The Heart växlar upp del 4: En näst intill obeskrivlig känsla
Så har vi kommit till den fjärde delen i artikelserien om supporterengagemang, en artikelserie som publiceras del för del fram till starten på Elitserien om två veckor. I afton är det dags för det färskaste nyförvärvet till redaktionen, Victor Johansson, att reda ut begreppen om vad som egentligen är sann supporterkultur. Victor gör en träffande skildring av vad supporterskapet betytt för honom som person och tar precis som de tidigare författarna givetvis sitt avstamp i vår hjärteförening.
23 mars 2008, klockan hade slagit 22:15. Jag sittande i TV-soffan (rysningar kan tilläggas). Det är detta, precis detta som fick mitt hjärta att en gång börja slå för MODO Hockey. Ända tills nu hade jag inte riktigt kunnat sätta fingret på vad som fick mig att börja älska dessa hockeykrigare från Örnsköldsvik. Vad som gav mig denna känsla? Dokumentärfilmen ”Hockeyhjärtan” såklart.
Filmen får mig att tänka på stunder som etsat sig in i hjärnan, minnen som inte bara är av lycka utan även av total misslycka. Finalförlusten 1999, Peter Forsbergs olyckliga skada under lockout säsongen blandat med profiler som Magnus Wernblom och givetvis guldfirandet tillsammans med 15 000 andra på stora torget, plus otaliga många andra starka minnen. Alla har en sak gemensamt, de förstärker en känsla av tillhörighet, en näst intill obeskrivlig positiv sådan.
Det så för många oväntat snabba uttåget ur slutspelet i våras må vara en period vi helst vill glömma, men likt som det brinnande hjärtat vi många besitter så förstärker det bara känslan inför kommande säsong, en känsla som stavas REVANSCH.
Detta är nu nästan 5 månader sedan ”Hockeyhjärtan” visades i tv och en ny säsong knackar på dörren. Det är dags att återigen samla sina eldsjälar och börja diskutera hockey på riktigt. Hur står sig truppen i förhållande till resterande klubbar? Hur ser nyförvärven ut? Kommer någon junior ta steget upp? Ja, frågorna är oändliga. Alla med samma utgångspunkt, MODO Hockey.
”Kalla oss enögda, vi kallar det kärlek” detta uttryck som florerat runt otaliga gånger kan få mig att bli varm en kall vinterdag, att orka stå de där extra 20 minuterna i väntan på hockeybussen som tar en de cirka 8 milen upp till Örnsköldsvik. För det är detta som mycket av supporterskap handlar om. En VI- känsla som man inte kan finna på så många andra ställen. MODO får mig och säkerligen många andra att träffa människor som man troligen annars aldrig skulle få chansen att lära känna. Att tillsammans få följa sitt hjärta både i ur och skur, framgångar och nederlag. Det ger lycka.
Jag skulle aldrig vilja vara utan de tunga stunderna med MODO så här i efterhand, det må kanske låta konstigt. Men står man kvar då vill jag nog säga att man kan stoltsera sig som en äkta supporter. Det blir likt ett eldsprov. Jag lever och är uppväxt i ett område näst intill mitt i mellan Örnsköldsvik och Timrå/Sundsvall. Under 2000-talet har Timrå IK haft några riktigt bra säsonger i Elitserien som bekant samtidigt som det gått lite sämre för vårt MODO vissa år (exkluderat guldsäsongen). Under denna tid kom många att vända kappan efter vinden här omkring. En äkta supporter enligt min mening har dock bara plats för ett lag i sitt hjärta. Men kan många fråga, om Timrå tagit guldet 2007, hade jag suttit här och skrivit detta då? Ja, de skulle jag absolut göra. Att vara en hängiven supporter handlar om att våga stå upp för sitt lag i med och motgång. Allt handlar om känslan, att innerst inne veta vad som får en att känna lycka och sedan våga stå för det.
Men en sak är säker, att älska måste alltid vara högs prioriterat som en sann supporter. Jag fäller nästan en tår då jag i veckan ser händelserna från Råsunda under ännu ett Stockholmsderby, jag tänker – det här är inte idrott. När en domare yttrar sig om att han inte skulle vilja ta med sina barn på ett derby av denna karaktär är det något som har gått riktigt snett. Det är nu viktigt att även ishockeykubbarna och kanske främst supporterorganisationerna jobbar på samma linje mot huliganism. För är det något misstag som vi kan begå så är det att se detta som deras problem. Ska det aldrig bli ett problem inom ishockeyn måste det motarbetas innan. Jag tror och hoppas att vi som sanna MODO supportrar alltid kommer vara ett gott exempel inom idrotts Sverige, genom att visa riktigt hjärta: The Heart Of Hockey.
Läs även tidigare delar av artikelserien:
The Heart växlar upp del 1: Konsten att följa sitt Modohjärta
The Heart växlar upp del 2: Avtryck djupt in i själen
The Heart växlar upp del 3: Det är inte lätt att vara Modoit
