jag däremot noterade var att det snålats med trappuppgångar då det endast gick att nå sin etage via fåtalet trappor. Det medförde att rader av sittplatspubliken endast hade en sida att gå ut på, vilket medförde köer ut i paus. Nåväl, ståplats var där jag höll till så det drabbade inte mig.
Ironin är faktiskt ganska hög när Swedbank Arena saknar bankomat, även Löfbergs Lila har endast kontanthantering i barerna utan att ha bankomat att tillgå. Paradoxalt är ordet. Här glänser Cloetta Center och kön till bankomaten var inte särskilt lång. Sportbarerna var trevliga om än färre till antalet än ”bankens”. Snabb service i barerna och utrymmet bakom läktarplatserna kändes väl tilltaget vilket medförde att det aldrig kändes trångt på väg tillbaka till läktaren efter paus. För att nu få med allt i betygsättningen kan även nämnas att toaletter fanns det gott om.
Ståplatsutrymmet för bortapubliken var bra placerad bakom ett av målen ganska högt från isen. Med Kinnarps Arena färskt i minne, vars bortaståplats är under all kritik, ser man isen väldigt bra från bortastå i Linköping. Hemmaklacken håller till i en kurva med ”vanlig” ståplats mellan bortastå och dem, bortastå har även en egen ingång vilket underlättade både insläpp och hemgång.
Matchen i sig var spännande men kändes naturligtvis orättvis ur Modoögon när vi trots att vi var utspelade i andra perioden höll oss kvar i matchen. Den tredje perioden kändes vi stulna på helt när vi aldrig fick chansen att spela oss till en kvittering.
Bortaklacken höll till en början låg profil, fick veta att det tydligen fanns mängder av regler att följa för klackarna. Eftersom det på inget sätt kom från arrangörerna vet jag inte hur mycket sanning det ligger i det jag hörde men enligt det jag hörde fick klacken inte ha med sig någon trumma, banderoller var förbjudna och innan matchstart fick inga ramsor sjungas. Mycket märkligt, det med trumman vet jag med säkerhet stämmer men banderollförbudet var bisarrt. Varför inte kolla budskap på eventuella banderoller innan de visas? Problem löst. Inga av mina flaggor beslagstogs eller fick kommentarer från vakter så förhoppningsvis var regeln bara ett rykte.
Efter 0-1 tog det fart bland Modofansen och ett tag var det riktigt bra stämning i leden, dock smög sig nervositeten på hos de flesta och sången avtog desto längre matchen led. Naturligt kanske med tanke på att Modo tappade spelet och hamnade i underläge, men är det inte då vi ska leva om som mest? Lite besviken lämnade vi ståplats, på Modospelarna som tappade matchen i den andra perioden och på domare Andersson som buades ut för full hals.
Linköpingfansen höll igång mycket bra matchen igenom och sittplats i anslutning till klacken stod upp och sjöng med i ramsorna, vackert. Jublet när slutsignalen ljöd gjorde att det slog lock i mina öron vilket även det är ett bra betyg. Lite för mycket ”hata” över ramsorna från Linköpingsklacken vilket tog mig tillbaka till tidigt 90-tal i Kempehallen, känns med andra ord lite ålderdomligt för min smak. Klackmatchen hettade aldrig till riktigt heller, vilket kanske beror på att inget lag har någon riktig ”buse” att hata upp sig på?
När jag återvände till Karlstad 02.45 via nattbussen från Örebro var våren som bortblåst. Snön vräkte ner och kung Bore verkar gjort återbesök i Karlstad. Cyklandes hem från busstationen i yrsnön frös jag om händerna och alla medhavda flaggor blev dyngsura. När jag stängde dörren bakom mig, äntligen hemma, tänkte jag att kanske har vädergudarna trots allt koll på SM-slutspelet?
