På hal is: Björnen kommer att vakna
Det som gav oss guldet för drygt ett år sedan var en vilja av stål. Spelet var inte briljant men i kritiska lägen var vi lika farliga att möta som en aggressiv och försvarsinriktad björnhona. Efter erövringen av Le Mat kändes det tyvärr som att Ångermanlands röda björn gick i ide.
Trots att Modo slutade trea i grundserien förra säsongen så hade laget stora problem. Anfallsspelet fungerade inte och spelarna såg ut att sakna den rätta gnistan. Den guldtörstande och aggressiva björnen från Örnsköldsvik såg ut att ha gått i vinterdvala.
När slutspelet närmade sig så trodde jag och många andra att den sovande björnen skulle tända till och förvandlas till en frustande tjur. Tyvärr fick vi inte uppleva någon förändring.
Kvartsfinalserien kändes snarare som en spansk tjurfäktning där matadoren Timrå förnedrade en skadad och tröttkörd motståndare.
Modo hade problem att komma åt den snabba matadoren som spelade skjortan av de regerande mästarna och använde den som sin röda muleta.
Ett lag utan harmoni
Jag är övertygad om att den gångna säsongens misslyckande till stor del handlade om bristen på engagemang och spelglädje. Harald Lückners Modo var helt enkelt ett lag utan harmoni.
Det som känns bra är att Harry Rindell är precis det finska lejon som kan sätta klorna i våra sovande hockeyhjärtan.
Jag är säker på att Rindell kommer att väcka den sovande Örnsköldsviksbjörnen. Han kommer dock inte att använda vare sig rovdjursmetoder eller farmors dunderhonung. Han är en sympatisk och pedagogisk herre och hans hockeyfilosofi bygger på passion och engagemang. När det gäller spelet på isen vill Rindell se mycket energi. Han prioriterar hårt arbete och mycket skridskoåkning.
Med en ny tränare, en mer sammansvetsad grupp och en enorm revanschlusta så kommer vi att få uppleva en helt annan arbetsmoral i laget.
Forwards med rätt karaktär
En annan faktor, som både hämmade styrspelet och anfallsspelet, var att det saknades speed och intensitet på forwardssidan. Nyförvärven levde inte upp till förväntningarna och säkra kort som Öberg och Skröder såg stundtals tunga ut. Modo hade oerhört svårt att få fast pucken i offensiv zon och skapa långa anfall.
För att komma till rätta med ovanstående problem så måste man hitta skridskostarka ytterforwards med rätt karaktär.
Jag anser att Modo har värvat precis de forwardstyper som laget behöver. Marco Tuokko är en intensiv och tuff energispelare som ger järnet för laget och banar väg för sina kedjekompisar. Med tre finska mästerskap i bagaget vet han dessutom vad som krävs för att gå långt i ett slutspel.
Om Wernblom lägger fokus på att träna upp explosiviteten så tror jag att han och Tuokko kan bli ett obehagligt forwardspar att möta. Två starka och elaka björnar som gör livet surt för motståndarbackarna.
Mats Zuccarello Aasen är en talangfull och skridskostark poängmaskin som spelar med ett stort hjärta. Han hade svårt att hitta ytor på de små VM-rinkarna, men han jobbade ändå stenhårt i varje byte. Den arbetsmoralen kommer Modo att ha stor nytta av.
Snellman är ett fynd
Ville Snellman är handplockad av Rindell och efter att ha studerat honom i ett antal olika videosekvenser så blir jag mer och mer övertygad om att han är ett fynd. Han är en högerfattad sniper med bra puckkontroll och rapp skridskoåkning. Jag tippar att han går rakt in i förstakedjan med Sundström.
Förutom Snellman så tror jag att Skröder, Yetman, Salomonsson och Wernblom kommer att finnas med högt i skytteligan. Alla fyra var effektiva målskyttar i fjolårets grundserie och placerade sig topp 20 i statistiken.
Om Modo spelar en mer offensiv och fartfylld hockey under Rindells ledning så kommer dessa effektiva herrar att göra ännu fler mål.
I Sundström, Svartvadet, Warg och Steen har vi fyra centrar som samtliga håller landslagsklass. Vi har dessutom Molinder som fick sitt genombrott i vintras. Tre Kronor nästa?
På backsidan har vi en enorm stabilitet nu när Kurvinen har anslutit. Vi har dessutom spetskompetens. Hållberg och Timander är kanske seriens två bästa backar och kommer att dominera matcherna. Victor Hedman utvecklas med ljusets hastighet och kommer att bli oerhört svårstoppad i offensiven.
En del människor bearbetar kvartsfinalförluster genom att gråta.
Jag raljerar med hjälp av djurmetaforer.
Björnen kommer att vakna.