Krönika: Stenen åter i rullning
MODO-redaktionens Torbjörn Hägglund har för en kort stund klivit in från alla solstrålar för att lufta sina tankar gällande MODO:s Silly season.
Stenen är åter i rullning... eller hur man nu brukar uttrycka det.
Efter en lång och plågsam tid av nyhetstorka på hockeyfronten - där det största scoop som vi MODO-fans kunde frossa i var bilder på hur Magnus Gästrin fått MODO:s A-lag att fixa taket på hans hus - så har hockeyvärlden äntligen gett ifrån sig några livstecken.
I första hand tänker jag på den efterlängtade (ja, faktiskt!) upplösningen av NHL-konflikten. Så trodde man aldrig att man skulle tänka för ett år sedan, men då det stått klart under en längre tid att det k-o-m-m-e-r att lösa sig, så har man ju bara gått och väntat på ett definitivt besked. Hittills har det varit omöjligt att få något slags grepp om läget på spelarmarknaden.
Eller, rättare sagt, det har varit alltför enkelt: bara att skriva DÖDLÄGE med stora bokstäver.
Det blir nästan komiskt när Timander, exempelvis, måste invänta att hans NHL-kontrakt ska börja gälla igen för att han ska kunna bryta det.
Det mesta tyder på att vi får se ett helt annat NHL, där ingen klubb har råd med mer än en eller ett par stjärnor, där ryska ligan plötsligt blir ett ekonomiskt sett bättre alternativ för många, där medelmåttorna tvingas söka jobb i Europa och Foppa till sist skriver kontrakt med New York Rangers.
Dock: det som framkallat välbehagsrysningar utmed ryggraden på oss med MODO som hjärtelag, är tveklöst tanken på att få behålla superduon Sedin. Överdriver man om man påstår att bröderna, utan konkurrens från övriga NHL-proffs, skulle bli elitseriens största forwardsstjärnor?
Sedinare eller ej, MODO blir knappast något kvallag kommande säsong. Oavsett hur usel truppen blir.
Ja, den känslan får man efter att ha hört Harald Lückners trygga stämma ljuda genom Kempehallens konferenslokal.
Värmlänningen har gjort ett gott intryck på alla områden. Tänk bara på hur han, under teambuildingveckan, lät andretränaren Fredrik och sjukgymnasten Håkan ta kommandot medan han själv höll sig i bakgrunden.
Ungefär som att säga: "Jag är kanske er chef, men jag är ändå ny här, och alltså är det jag som ska se och lära".
Kan ni tänka er att Jim Brithén skulle ha gjort något liknande?
Som sammanfattning kan jag inte låta bli att ge utlopp för lite av den obotliga och oftast ogrundade optimism som jag alltid känner inför varje ny säsong.
Här kommer optimistnördens tankar kring nästa säsongs trupp:
När Harald Lückner kontrakterades slog optimistnörden fast att tränarsidan skulle bli MODO:s starkaste kort inför nästa säsong.
När det stod klart att Krizan och Zajkowski skulle bli nästa års keepers, så kom optimistnörden fram till att det nog snarare var Målvakterna som skulle bli lagets starkaste kort.
När det plötsligt lutade åt att både Jonsson, Sicak, Timander och kanske också Hedin skulle finnas med i backuppställningen nästa år, så gick det upp för optimistnörden att det faktiskt var backsidan som skulle bli MODO:s trumfkort till hösten...
...Sedan när det plötsligt blev tillåtet att hoppas på en forwardsuppställning med, Sedin, Sedin, Salomonsson, Horava, Svartvadet och Weinhandl, då gick det plötsligt upp för optimistnörden att det var nästa års anfallssida som skulle få laget att gå långt.
Det som talar för MODO Hockey säsongen 2005-2006 skulle alltså vara detta:
* Målvakterna
* Backarna
* Forwards och
* Tränarna
...och framförallt:
Det nya, enormt snygga matchstället!
