Matar du en varg om vintern, äter den upp dig om sommaren
Nu när vi går in i andra andningen är alla matcher viktiga, för alla lag, alla utom HV71. För Modos och Färjestads vidkommande handlar det om andraplatsen i serien och enklare lottning i kvartsfinalerna (sannolikt Djurgården). Vi ser fram emot en intressant drabbning i trivsamma Löfbergs Lila Arena.
Efter lugnet kommer stormen, nu är goda råd dyra, hoppet är den fattiges bröd och så vidare. Ordstäven som karaktäriserar nystarten av Elitserien är många. Det allra mest passande måste ändå vara det som angives i rubriken ovan. Matar du en varg om vintern, äter den upp dig om sommaren. Detta ordstäv tror jag i denna situation vill säga oss att om vi matar vargarna från Värmland nu i vintertid, när hungern börjar växa sig kolossalt stor, hur mycket mer uppätna kommer vi sedan bli i slutspelet när det barkar åt sommaren? Nej, ty den varg som hungrar är en farlig varg. Så ta er i kragen Modo, den här matchen är viktigare än ni tror!
Det är två systematiskt skadeförskjutna lag som kommer till spel. Modo med bekymmer främst på backsidan, där man utöver frågetecknen för Mattias Timanders knä och Victor Hedmans höft nu även tvingas addera Atvars Tribuncovs fot på sjukjournalen. Där hemmahör även Jens Westin efter en tids sjukdom och är tillsammans med de andra frågetecken inför matchen. I Färjestad har epidemin drabbat forwardsbesättningen, i synnerhet det gamla gardet där Jörgen Jönsson och Nordström gått skadade en hel del. Sedan en tid tillbaka inhyses även Mathias Johansson och Per Åslund i sjukstugan.
Trots detta omfattande bortfall ska det inte behöva innebära speciellt stora bekymmer för tränarna att få ihop slagkraftiga lag. Båda trupper är så pass breda att det utom tvivel finns fullgoda ersättare att slänga in för respektive lagledning. Färjestad har trots blandat resultat kommit att tillhöra det absoluta toppskiktet genom hela säsongen. Att glappet aldrig varit speciellt stort ner till det nedre skiktet spelar då inte så stor roll, då det som bekant är placering som räknas, inte antal poäng. Man har emellertid mycket att jobba på då jag hittills inte kan se att någon av lagdelarna presterat lika bra som dess motsvarighet under fjolårssäsongens grundserie då man vann serien i stor stil. Målvaktssidan är i så fall den lagdel som presterat mest jämnt med fjolårsmotsvarigheten. Jonas Gustavsson har spelat övertygande de matcher han fått chansen och Heino Lindbergh har liksom ifjol blandat en del riktiga fantominsatser med desto mer håglöst spel. Utöver detta gästspelade även Juuso Riksman under en tid utan större lycka.
Backbesättningen ser visserligen ut att ha fått en ansiktslyftning lagom till slutspelet i Mattias Karlsson, men har en bit upp till den nivå man låg på ifjol. Framförallt jämnheten saknas här. Forwardsbesättningen har även den varit ojämn och innehåller både rejäla besvikelser och positiva överraskningar. Spelare som Fabian Brunnström, Per Åslund och Micael Johansson har tagit enorma kliv framåt i utvecklingen, samtidigt som karriärerna för gamla ärrade kämpar såsom Jonas Höglund, Jörgen Jönsson och Jesper Mattsson går mot sitt slut. Att Jonas Höglund också fick lämna laget är självklart tråkigt men är kanske en fingervisning om att det är dags att lägga av efter en mycket framgångsrik karriär.
I Färjestads fall är känslan att samtliga lagdelar är på gång och till skillnad mot ifjol då peaken ägde rum under grundserien finns det nu mycket som tyder på att man är på väg att hitta den i mer läglig tid, precis som för två år sedan då man efter en svajig grundserie med sparkade tränare på ett imponerande överlägset vis körde över allt motstånd i slutspelet. Färjestad blir förmodligen att räkna med när det drar ihop sig, precis som vanligt.
I Modolägret ser det ut på ungefär samma sätt. Samtliga lagdelar har spelat något under sin förmåga men man börjar på att tugga igång maskineriet och alltmer börjar falla på sin plats. Spelarna börjar finna sina roller och samtliga är med och bidrar på ett eller annat sätt. Samtidigt känns det något oroväckande att laget haft så oerhört svårt att stå upp emot det enda egentliga topplaget i årets serie, HV71. Där har man blivit utspelade i ett par matcher, liksom fallet varit mot Linköping de gånger de varit i slag. Om man ska piska dessa lag i slutspelet även i år gäller det att man hittar någon motmedicin mot dessa lags energiska spel med basen i snabba spelvändningar och sylvasst 5-4- spel. Särskilda problem har Modo haft i spelet med en man mindre mot dessa lag, och det är någonting man måste arbeta hårt på att förbättra. Den spelformen får ännu större utslag i slutspelet.
Så när tiden är mogen, när vargarna ylar som den gamle och havet i månskenet på bergsknallen där den luttrade getabocken i mången år huserat, då gör den ack så noble nestorn i tweedkavaj rätt i att hålla i hatten då han för dagen figurerar som en skugga över folkhemmets idyll. Hören nu mina ord Harald, du forne varg, visst skäller inte vargen när den tänker riva lamm?
Tips: 4-1 FBK
Modos trupp:
Målvakt:
60 Karol Krizan
(30 Michal Zajkowski).
Backar:
2 Jens Westin (?),
3 Mattias Timander (?),
5 Hans Jonsson,
7 Per Hållberg,
8 Oscar Hedman,
23 Atvars Tribuncovs (?),
34 Tommy Wargh,
35 Pierre Hedin.
Kedjor:
10 Per-Åge Skröder,
24 Niklas Sundström,
22 Patrick Yetman
9 Magnus Wernblom,
39 Per Svartvadet,
15 Andreas Salomonsson
18 Peter Öberg,
20 Oscar Steen,
29 Andreas Molinder
19 Jari Tolsa,
79 Fredrik Warg,
13 Marcus Jonasén.
Extraspelare:
16 Tobias Forsberg.