Torbjörn Hägglund: Klå det här om du kan, Spielberg!
När du drömt om något under en hel livstid blir det nästan övermäktigt att ta till sig när drömmen plötsligt slår in - mellan en sekund och nästa. Du hamnar i ett gyllene bubbla - en guldtrance, om man så vill.
Det kommer att dröja länge än innan det verkligen sjunker in vad vi har fått vara med om denna alltigenom magiska säsong.
Det är en surrealistisk känsla att få var med och uppleva, minut för minut och sekund för sekund, hur historia skrivs inför dina ögon.
För från och med nu, och för all framtid, är den 14 April 2007 ett lika klassisk datum som en viss dag i slutet av mars månad 1979.
Det här kommer det att pratas länge om Nolaskogs, kan jag lova. Myter kommer att uppstå kring Krizan, Timander, Svartvadet och Kuusela på samma sätt som de under årens lopp vävts kring Ödling, Andersson, Lindström och Leiononen. Myterna kommer att bli legender, legenderna kommer att bli ren kult – och om 28 år kommer nya generationen modofans att betrakta oss som var med 2007 med avundsjuka blickar.
Lägg noga på minnet exakt var du befann dig och vad du gjorde den där lördagskvällen i april 2007, för det är något som du kommer att få dra som godnattsaga för barn och barnbarn många, många gånger framöver – vare sig du vill det eller ej.
***
Varken Spielberg, Hitchcock eller Almodovar hade kunnat regissera det hela bättre. Ny arena, känsligt läge i klubbens historia – och så går precis allt rätt. Hallen blir en succé, laget blir en succé, hela säsongen blir en succé utan like – ja, till och med klubbens nya slogan går rakt in i… tja, hjärtat på folk.
I stället för att räkna upp alla succévärvningar kan vi nöja oss med att basunera ut namnet på mannen bakom dem: Erik ”Ecke” Homberg. På succélistan måste vi också skriva upp Mia Karlsson – en av världens mest sympatiska kvinnor.
Publiktillströmningen närapå fördubblades, omsättningen likaså. Laget gick som i ett trollslag från medelmediokert till supergäng och från kvartsfinaltorsk hela vägen till SM-guld.
Klå det om du kan, Spielberg!
***
Modogurun Hasse Andersson, som i princip alltid tippar 5-1 till Modo inför varenda match, och som i största allmänhet brukar utstråla ett rörande förtroende för sitt hjärtelag och dess potential, chockade åtminstone mig när han för några månader sedan gick ut och erkände att han inte trodde att Modo någonsin skulle ta hem ett SM-guld igen.
A-l-d-r-i-g, sa han – som i Evigheters Evighet.
I dag tycker nog både jag och Hasse att det är förbaskat skönt att han är en sån himla dålig tippare.
***
Modo Hockey årsmodell 2007 måste vara det överlägset sämsta lag som någonsin kammat hem ett SM-tecken – åtminstone att döma av alla experter i TV och tidningar. Enligt dem var Modo sämre än Linköping i varje match, utspelade av HV71 i vartenda byte och utskåpade av Timrå redan i kvarten.
Sträck på er, gott folk – för att med ett så gemonuselt lag gå hela vägen till SM-guld måste ju tveklöst vara en av de största bragderna i svensk hockeys historia!
***
Fortfarande någon som tycker att Kristian Kuusela inte var värd pengarna?
***
Niklas Wikegård. Det räcker att skriva namnet så börjar det rycka i skrattmusklerna på er, eller hur? Wikegård, eller ”den där j-vla pajasen” som han kallas i fulkmun här uppe, har blivit ett så stort skämt att det räcker att nämna hans man för att få hela ångermanland att vråla av skratt.
Hur var det nu igen, Wikegård? Skulle vi sluta på kvalplats i år? Och Malmö skulle sluta på sjätte plats, eller hur?
***
Det har faktiskt gått så långt att jag börjar ta Wikegårds pajastips på allvar igen. Mönstret är nämligen solklart: om Niklas tror någonting, som kommer raka motsatsen att ske. Han tippade Modo som kvalserielag – och vips, så gick laget till final och tog sitt första guld på 28 år. I februari gick han ut och dömde ut Linköping som kvallag – och i samma stund som orden lämnade pajasens mun så vände allt för LHC, som spurtade hela vägen till final.
Så håll tummarna för nya sågningar från Wikegårds sida nästa säsong – de kan nämligen bli guld värda.
***
Mitt i all guldyra finns det en person som vi alla bör sända en extra tanke. En eldsjäl som man verkligen hade unnat att få vara med och uppleva det här.
Och nej, jag talar inte om Peter Forsberg.
Däremot törs jag lova att Åke Eklöf ler i sin himmel nu.
