Krönika: The Heart of Hockey
The Heart of Hockey, vad står det för egentligen? Alla har sina egna tolkningar, men min idé av uttrycket är precis vad som har saknats de två senaste åren. Senast jag såg “The Heart of Hockey” en hel säsong, var säsongen 06/07. Då tog man SM guld också.
Förra säsongen hade man elitserien farligaste kedja i Skröder - Sundström - Zuccarello, men trots detta kunde man inte ens gå till slutspel, hur kom det sig?
Delvis berodde det på att man hade enbart en bra kedja, medan de andra inte producerade något i princip.
Defensiv katastrof
Enligt mig var defensiven det absolut största problemet, då man läckte som ett såll. Man jobbade inte för varandra, och backarna var under all kritik, förutom Hedman,Timander och Hasse Jonsson när han var skadefri. Det hjälpte inte heller att Karol Krizan tappade intresset för Modo och “gjorde sig omöjlig i klubben”, som Ecke Holmberg uttryckte det.
Passionen
Även om Harri Rindell är en trevlig människa på alla sätt och vis, så kändes det ibland som att han var lite för snäll. Jag såg aldrig honom ryta till- även om spelarna bara gled omkring på isen utan vilja och inställning.
Ja, jag skulle kunna hålla på hur länge som helst för att räkna upp allt som gick snett, men det återkommer alltid till en faktor, passionen. Spelglädjen, aggressiviteten, hjärtat för klubben och Örnsköldsvik. Inställningen har lyst med sin frånvaro bland många spelare, inte minst bland de äldre som har underpresterat (se förra delen av krönikeserien). Blanda ihop det där, släng i en nypa kärlek till sporten och ni har segerreceptet för säsong 09/10 och även min definition på “The Heart of Hockey”.
Vändningen
Den här försäsongen har man trots att man har en nästan helt ny trupp, nya tränare osv, lyckats vinna en hel del. Man vann Umeå hockeyfestival, kom trea i Schweiz och tvåa i SCA-cupen. Man har även råkat ut för en hel del skador, och tvingats spela matcher utan flera av de ”stora stjärnorna”. Målvaktssidan har också imponerat stort då alla målvakter har presterat grymt bra. Roman Malek utstrålar en säkerhet, stabilitet och han har visat prov på att han, precis som Krizan, kan vinna matcher på egen hand.
Men vändpunkten för mig är ändå när Kristian Forsberg och Tomas Mojzis på träning rök ihop i handgemäng - men trots detta är det tydligen en riktigt bra stämning i laget. Det tyder på passion, det tyder på hjärta, det tyder på “The Heart of Hockey” och spelar Modo med just det i år, går man långt.
Läs även tidigare krönikor i denna serie:
11/ 9 - Del 5: De kan rädda Modo
10/9 - Del 4: Kärlek och jävlar anamma - nu kör vi!
7/9 - Del 3: Norsk spelglädje - en avgörande faktor
24/8 - Del 2: Respekt och glädje - nyckeln till framgång
17/8 - Del 1: Modo är tillbaka på noll
