Ylva Westerlund: Jag fattar det inte!
Glöm allt jag har sagt om att jag vill fira guld på måndag. Nu har vi tagit guldet och allt känns som en dröm, en riktigt bra dröm! Det bästa med den drömmen är att den är sann. Det är SANT! Modo har tagit SM-guld!
När Kristian Kuusela satte 3-2 till Modo så var guldet klart. Eller? Jo, så kändes det faktiskt. För Linköping lyckades aldrig komma in i matchen igen, hur mycket de än försökte så var Modo där. Minnesbilderna går på repeat på näthinnan och kommer att göra det länge, länge. Den 14:e april 2007 är ett datum som har etsat sig fast i mitt huvud för alltid. Så länge som man har väntat, längtat och - blivit besviken. Nu äntligen! Modo gjorde det, VI gjorde det! Men allt det här är väldigt svårt att fatta, just nu förstår jag helt enkelt inte vad som egentligen har hänt. Det kändes så härligt overkligt att se Modospelarna kyssa SM-bucklan. Jag vill se bilderna rulla på tv om och om och om igen!
Första året i nya arenan slutar med ett guld. Finns det något annat lag som har lyckats med en liknande fullträff? Man kan inte säga annat än att Swedbank Arena har faktiskt blivit en riktig höjdare, en guldgruva. Några av de starkaste minnena jag tar med mig från arenan är när några av lamporna strejkade i tisdags. Då var det inte roligt att vara människa, men det var helt klart värt det. Icke att förglömma är "Perras" mål mot "Lillebror" som var lika med semifinal, Kusselas avgörande mål i torsdags, Krizans målvaktsspel och självklart: världens bästa publik!
Ska jag vara ärlig så måste jag faktiskt säga att ända sedan slutspelet började har jag varit i princip bombsäker på att Modo skulle vinna guldet. Jag har hela tiden tänkt att "det är vårt år i år" och det har liksom inte funnits något annat i huvudet. När 6:e finalen väl var över var jag lugn, för lugn för mitt eget bästa. Jag antar att de berodde på chocken, som sagt; det här känns som en dröm, en underbar dröm som faktiskt är helt sann! Men jag fattar det fortafarande inte. Jag fattar inte! Dock så kommer väl poletten att trilla ner när jag står på Torget senare idag och ser mina hjältar på scenen.
Jag har hämtat mig något sånär efter nattens upplevelser utan för Swedbank. Det var helt klart värt att vänta så pass länge som vi gjorde. Stämningen var helt fantastisk, jag kramade till och med en främling! Igår var alla Modoiter mina bästa vänner.
När jag väl somnade inatt (imorse) var det med ett leende på läpparna, och jag tänkte "Modo är svenska mästare i ishockey". De orden smakar ganska bra, eller hur? Mm, segerns sötma! Jag är så glad över att jag har fått vara med om det här, för det här är verkligen något jag unnar alla goda människor som vandrar på jorden. Speciellt alla som har ett Modo-hjärta.
