Prognos: Elitserien 07/08
Med start idag inleder Modoredaktionen en serie i sex delar, där Isak Angerbjörn bjuder på ranking och analyser av samtliga elitserielag inför kommande säsong. Först ut under luppen är de två lag som av Isak spås hamna i botten av tabellen.
Nu när det värsta trycket på transfermarknaden lagt sig och en majoritet av sportcheferna handlat färdigt, tänkte jag passa på att ta tempen på de tolv elitserielagen i en prognos inför säsongen 07/08.
Rankingen bygger på de befintliga trupperna och hänsyn tas därmed inte till eventuella rykten och sannolikheten för vidare förstärkningar precis innan/ under pågående säsong.
Ambitiös som jag är plockar jag ut femma för femma, på ett sådant vis som jag bedömer är den mest sannolika laguppställningen i respektive lag. På så vis blir det enklare att påvisa de brister och styrkor jag ser hos de olika lagen. Laguppställningen föregås av en kort analys av laget som helhet innehållande personliga reflektioner. Slutligen sätter jag plus på de olika lagdelarna efter skalan 1 - 5, och kommenterar varje lagdel med några rader.
I denna den första delen av prognosen koncentrerar jag mig på de två lag som jag tror kommer husera under kvalstrecket.
PLATS 12: SÖDERTÄLJE
Många ser säkert Södertälje som ett svårbedömt lag och klart på förhand är att många experter kommer skicka fram det unga och hungriga SSK som seriens joker. Jag är däremot inte alls imponerad av laget i sin helhet, då jag anser att det inte finns någon klar ledargestalt i truppen och det är för mycket allsvensk tappning på laget. Man har i sin omfattande
rekrytering satsat för mycket på bredd och för lite på spets, helt enligt Leif Strömbergs ishockeyfilosofi, ett hårt arbetande kollektiv går före individuell skicklighet.
Detta resulterar emellertid i att man saknar en producerande förstafemma där det mest akuta behovet utgörs av en spelskicklig och produktiv stjärncenter. Även producerande offensiva backar, värdiga att ikläda sig rollen som första backpar saknas. Att det är ett mycket lovande lag ska man inte ta ifrån dem men för att det ska räcka till nytt kontrakt krävs bättre spetskompetens än de utländska importer man hittills presenterat. Nu kommer istället många av importerna (vilka i huvudsak egentligen är komplementspelare ifrån diverse svenska och finska klubbar) bli tvungna att spela en huvudroll jag inte tror att de är helt tillfreds med, vilket i sin tur innebär att flopprisken bedöms som mycket hög.
Södertälje kommer enligt denna prognos genom hela säsongen vara fast förankrade i botten.
Forwards:
Ahlbrandt -Pakaslahti- Videll
Carlsson- Cibak- Hallin
Valtonen - Gråhns- Wiklander
Bemström- Klasen- Kollar
2+ För mycket allsvenskt snitt och med en tydlig avsaknad av en producerande förstacenter. Blir troligtvis allroundspelaren Pakaslahti som får axla den manteln. Finns dock potential i killar som Videll, Ahlbrandt och Wiklander.
Backar:
Kultanen- Harmer
Josefsson- Kudroc
Ljungquist- Bemström
1 + Om forwardsbesättningen håller allsvenskt snitt är det nästan ännu mer synligt att det är ett allsvenskt lag som ska försöka etablera sig i finrummet i studier av backbesättningen. Kultanen hade sämst plus-minus i hela serien ifjol medan Harmer blandade ett par riktigt tunga slagskott ifrån blå med räddhågset uppträdande i defensiven. Detta är inget elitmässigt första backpar, de skulle möjligtvis hålla som tredje backpar med begränsad speltid. Backbesättningen är i övrigt habil och jämn, men saknar alltså spets.
Målvakter:
Enroth (Bjurling)
1+ Med tanke på den förhållandevis svaga försvarsbesättningen är Enroths orutin ett stort problem.
