Det vinnande konceptet: del 2
I den andra delen av sin premiärkrönika ägnar sig Isak Angerbjörn åt mer djuplodade analyser av de senaste årens värvningar. Fokus ligger i synnerhet på dem som Erik Holmberg rodde i land under sitt första år som sportchef.
Förra året var givetvis ett enormt lyft där Modo via ett disciplinerat försvarsspel och ett effektivt anfallsspel bevisade för hela hockeysverige att den stereotyp om att de fyra stora lagen från södra Sverige utgör ett ekonomiskt och truppmässigt överlägset toppskikt, som kraftigt promotats i kvällstidningarna, ej överrensstämde med verkligheten. När det gäller truppens utseende slår det mig att de förstärkningar som gjordes inför och under säsongen spelade på en helt annan nivå och uppvisade än jämnhet sett över hela säsongen som vi aldrig tidigare skådat hos någon av deras motsvarigheter ifrån föregående år. Jag kan egentligen inte se att något av nyförvärven föll ur ramen och blev en belastning snarare än en förstärkning som så ofta varit tendensen under tidigare år.
För att demonstrera med exempel räcker det med en kort tillbakablick av de år som jag följt laget aktivt. För att börja med Leif Boork och hans tid i klubben vill jag mena att den i synnerhet bör sammanfattas med floppvärvningar som finländarna Tomi Kiviaho och Rauli Rantanen, samt 08orna Kristian Gahn och ”Musse” Håkansson. Undantaget som bekräftar regeln stavas den store playmakern Janne Larsson.
När sedan Per Bäckman tog över blev de sportsliga resultaten bättre vilket delvis kan förklaras med att värvningarna (framförallt de ifrån utlandet) höjde sig flera snäpp, vilket namn som Frantisek Kaberle, David Vyborny och Mattias Weinhandl visar. Jag kan under den tidiga Bäckman-eran inte hitta några riktigt tydliga felköp utom möjligen P-A Lundström och Jonas A Junkka. Men efter att Modo gick till final båda säsongerna -99 och -00 började dock situationen bli akut och det verkar som om värvningsverksamheten någonstans i samband med millennieskiftet drabbades av en allvarlig kollaps, vilket resulterade i att det relativa goda utfallet förbyttes i något som i siffror snarare kan analyseras som en flopporgie.
Vad sägs annars om denna rad uppskrivna värvningar ifrån Bengt Hedin och company: Peter Hirsch, Robert Petrovicky, Patrik Wallenberg, Gregory Johnston, Jörgen Bemström, Micke VIK Pettersson samt Peter Hagström. Inga tongivande spelare direkt. Med Jim Brithens inträde i klubben inför säsongen 01/02 hoppades vi givetvis att Jim med sitt breda kontaktnät och sin mångåriga erfarenhet skulle bidra till att värvningarna spottade upp sig flera snäpp. Men icke, den negativa trenden visade sig vara av snöbollskaraktär då värvningsarbetet på ett lavinartat sätt närmade sig avgrunden. Hur ska man annars klassa lirare som Dusan Milo, Martin Wilde, Mika Lehtinen och Martin Johansson? Undantagen som bekräftar regeln Juuso Riksman och Rickard Lintner, vilka dock inte bör ses som några nyckelspelare.
Inte blev det bättre under Pirro Alexanderssons enda år i klubben 03-04, där vi ännu en gång bjöds på några riktiga floppvärvningar i form av Kari Haakana och Kimmo Vesa, vilka båda ska ha fått saftiga summor utbetalda till sina lönekonton. Man undrade verkligen här om det fanns någon hejd på eländet och visst kändes det lovande i och med den i kvällspressen populärt kallade ”lock-out-säsongens” intåg. Här knöt Modo till sig den ena stora hemvändaren efter den andra och mungiporna hos Modo-supportrarna pekade uppåt då vi vädrade morgonluft och SM-guld. Det stjärnfyllda laget presterade dock inte det som de beställts hem för att utföra och hela säsongen blev ett ekonomiskt och sportsligt fiasko. Flopparna var många och om vi även fortsättningsvis ignorerar det stora antalet hemvändare, framträder tre namn extra tydligt, Bryan Muir, Adrian Auccoin samt i synnerhet Tommy Salo.
