Krönika: Räkna med Modo!
Efter segern mot Timrå igår känns det att Modo är på gång igen, på riktigt. Jag ser ljust på de framtida matcherna och jag tror och hoppas att vi snart börjar klättra uppåt i tabellen.
Efter fyra raka segrar är nu Modos framtidsutsikter ljusare än på länge. Äntligen verkar Harald Lückner och grabbarna fått fart på anfallsspelet och för att inte tala om försvarsspelet, med Karol Krizan som en mur längst bak. Visst, det trillar in mål bakåt också, men – man vinner ändå matcherna. Det är poängen som räknas i slutändan, tabellen bryr sig inte om vem som gjorde målen eller hur man gjorde dem; på straff, i powerplay, boxplay eller via en kontring. Efter 6-3 mot Timrå visade Modo att man är redo att ge sig in i fighten om topplaceringar på allvar. Även om man stundtals släppte in Timrå i matchen och tillät dem reducera både en, två och tre gånger var segern aldrig riktigt hotad.
Det var en riktigt härlig match och seger och jag var bara ett av alla fans som hade åkt ner till E.ON. Arena igår för att heja fram våra guldhjältar till ännu en seger. Glädjen, och stoltheten, var total när slutsignalen gick. Vi sjöng ”så går det till när vi krossar lillebror” och jublade, skrek och applåderade så det stod härliga till. Matchens höjdpunkt var, enligt mig, när Skröder stänkte in 5-1 och därefter hoppade in i plexiglaset och skrek ut sin glädje tillsammans med oss på ståplats.
Även om jag många gånger under de senaste veckorna har tvivlat på Modo, så har jag ändå aldrig gett upp hoppet. Det är bara att titta tillbaka till förra säsongen, då var Modo inte heller något topplag vid den här tidpunkten och ja, ”vi vet ju hur det hela slutade”. Trots att skadelistan varit lång och truppen decimerad har de ändå ställt upp till match, utan att klaga och tycka synd om sig själva. Visst, en del matcher har det sett ut som om Modo spelat med huvudet under armen, men ändå kämpar de på, match efter match. ”Det är bara att gnugga på”, har Harald sagt flera gånger till pressen och visst har han rätt? Modo vet att de kan, de har ju gjort det förut. Det gäller att vara bäst när det gäller som mest, helt enkelt. Det är väl ganska förståeligt att alla lag har svackor och vid den här tidpunkten är mer än halva serien avverkad och längtan efter slutspel börjar smyga sig på, så även hos spelarna.
En av anledningarna till att Modo har klarat sig ur de flesta matcherna med hedern i behåll är Karol Krizan. De gånger han (ensam) har räddat oss från nederlag är näst intill oräkneliga vid det här laget. Jag, som gärna lyfter fram ”Zacke”, måste faktiskt säga att utan Krizan hade Modo haft en betydligt fler lag ovanför sig i tabellen vid det här laget. Det är bara att inse fakta: Karol Krizan är i princip oersättlig för Modo Hockey just nu. Oersättlig tycks även Mattias Timander vara, men allteftersom hans frånvaro har förlängts har killar som Hedman, Wargh och Hedin klivit fram. Modo står inte och faller med en spelare, det har man bevisat nu. Tyvärr fick vi ännu en back på skadelistan igår, Tommy Wargh, vilket känns riktigt tråkigt. Men, efter att Wargh bars ut på bår, klev Jens Westin fram och gjorde sitt bästa för att fylla tomrummet efter nummer 34. Westin har fått en del negativ kritik på sistone, men mot Timrå tycker jag att han skötte sig bra. Några skott på mål fick han till också, det hade varit otroligt roligt om han hade fått sätta en puck.
Imorgon är det match mot Djurgården, jag ska vara på plats och jag hoppas att ni också kommer att vara det. Låt oss alla heja fram Modo till ännu en seger och ge Stockholmarna på nöten. Modo är tillbaka på allvar och blir ett lag att räkna med framöver, var så säkra.
Innan jag slutar måste jag också passa på att säga GRATTIS Sverige till ett JVM-silver. Tyvärr räckte det inte hela vägen, men "Småkronorna" har all anledning att vara stolta över sig själva, liksom vi andra är grymt stolta över dem. Nästa år får Canada ge vika, då blir det svenskt guld.