Prognos 07/08: Ingenmansland
Vår prognos inför nästa säsongs Elitserie fortsätter. I del två av sju tar sig Isak Angerbjörn an det gränsland mellan hopp och förtvivlan som möter manskap på glid mellan slutspel och kvalserie. Här följer de två lag som spås en vinter i Ingenmansland.
PLATS 10: MORA
Mora är ett hårt arbetande kollektiv som givetvis inte bör underskattas. Samtidigt sätter jag stora frågetecken för hur den relativt orutinerade tränarduon Arvedsson- Djoos kommer klara av trycket utifrån. Truppen känns tunn då bara tre nyförvärv hittills presenterats samtidigt som utflödet varit desto större. Blatak, Johansson och Brendl är kännbara förluster även för att lag som Mora som gång på gång visat sig förmögna att till synes utan resurser ersätta flyktande stjärnspelare. Mora kommer som vanligt ändå vara med och kriga om slutspelsplatserna men eventuella skador kan komma att förstöra mycket.
Forwards:
Nilsson- Simons- Jansson
Dahlman- Bogg- Elomo
Beaudoin- Bastiansen- Lindström
Huml- Granström- Tuokko
2+ Liksom hos SSK finns även problemet med en för anonym förstaline (oavsett vilken) utan självklara poängproducenter, framförallt då man tappat Brendl och Johansson och inte ersatt dem fullt ut. Att producera poäng kommer annars i andra hand för dessa ”working class heroes” från Siljans norra strand, vilket i och för sig medför att det kanske i själva verket inte är av högsta vikt vilken av kedjorna som betecknas som förstakedjan. Det är i stället grovjobb och pulserande blodådror som gäller. Jobba, jobba, jobba, som en i hockeykretsar populär hejarramsa, är mantrat som företrädaren till Arvedsson, Harri Rindell, basunerat ut i sina led. Med sin oerhörda arbetsmoral och inställning vinner man många matcher oavsett motstånd, man maler helt enkelt ner motståndet. Men det skulle heller inte skada med en större bredd, Mora har föregående säsonger varit välsignade med en påfallande stark immunitet mot skador, vilket alls inte är självklart under årets säsong.
Backar:
Järventie- Skogs
Harant- Kurvinen
Bruun- Johnsson
1 + Backsidan har liksom forwardsditon tappat ett par tongivande namn, i
form av Kultanen och Blatak. Kultanen var fjolårssäsongens kapten och hade mest istid i laget, vilket kan ha bidragit till den usla plusminus-statistiken som tidigare påpekats. Blatak var lagets mest produktive back, med ett fruktat skott ifrån blå. Dessa avbräck blir självklart kännbara och i dagsläget når inte lagdelen som helhet upp till godkänt. Därtill krävs mer spetskompetens, i synnerhet i det offensiva spelet.
Målvakter:
Pitkämäki (Johansson)
3 + Pitkämäki växte under fjolårssäsongen ut till en jätte i målet, vilket hans räddningsprocent är ett kvitto på. Han toppade nämligen den prestigefyllda listan under grundserien och ser i dagsläget ut som Moras triumfkort i kampen om en slutspelsplats. Lars Johansson är mer oprövad men har gjort bra ifrån sig i den erkänt tuffa j20-superelitserien.
Tränare:
Magnus Arvedsson (Pär Djoos)
1+ Känns som en alltför ung och orutinerad tränarduo för att kunna utföra uppdraget att fylla ut kostymen efter Rindell på ett framgångsrikt sätt. Frågetecken för den sociala kompetensen hos tränarna, hur ska man kunna svetsa samman alla olika nationaliteter och personligheter till ett kollektiv på ett motsvarande sätt som den långt mer erfarne nestorn Rindell lyckades med?
Totalt: 7+
PLATS 9: FÄRJESTAD
Många blir säkert förvånande då de upptäcker kaffelaget från Karlstad redan i den första delen av min prognos inför elitserien. Det är inte helt okontroversiellt att placera ”giganterna” och de ”Sverigledande”, som de gärna framstår som, utanför slutspelsplatserna. Men experter och förståsigpåare får tycka vad de tycka vill, i mitt tycke är rankingen av Färjestad ej resultatet av ett försök till ”hakutstickning” (populär benämning på en medveten strategi att göra kontroversiella utspel med avsikten att profilera sig själv och bilda opinion) utan fullt logisk och helt och hållet befogad. Att elitserien har blivit oerhört jämn och rafflande ända in i de sista omgångarna är positivt för seriens underhållningsvärde. Dock inte lika positivt för de forna stora som tidigare alltid legat på fast mark uppe i toppen. Ifjol var det Frölunda och Linköping, i synnerhet de förstnämnda, som på grund av stora formsvackor klarade sig ifrån kvalserien med hjärtat i halsgropen. I år tror jag att det är Färjestads tur att råka illa ut med en miserabel inledning som startmotor.
