Artikelserie Del 1: The Heart summerar och blickar framåt
Under pågående landslagsuppehåll ägnar sig The Heart åt att summera hur säsongen sett ut hittills och bjuder även på framåtblickar. Först ut är Daniel Åhlin.
Déjà vu. Det franska uttrycket för " känslan att ha upplevt något tidigare" har sällan känts mer berättigad. Situationerna är långt ifrån identiska, men känslan finns ändå där. Då handlade det om festen som tynade bort, en utgång som förhoppningsvis uteblir den här gången.
Lockoutsäsongen var på många sätt en stor besvikelse för Modo Hockey. Laget som inför säsongen höjdes till skyarna av media och tilldelades smeknamnet " Real Modo" slutade på en sjätteplats för att i det efterföljande kvartsfinalspelet åka ut på ett betydligt hetare Färjestad. Det fanns gott om förlorare i Örnsköldsvik vid det tillfället, men den största förloraren av dem alla var Peter Forsberg. Forsberg anslöt - tillsammans med en mängd NHL - stjärnor i hopp om att plocka hem guldet till Örnsköldsvik. Återkomsten blev ett stort fiasko, trots att Forsberg ledde poängligan innan han blev tvingad till vila på grund av en handskada. Forsberg gjorde allt för att kunna spela i det kommande slutspelet och lyckades också göra comeback, detta för att nästan direkt bli crosscheckad av Peter Nordström vilket renderade i en hjärnskakning och ytterligare vila.
Den gången satt en maktlös Forsberg och såg gulddrömmen gå i kras, nu har han chansen att ta revansch. Nu gör han alltså comeback igen. Det känns ofrånkomligt som vi varit där förut - en Déjà vu. Då handlade det om festen som tynade bort, den här gången handlar det förhoppningvis om spelaren som äntligen fick sitt SM- Guld.
Ett SM- Guld är målet, ett SM-Guld som han trots ett fantastiskt inviduellt spel blev snuvad på 1994. Jag ska inte förfina verkligheten; Modo har inget lag för att gå hela vägen. Man har egentligen bara en produktiv kedja, förstakedjan med Skröder - Sundström - Zuccarello, en aningen svag backuppsättning och stor målvaktsproblematik. Värvningen av Forsberg underlättar dock arbetet med att sätta ihop produktiva kedjor, och värvningen av den tjeckiske backen Josef Hrabal kan förmodligen avlasta Mattias Timander inför ett eventuellt slutspel. Det stora akilleshälet är dock den sista utposten. Mike Morrision har inte imponerat och Michal Zajkowski har ännu inte visat att är värd förtroendet som förstamålvakt, en rejäl förbättring krävs på det området för att Modo ska ha en realistik chans på guldet.
Enligt mig kan detta trots avsaknanden av en förstamålvakt allt bli riktigt bra. Forsberg är en världspelare, och man måste ta hänsyn till flera förmildrande omständigheter när man drar paralleller mellan lockoutsäsongen och årets säsong. Jag grundar min intuntion på följande punker:
- Konkurrensen
- Toleransnivån
- Det pskyologiska inflytandet
Man ska heller inte underskatta betydelsen av förändringen av toleransnivån.Från att i princip ha godkänt allt från klockrena hakningar till grova fasthållningar tar man nu utvisningar så fort klubban är över isen. En seger för kreativa ishockeyspelare, som Peter Forsberg. Markus Näslund var rejält förbannad efter Modos uttåg under lockouten och hotade att aldrig mer återvända till svensk hockey av en enkel anledning; Den höga toleransnivån.
Det psykologiska inflytandet är lurigt. Forsberg är en av sveriges bästa ishockeyspelare genom tiderna och det skulle inte förvåna mig om de övriga Modospelarna skulle höja sig av Forsbergs blotta närvaro. Det finns dock en annat scenario, ett scenario som på sätt och vis redan har inträffat. Under lockoutsäsongen fanns det en tendens till att de övriga spelarna anförtrodde sig alltför mycket åt Forsberg och tog den lugnare för egen del, men jag hoppas och tror att modoiterna har lärt sig av tidigare misstag och lyckats undvika problem med inställningsfrågor.
Det finns alltså en del som pekar åt en positiv riktning. Den här gången får vi helt enkelt hoppats på att det blir ett lyckligt slut, och ingen Déjà vu.
