London Calling
Och nej, det är inte The Clash som ringer utan vår alldeles egna utrikeskorre - Ylva Westerlund - som nyligen besökte något så ovanligt som en hockeymatch i England.
Just nu befinner jag mig (som bekant för vissa) i fotbollstokiga England och där finns det knappt en puck så långt ögat når… trodde ni ja! Bara 45 minuter med tåg från mitt lilla tillhåll hittar man Guildford, där hemmalaget Flames håller till.
Redan innan jag kom hit fick jag reda på att det faktiskt fanns ett hockeylag i närheten och jag blev genast eld och lågor. När jag äntligen fick tillfälle att ta mig iväg till en match var jag spänd av förväntan.
Arenan är en något av en multihall, som rymmer både sim- och ishall plus restauranger och kiosker. Som tur är har de skyltat väl och efter ett par trappor så hamnade jag och mitt sällskap rätt och via lite hjälp från en funktionär hittade vi våra platser. Själva ishallen var relativt stor, men rymmer knappast mer än 3000 åskådare. I kvällens match mot Bracknell Bees var det näst intill fullsatt.
Fotboll må vara stort här, om inte störst av allt, men de få hockeysupportrar som faktiskt finns är hjärtligt engagerade. Redan under uppvärmningen hör man den välbekanta trumman och ”go Guildford” från alla håll och kanter. När spelarna sedan beträder isen för att starta matchen stiger jublet, även om själva entrén inte är speciellt påkostad. Hela hallen är upplyst som vanligt och spelarna är inte skärskilt samlade och droppar bara in, några i taget.
Själva matchen höll relativt god kvalité men det var ingen som riktigt stack ut, förutom en kille – med nummer 21 på ryggen. (Låter det bekant?) Slovaken Milos Melicherik, en liten kille med ett förflutet i bland annat Dukla Trencin, stänkte in matchens enda mål och stundtals dominerade tillsammans med sin kedja. I första och andra perioden duggade chanserna tätt från båda hållen, även om avsluten inte var de bästa.
I sista akten märktes tydligt att det inte är Elitserien vi snackar om, tempot mattades av och spelarna verkade ha tappat gnistan – trots den målmässigt jämna tillställningen. Antagligen är engelsmännen inte lika vältränade som våra gubbar men skulle kanske kunna ge lagen i Allsvenskan en match. Det är svårt att avgöra så här efter bara en match, men jag återkommer med all säkerhet. Jag menar, man klarar sig inte ett helt år utan live-hockey om man är från Örnsköldsvik - och om hockeyn inte kan komma till mig, får jag helt enkelt komma till hockeyn.
Topplistan
1. Korven – dubbelt så stor som i Swedbank för ungefär samma pris. Skulle nog ha räckt i två perioder om jag inte hade varit så förbannat hungrig…
2. Biljettpriset – ynka 9 pund (lite drygt 100 SEK) för en sitt- eller(!) ståplats.
3. Milos Melicherik – en riktigt härlig lirare och det ska bli kul att få se mer av honom.
