Införrapport Luleå – Modo

Efter sju sorger och åtta bedrövelser fick så Modoiterna jullov. Föga oväntat skedde så också en del förändringar i organisationen. När vi kommer tillbaka från julledigheten har vi ny förstemålvakt, vår alldeles egen supernorskitalienare tillbaka och förhoppningsvis en handfull fler spelare i helt ny form. Det är dags för bortamöte med otroligt formstarka Luleå.

Det är klart att resultaten talat sitt tydliga språk den senaste tiden. Modo har gått kräftgång ordentligt medan Luleå har radat upp vinster -inte bara i hemmaborgen som av gammal hävd - utan nu också börjat vinna viktiga bortmatcher i övertygande stil. Innan julskinkankunde inmundigas såg man till att gå upp på andraplats genom att ta övertygande 7 poäng på road-trippen i Mälarregionen med matcher mod Södertälje, Djurgården och Linköping. Allra mest övertygande var krossen av dåvarande serieettan Linköping med 6-3 där Övertorneåbröderna Harju och Omark hade stor show och gjorde lite vad de ville.

Övertygande och ungt i Luleå

Just Harju och Omark har varit i ropet ett tag nu och huserar numer både i toppen av statistiken och i landslaget. Det tros vara en tidsfråga innan de spelar i NHL, där Harju är tingad av Detroit och Omark av Edmonton. Den senare är kanske hetast av de två men mycket tyder även på att svenskkolonin Detroit även de prioriterar Övertorneå och Harju. Att han torde gå före jämngamle slocknade supertalangen Johan Ryno känns nu som mer sannolikt än någonsin. Dessa två är för övrigt ganska lika, förutom förnamnet, i sin spelstil med storleken, tyngden och spelskickligheten.

Ryno har dock stagnerat och huserar numer på skadelistan hos ett formstarkt och hemvävt AIK i Allsvenskan, som har haft en liknande utveckling som Harjus Luleå den senaste tiden. För att avsluta parantesen om Ryno hoppas jag att han kommer tillbaka och tar till vara all talang han besitter och att Detroit ännu inte tappat tron på honom. Han är ju trots allt bara 22 år och har framtiden för sig. I framtiden kanske vi får se honom som radarpartner till Harju i landslaget och NHL. Det skulle vara roligt att se Övertorneågrabbarna med Ryno i landslaget om ett par år. Skulle kunna bli en framtida storkedja till låt säga OS 2014 när vår äldre generation stjärnor tackat för sig.

Starkt hemmafacit hos COOP

Övriga starkt betydande spelare som fört laget från botten till topp som jag uppmärksammat under hösten är framförallt två andra ungdomar – målvakten Mattias Modig och Kristoffer Berglund, samt Berglunds backkompis Obsut och brödernas radarpartner Lavander. Det är denna andrafemma som producerat poäng i stor stil, de har stått för runt hälften av lagets målproduktion och samtidigt ligger de riktigt bra till i plusminussammanhang också. Inte dåligt för en formell andrakedja. Luleå är säkerligen fullpumpade med självförtroende och blir väldigt tuffa att rå på, inte minst hemma i COOP Arena, tidigare Delfinen. Man är seriens bästa hemmalag, har vunnit de tre senaste matcherna hemma och är obesegrade under de senaste nio likaså. Tagit poäng i de tolv senaste.

Läget i hemmalaget är skadefritt, enda förändringen ifrån nämnda bortaseger mot Linköping är att Daniel ”Ragge” Olofsson återvänt till Piteå och Allettan Norra och ersätts av inhyrda norrbaggen från just Linköping, Mats Fröshaug i truppen. I checking linen där Ragge tidigare framgångsrikt ingått med lagkapten Anders Burström och tidigare Modolöftet Jonas Almtorp som center lär nu antingen Emil Lundberg eller Robin Lindqvist ta plats som tredjelänk, medan Fröshaug lär få begränsat med speltid i fjärdekedjan med MIkael Lidhammar. Angående Almtorp, som haft en brokig karriär hittills, känns det som om han äntligen hittat en klubb där han trivs och lyckats arbeta upp ett rykte som en pålitlig och hårt jobbande center med en hel del istid. Roligt för Jonas, han passar bra in hos Luleås filosofi med hårt jobb. Grattis säger vi på The Heart! Vi tycker som bekant om när det går bra för våra gamla adepter, med viss reservation för vilka klubbar det gäller. Vi har ju skräckexempel såsom när Hållberg och Salomonssons svek oss för bittra konkurrenter söderut.

Aasen tillbaka i Modo

Vad har då Modo att komma med? En helt oprövad förstemålvakt, oro i truppen, ifrågasatta tränare och ännu tyngre ben efter all julskinka? Nja, riktigt så dystert ser det nog inte ut trots allt. Rapporter gör gällande att det sett piggt ut på träningarna när vi nu äntligen kan ställa någorlunda ordinarie lag på benen. De enda som saknas numera är Hasse Jonsson och Victor Hedman (JVM). Ett ljusare skadeläge än på mycket länge. Norskitalienaren Aasen, som tillsammans med sina norska bröder Pelle Skröder och Stefan Espeland återvänt från julfirande hemma i Norge, lär vara spelsugen å det grövre och går förmodat in i tidiga höstens hetaste kedja med Skröder och Sundström. Den så kallade Unionskedjan var en av få ljuspunkter i Modohösten som vi inte får glömma bort började rätt så hyggligt innan alla skador på nyckelspelare kom och maskinen haverade totalt. Nu är de tillbaka tillsammans och det om något borde tala för att Luleå i alla fall får en match om poängen.

