The Heart växlar upp del 9: Ensam är stark
Så går vi mot det fjärde och sista kvartalet i vår artikelserie där den röda tråden som ringen vandrar igenom är supporterengagemang. I sitt bidrag ägnar sig Simon Faming, ännu en i raden av nykomlingar, åt ett djupare filosofiskt anförande där han tar sig an begreppet ensamhet och sätter det i förhållande till supporterskap i en omgivning med fientligt inställda individer med sympatier för andra föreningar. Hur förhåller sig Simon till denna problematik?
Att bo i de småländska skogarna är inte alltid så lätt. När man dessutom har ett hjärta som bultar för ett lag som spelar sina matcher hundratals mil bort innebär det ibland problem. Att kunna följa sitt lag på nära håll är bara att drömma om. Det som många ser som en självklarhet är en väldigt lång process för mig och de andra som bor långt ifrån Foppa-land. Att någon eller ett par gånger i veckan kunna följa Modo på plats i banken är ett privilegiumn som många får ta del av, medan vissa andra får lyssna på Radiosporten. Inget ont om radiosporten men att jämföra det med att se en match live är som att jämföra Peter Forsberg med Lance Ward.
Jag bor i trakterna kring Jönköping och då kan ni säkert räkna ut vilket lag det babblas om i de här trakterna. Det är HV 71 som är på allas läppar. Det känns som att 99 % av dem som är intresserade håller en tumme för HV, men det gör mig ingenting. Att bo med en familj där både föräldrarna och syskonen håller på förra årets guldlag gör mig inte heller någonting! De har gjort allting för att jag ska kliva över på deras sida men har aldrig lyckats. Om jag ska vara riktigt ärlig så har de aldrig varit riktigt nära. Om man fastnar för ett lag så som jag har gjort för Modo ska det väldigt mycket till för att banden ska brytas.
Jag kan vara ärlig och säga att jag har haft lite problem sedan den senaste hockeysäsongen tog slut. Att HV71 vann SM -guld gör inte livet lättare för en sån som mig. Alla gliringar jag delade ut efter Modos SM-guld säsongen 06/07 har jag fått äta upp efter den senaste säsongen. Jag vet att Modos värsta rivaler är Timrå men jag ska inte sticka under stol med att jag nästan gör vad som helst för att Modo ska vinna över HV71. Att kunna stoltsera med en seger i bagaget under en skoldag är en helt underbar känsla.
Hur viktigt är det egentligen med supporters? Man kan helt enkelt säga att utan dem så hade sport på elitnivå upplevts som ganska tråkigt. Att höra hemmaklacken bua när deras lag får en tveksam utvisning och att höra allas glädjevrål efter ett viktigt mål är en underbar känsla. Lika jobbigt är det att åka på ett mål baklänges. Men hur det än går i matchen så står vi fortfarande enade tillsammans i både vinst och förlust!
Nu ser vi fram emot en säsong som förhoppningsvis kan leda till ett nytt SM-guld. Med hjälp av Sveriges mest enögda supportrar så ska det inte vara omöjligt. För även om det är i rinken det avgörs så har vi genom vårat engagemang en viktig del i Modos framfart mot det åtråvärda guldet. Eftersom vi aldrig glömmer den 14 april 2007 så både tror och hoppas jag att vi supporter, spelare och styrelsemedlemmar gör allt vi kan kommande säsong för att vi ska kunna skriva in ett nytt datum i Modohistorien.
The Heart växlar upp del 1: Konsten att följa sitt Modohjärta
The Heart växlar upp del 2: Avtryck djupt in i själen
The Heart växlar upp del 3: Det är inte lätt att vara Modoit
The Heart växlar upp del 4: En näst intill obeskrivlig känsla
The Heart växlar upp del 5: Engagemang från annan ort
The Heart växlar upp del 6: Jag och min hockeytokiga far
The Heart växlar upp del 7: Det handlar om stolthet
The Heart växlar upp del 8: Arv och miljö
