Krönika: Respekt och glädje - nyckeln till framgång
Modo har ett tufft år framför sig. Förra säsongen kantades av interna problem, sportsliga motgångar och framförallt hård kritik från både media och fans. Något som med säkerhet ingen i Modo vill uppleva igen. Ska en storstädning, erfarna ledare och ett mer glädjefyllt Modo kunna vända på denna trend? Håll till godo med den andra delen i Röda Vita Grönas nya krönikeserie.
Besvikelsen var förstås stor när allt stod klart att Modo förra säsongen skulle missa slutspel. Modo hade i vanlig ordning tippats högt upp i tabellen och med handen på hjärtat så var det självklart att laget hörde hemma bland de åtta bästa.
Så var dock inte fallet. Samtidigt som laget hade en rejäl hönsgård i försvaret och en oinspirerad ledning var det svårt för de stackare som fick ställa sig mellan stolparna, Michael Zajkowski och Niklas Svedberg. Behöver man ens nämna värvningen av en matchotränad målvakt från slovenien? Hela laget underpresterade och i slutändan hörde man fullt logiskt inte hemma i ett slutspel.
Allt började efter guldet
Ska sanningen fram så började problemen inte förra säsongen utan året innan. Året efter den underbara guldsäsongen. Laget var även då oinspirerat och matchprestationerna var lika ojämna som fjolårets katastrofsäsong. Kanske inte lika mycket, men den fanns. Att man sedan tog sig till slutspel baserade sig nog mest på den grundskicklighet som fanns i laget och inte på inställning och taktiskt genomförande.
Med facit i hand var det då man skulle agerat. Inte nu. Jag säger inte att man agerat för sent, men sent. Trots detta är det förstås jättepositivt att någonting äntligen hänt och Modo visar att man siktar på att bli mer professionella. Både i ledningen och bland spelarna. Frågan man kan ställa sig är, gick flytten från Kempehallen till Swedbank Arena för fort?
Nytt blod
VD, sportchef och tränare har fått lämna bygget tillsammans med ett knippe spelare, hela elva stycken. Den här gången väljer man att bygga bakifrån och i dagsläget ser truppen aningen skadekänslig ut på forwardssidan. Back och-målvaktssidan dock stabil och det försvarsspel som visats upp på försäsongen har varit ljusår ifrån det laget visade upp under hela förra säsongen. Positivt förstås.
När det gäller inställningen så verkar den också vara helt förändrad. Mer glädje bland spelarna och äntligen känns Modo som ett lag igen. Grunden till detta kan man nog tacka det nya tränarparet för - Miloslav Horava och Thomas Steen. Båda två inger respekt och det är exakt vad de äldre spelarna i klubben behöver - något som ärligt talat redan bevisats. Det syns på samtliga, gammal som ung att man vill vara med i år och alla kämpar för varandra. Precis som det ska vara.
Revanschsuget Örnsköldsvik
Jag vet att det bara är försäsong och man ska absolut inte dra allt för stora växlar efter att laget vunnit tre av tre matcher. Men att vinna får man aldrig se som negativt. När allt kommer omkring är det nu 55 grundseriematcher och förhoppningsvis ett slutspel som återstår och det gäller att man får en bra start. Det allra viktigaste dock är att man håller sig ifrån skador. Det är dessa som är de verkliga säsongsdödarna för ett hockeylag - något som även kan blandas in bland anledningspunkterna till Modos flopp förra året.
Nya tag nu och vi blickar framåt. Många Modo-fans var oerhört negativa efter förra säsongen men har nu i alla fall tills vidare förträngt fjolåret. Alla verkar revanschsugna och jag tror att många står inför en överraskning när de möter Örnsköldsvikslaget den här säsongen.
Vägen tillbaka har bara börjat och som jag och många andra ser det, är Modo nu äntligen på väg åt rätt håll.
____________________________
Läs även tidigare krönikor i denna serie:
17/8 - Del 1: Modo är tillbaka på noll