Den värvning som dock kan visa sig viktig i ett längre perspektiv, ifrån anno 04/05, skulle jag vilja säga att Alexander Steen är. På denna enda säsong hann Steen med att rota sig till den grad att det bör ses som ett stort antiklimax om han efter NHL-karriärens slut väljer spel i någon annan elitserieklubb. Det var sannerligen inget lätt arbete att försöka få till stånd ett slagkraftigt lag för Harald Lückner och co till nästföljande säsong och man måste säga att man efter förutsättningarna här bör få godkänt för värvningarna. Den tjeckoslovakiska kvartetten Miloslav Horava- Rastislav Pavlikosky- Jan Pardavy- Karol Krizan får alla klart godkänt för sina prestationer, även om ingen uppvisade samma goda form i slutspelet som de gjort i grundserien. Exklusive fenomenet Krizan kan dessa dock ej ses som långsiktigt hållbara värvningar då ingen av dem numer är kvar i klubben. På floppkontot framträder här Vladimir Sicak och Tony Tuzzolino.
Rent generellt är tendensen över den tidsperiod som jag studerat att alltför många värvningar varit rena chansningar, vilka ibland förvisso gått hem men desto oftare har utfallet av dessa blivit negativt. Om man ska analysera värvningarna inför fjolårets guldsäsong finns det inte så mycket att tillägga mer än att merparten av dem var klart godkända och bidrog starkt till guldet. Jag tänkte nu våga mig på en ranking av fjolårets nyförvärv, även om det känns oerhört svårt med tanke på den stenhårda konkurrensen. Rankingen ser på en skala mellan ett och fem ut enligt följande:
5 + Niklas Sundström- Dominant i samtliga tre zoner och min absoluta favoritspelare alla kategorier i hård konkurrens med Henrik Sedin, Magnus Wernblom och Anders Söderberg. Bidrog förutom sitt oerhörda slit i defensiven till en hel del viktiga poäng i både grundserie och slutspel. Är fantastiskt skicklig på att växla spelförstörande spel med speluppbyggande spel vilket utmärker honom till en minst sagt komplett center. Elitseriens särklass bäste ”klubblyftare”. (Off topic, är det bara jag som undrat om han blir kapten nästa år eller varför var hans numbero 24 annars C-prydd i premiärvisningen av de nya matchställen?)
5 - Per-Åge Skröder- Kanske den mest sensationella och lysande värvningen av samtliga i fjolårets elitserie. Hade innan ankomsten till Modo slumrat till och på förhand kändes det ytterst tveksamt om han verkligen hade något att tillföra. Motsatsen bevisades och min fråga lyder följande: Har Modo någonsin haft en vassare målskytt i sin lineup? Kanske inte även om Wernblom och Weinhandl är bland de vassaste som huserat i Elitserien under modern tid.
4 Oscar Steen- Oscar må vara 08:a men spelar hockey som en sann nolaskogsare, vilka dragningar han har i sitt register! Tänker inte minst på förspelet till Micke P:s förlösande kvittering till 1-1 i avgörande finalmatchen. Världsklass! Har stor potential och jag hoppas att jag inte är ensam om att lobba för att han får slippa bli fjärdecenter kommande säsong.
4 Justin Morrison- Målskytt och grovjobbare i ett som om han sluppit plågats av ljumskbesvär under slutspelet hamnat ett par högre på denna lista. Jag var säkerligen inte ensam om att imponeras väldeliga av Morrisons snabba anpassning till mindre rinkar och till spelet i vår förstaline. Oerhört imponerande av ledningen att fiska upp en till synes medelmåttig AHL-lirare som visar sig vara tongivande i lagets förstaline.
4 - Robert Döme- Energiknippe som med sin frenesi och acceleration i skridskoåkningen i allra högsta grad bidrog till att Modo genom hela serien genomgående hade minst två producerande enheter. Var den som efter slutsignalen i den avgörande finalmatchen verkade allra mest nöjd över utgången, visade stort hjärta. Det är inte så att han har sina rötter ifrån Moliden? Något bristfällig defensiv, både vad det gäller forecheckingen liksom spelet i försvarszonen.
3 Kristian Kuusela- Matchvinnare och målkung i slutspelet, vad mer kan man begära? Kanske att han borde ha väntat med att skriva på för en ny klubb till säsongen var över, mitt spontana intryck är att han kostade lite för mycket för att ligga högre upp på listan. Lite vek i närkamperna även.
3 Zdenek Blatny- Visade upp en god arbetsmoral och ett stort hjärta för klubben och svarade för flera lika viktiga som märkliga kassar i viktiga skeden i slutspelet. En riktig brunkare som är ovärderlig för laget i tajta suddendrabbningar.
2 + Adam Andersson- Det av nyförvärven som kanske inte helt motsvarade förväntningarna, känns som en säkerhetsrisk i egen zon. Dock ett farligt vapen i power-play, jag hoppas på en fin utvecklingskurva under 07/08 för dalmasen.