Liksom Zajkowski

Annars har vi Zajkowski tillbaka i kassen, och nu med den lite ovana rollen som förstemålvakt. En roll som han inte haft sedan hans gamle mentor Tommy Salo abdikerade 2005 och öppnade för sin lärling med rötter från Polen. Innan hans säsong som uttalad förstemålvakt – och en betydligt mer ansedd sådan än vad han är i dagsläget – knappt ens hunnit börja där hösten 2005 åkte han på en tung skada vilket gav vår slovakiske vän Krizan spaden i över tre år framöver. Nu – efter tre år – sluts cirkeln och Zajkowski är om än eventuellt tillfälligt tillbaka som förstekeeper. Något som på alla vis känns rätt och riktigt utifrån ett karmaperspektiv om inte annat .

Även om jag tycker väldigt bra om Zacke som egen produkt och som målvakt så kan man emellertid inte blunda för att han stannat av och i år inte alls varit jämn tillräckligt när han väl fått chansen. Bristen på matchträning har säkert spelat in men jag tror att många Modoiter delar min oro för att kräftgången kan komma att fortsätta med en olycklig start för Zacke i målet. Låt oss då hoppas att försvaret står upp och krigar för sin målvakt mer nu än någonsin. Krizan hade inte riktigt det stödet/samspelet med sitt försvar och vi får hoppas att det blir bättre nu. Krizan som för övrigt fått oförtjänt mycket kritik och jag tycker det är tråkigt, utan att spekulera i exakt vad som hänt, att han fick ett lika ovärdigt avslut som Magnus Wernblom i den klubb han bidragit mycket till inte minst med sitt storspel under guldåret för två år sedan.

Nya formationer

Nog om det, Zacke i kassen alltså. I övrigt är det mer oklart hur Harri och Fredrik väljer att formera laget. Det var ju mycket som inte fungerade och nu efter jullovet känns det som läge att prova nya formationer. Såhär skulle jag ställa upp med de som nu är tillgängliga:

Zajkowski (Svedberg)

Timander – Wargh
Hållberg – Hedin
Westin – Kurvinen
(Espeland)

Aasen – Sundström – Skröder
Salomonsson – Molinder – Ulmer
Steen – Svartvadet – Enström
Tuokko – Warg – Yetman
(Snellman)

Zacke backas upp av lovande målvakten Nicklas Svedberg, som var på gränsen till att få vakta båsdörren i JVM. Nu får han förhoppningsvis chansen ett par matcher i Elitserien. Det är en målvakt med stor potential och bör kunna växa ut till förstemålvakt i Elitserien på lite sikt.

Timander och Wargh har spelat tillsammans tidigare och förtjänar mycket speltid. Hållberg och Hedin har varit oväntat ojämna sen de kom tillbaka från diverse utflykter utomlands. Förhoppningsvis kan de återfå tryggheten om de återförenas. Westin och Kurvinen bör få lite mindre speltid då ingen av dem övertygat i höst men om de ser till att spela enkelt hoppas jag att det kan fungera. Kurvinen och Hedin var väldigt olyckliga tillsammans före jul och var inne på en hel del mål bakåt. Liksom övriga finlandsförvärv i år har Kurvinen haft svårt att övertyga och leva upp till den stabilitet han visade som nyckelspelare under sina säsonger i Mora. Mitt förslag är att man bör efterlikna Luleås mycket framgångsrika modell med speltiden i huvudsak centrerad till de två bästa backparen.

Framåt känns det heller inte helt klockrent. Förstakedjan vet vi att den inte går av för hackor. Sedan vill jag se Molinder i en omgivning där han får spela offensivt och inte bara åka omkring och döda utvisningar. Det är enligt mig hans bästa användningsområde i grunden då han är en spelare med stor offensiv potential. Något som han också visade ifjol, tyvärr har vi inte sett lika mycket av den varan i år. Salomonsson och Ulmer bör kunna ge rätt balans åt den kedjan. I tredje har vi Svartvadet och Steen som måste höja arbetskapaciteten till den höga nivå de i vanliga fall har och förhoppningsvis kan Enströms frejdiga inställning smitta av sig på dem. Det känns just för denna skull positivt att Enström något överraskande ratades till JVM. Men ett tråkigt besked för Thomas förståss, han förtjänade helt klart den platsen. I fjärde har vi spelare som varit formsvaga men som bör kunna bilda en kedja med bra kemi. Tuokko är stor och stark och smäller på, Warg är mångsidig och Yetman är lurig och spelskicklig vilket han dock inte visade särskilt mycket av de matcher han hann med före jul.

Ville Snellman och Stefan Espeland är uppsatta som extraspelare. Tobias Forsberg är utanför laget efter sina skadeproblem.

Hur som helst hoppas vi på att tränarna vet vad de gör även om det nuvarande laget känns svårkomponerat och inte alltför hett. Vi som supporters ger oss aldrig och hoppas på poäng. Något som talar för är att Luleå haft många spelare på landslagsuppdrag och kanske är lite slitna efter det.

Tips: Luleå – Modo 5-2