Tränare:
Leif Strömberg (Stefan Nyman)
1+ Att Strömberg är en pådrivare är givet. Att han är kontroversiell i sitt ledarskap likaså. Att han är från huvudstaden och som seden bör uppvisar tydliga tendenser av huvudstadskaxighet är likaså vedertaget. Men att Strömberg, enligt sina egna ord, ska vara någon vinnare som presterat i alla sina klubbar håller jag däremot för mer tveksamt. Jag vill erinra mig att han helt sonika fick sparken mitt under pågående säsong så sent som för något år sedan. För Södertäljes del gäller det att vara realistiska och inse att de inte är annat än ett gnetgäng som genom att borra ner huvudet och sätta på sig sina blåkläder bör kriga sig till nytt kontrakt. Om Strömbergs huvudstadskaxighet smittar av sig i för hög grad till spelarna i den grad att de förlorar kontakten med verkligheten kan det gå illa, riktigt illa. Så Leif, back to reality!
Totalt: 5+
PLATS 11: DJURGÅRDEN
Stockholmshockeyn är klart på dekis och den vikande trenden av publikintäkter gör sitt för att de sportsliga förutsättningarna begränsas och förminskas från år till år. Jag tycker mig skönja en klar tendens av en stegvis stagnering och tillbakagång där truppen tunnas ut och blir svagare för varje säsong. På lång sikt ser läget ännu värre ut för Djurgården än för ovan nämnda SSK, då de sistnämnda lyckats bättre med rekryteringen av unga talanger från Stockholmsområdet. Då just talangrekrytering och stockholmsvärvningar ser ut att vara räddningen på den ekonomiska kris som tycks råda i klubben är utvecklingen mot minskad attraktionskraft en mycket allvarlig och bekymmersam trend. Det enda som talar för att man i år ska slippa kvala är att man fått behålla firma Bremberg-Hörnquist. Detta är särskilt viktigt då de tänkta bottenkonkurrenterna saknar en motsvarande stjärnduo.
Med dem: en strimma hopp och en nypa morgonluft, en oas i öknen för föreningens alla djur (en metafor med anspelning på föreningens namn) i sin vistelse i finrummet, huvudgården, elitserien.
Utan dem faller djuren handlöst mot bakgården, allsvenskan och mot ett akut tillstånd av utrotningshot.
Forwards:
Ottosson- Ölvestad- Anger
Bremberg- Bäcker- Hörnquist
Eklund- Falk- Axelsson
Danielsson- Ask- Engquist
2+ Radarparet Hörnquist- Bremberg ser ensamma till att forwardsbesättningen inte landar på underkänt. I övrigt ser det märkbart tunt ut. Bäst-före-datum är sedan länge passerat hos samtliga i den formella förstalinen. Ottosson och Anger var för ett antal år sedan båda oerhört pålitliga målskyttar som nu däremot stagnerat i utvecklingen medan Ölvestad vare sig är eller kommer bli lämplig för att leda en förstaline i ett elitserielag, då hans största förtjänster som spelare är farten, fränheten och forecheckingen och inte spelskickligheten, speluppfattningen och passningsspelet. Att han sedan är ohyggligt överreklamerad gör ju inte saken bättre direkt. Nej, oavsett vad som uppges i formaliteten så är Linkan-linan lagets egentliga förstakedja, hjärta och tyngdpunkt.
Backar:
Frylén- Johansson
T. Pettersson- Marusak
R. Pettersson - Printz
1 + Om man kan notera en tydlig försvagning och nedgång av lagets forwardsbesättning har tillståndet med backbesättningen varit stabilt men icke desto mindre allvarligt. En backkris har nämligen hängt över föreningen som ett orosmoln de senaste åren och inte ser läget bättre ut inför i år. Djurgården har liksom Södertälje en direkt svag backbesättning framför en talangfull men orutinerad målvakt. Ingen bra kombination
Målvakter:
Larsson (Ridderwall)
1+ På målvaktssidan är det glädjande att kunna konstatera att klubben visar modet att satsa på en målvaktstrio med en medelålder på under 20 år. Glädjande men naivt. Tror man verkligen att dessa tre är så pass mentalt starka att de kan klara sig utan mentor och läromästare? Att slänga in Ridderwall eller Owuya i hetluften efter ett antal inledande förluster och sviktande målvaktsspel ifrån tredjelänken i målvaktstrojkan Larsson känns inte alls som ett hållbart scenario. Bevisa mig gärna motsatsen grabbar, för det är roligt att vi har gott om talangfulla målvakter på frammarsch genom seriesystemet!
Tränare:
Hans Särkijärvi (Mikael Johansson)
2+ ”Säcken” och ”Micke” kan nog komplettera varandra på liknande sätt som ”Säcken” och ”Challe” gjorde under ett par år. Har dock en hel del att bevisa.
Totalt: 6+
Härnäst: Ingenmansland