Studerar man Färjestads spelartrupp anno 07/08 framgår det tydligt att Färjestad i år inte investerat i en bredd som vi är vana att se ledningen förfoga över. Studerar man laget vidare slås man även att laget känns obalanserat och ålderstiget. Någon storstädning som utlovades i samband med semitorsken och sparkningen av lagets hungrigaste spelare (Per Ledin) har inte blivit av. En storstädning hade nämligen varit nödvändig då alltför många passerat sitt bäst-före-datum. Färjestad är i behov av en ny generation och då denna tycks utebli kan man ju i helhetsperspektivet av framgångar för klubbar med tyngdpunkt i satsningen på juniorlagen, ställa sig frågan om inte verkligheten kommit ikapp ”föregångarna” inom svensk hockey. Jag skulle nog råda Glennert och co till att återinföra sitt j20-lag då farmarklubben Bofors tycks ha drabbat av osedvanlig missväxt i leden. Någonting måste i alla fall göras innan krisen är ett faktum!
Forwards:
Nordström- Jönsson- Prestberg
Somervuori- Wallin – Pirnes
Söderström- Mat Johansson- Höglund
Brunnström- Mi Johansson- Kåberg
3+ Jönssonligan somnar in mer och mer för varje år och dess motor (Jörgen själv) bör enligt egen mening bli utsedd till tidernas mest överskattade spelare i svensk hockey. Jag läste på någon top50- ranking av alla svenska spelare här på Svenska Fans NHL-redaktion att han hade letat sig in på 15:e plats på den. Patetiskt tycker jag, liksom när experter i diverse studior talar om honom som en ”världsspelare”. Visst, Jönsson är duktig på att döda utvisningar, men bara i elitserien har han flertalet övermän i rollen som tvåvägscenter.
Inte enbart Sundström och Svartvadet i Modo, utan även Nordquist, Mårtensson, Hrdina och Hahl bör ses som mer kompletta i den kategorin spelare. Då det även går rykten om att både Nordström och Jönsson för tillfället lider av skador från fjolårssäsongen blir det ännu mer klart att det kommer bli den formella andrakedjan som får bära det tyngsta ansvaret i poängproduktionen. De utgör den enda spännande länken i ett för övrigt förutsägbart lag. Att förvänta sig att de två sista kedjorna ska producera någonting annat än utvisningar i stor mängd tillhör utopiskt tänkande.
FBK får lita till sin ”andraline” som har potentialen att blomma ut till en av seriens allra främsta. Men att enbart lita till en producerande line har jag alltid sett en stor fara i. När den inte är på topp, vem ska då vinna matcherna åt laget? Som jag nämnde i det inledande stycket ser jag tydliga indikationer på en obalans i laget. Denna obalans gäller inte minst forwardsbesättningen.
Backar:
Rhodin- Mattsson
Granak- Lintner
Frögren- Motin
1 + På ungefär samma låga nivå som övriga lag som placerats under slutspelsstrecket i denna prognos befinner sig det forna storlagets backbesättning. Då kanske ni undrar om jag verkligen har noterat senaste nytt, att poängmaskinen Rickard Lintner skrivit på för kaffeklubben. Ja, det har jag, utan honom hade jag rankat FBK som seriens i särklass backsvagaste lag. Lintner var nämligen ett måste för att trygga poängproduktionen ifrån backhåll. Denna sena värvning leder däremot inte till att de får godkänt, nej därtill är backuppsättningen alldeles för obalanserad.
Precis som när det gäller forwards är backarna som lagdel i min mening uppbyggda på ett obalanserat sätt, då de har en alltför offensiv prägel och frågan är ju vem det är som ska hålla rent framför Heino. I dagens hockey är det extra viktigt att ha skridskoskickliga och följsamma backar som klarar av att stå upp i egen zon utan att haka och hålla fast speediga forwards. Att Färjestads backuppsättning är trög och orörlig är en stor underdrift och som det ser ut i dagsläget tror jag att de får svårt att hänga med och blir tvungna att tillbringa stora delar av matcherna i ”snickerboa”.
Färjestad har således samma problem som bottenrivalerna SSK och Djurgården, en bristfällig defensiv framför en orutinerad målvakt. Som ett bevis på denna stora svaghet är faktumet att pinsamt långsamme och avdankade Mattsson ser ut att kunna ta en plats i första backpar. Det enda som skulle kunna undvika en målorgie i egen kasse är om, den för mig helt obekante slovaken Granak, blommar ut helt och visar sig vara den defensive härföraren som laget så desperat är i behov av.
Målvakter:
Heino Lindbergh- Gustavsson
2 + I likhet med backuppsättningen ser jag keeperfronten som oroväckande svag med tillhörighet i seriens bottenskikt. Heino blixtrade förvisso under fjolårssäsongens gästspel till några enstaka matcher på i huvudsak bortaplan och visade i dessa upp ett stundtals lysande målvaktsspel. Andra matcher var han desto mer ojämn och släppte in en hel del billiga puckar förbi sig. Att han ska vara mogen för att utan mentor och läromästare axla manteln efter ”Hento” känns högst tveksamt. Hans lägstanivå är i dagsläget för låg för att han ska kunna ses som en stabil förstemålvakt.
Tränare:
Roger Melin (Tommy Samuelsson)
3+ En tränarduo med stora meriter, men årets satsning känns allt annat än genomtänkt. Efter fjolårets uttalanden om storstädning blev resultatet ett par nyförvärv och en hel del förlängda kontrakt. Storstädningen bestod av att fyra spelare fick gå (”Hento”, Tribuntsovs, Kantor samt Ledin), vi hade väl ändå väntat oss mer? Laget känns obalanserat och frågetecken finns för kemin i laget. En stor utmaning för Melin och Samuelsson att blåsa liv i torrt krut.
Totalt: 9+
