Krönika: Aldrig mer Markus (Del 1)
Det var såklart med blandade känslor som man tog emot nyheten att Markus Näslund väljer att säga nej till Sverige och Elitserien, i första hand för kommande säsong och eventuellt för all framtid. Min första spontana tanke är är att jag blir inte förvånad, det är förmodligen många NHL-stjärnor som känner som Markus.
Ingen kan nog föreställa sig hur det känns att komma från NHL där han som firad stjärna i flera säsonger, haft stora triumfer. Vant sig med spelet och vant sig med domarna och diverse så kallade "nivåer". Att sedan spela i MODO måste varit en total bakvänd känsla. Att gå ifrån där allting fungerar som en väloljad maskin till en serie där alla gnäller på alla, där domarnivåerna fladdrar runt som fjärilar i motvind och samtidigt ha en arm eller en klubba i midjan exakt hela tiden är inte lätt, och det är sanna mina ord - inte särskilt roligt.
Det enda som kvarstår är kraven och pressen från fans och media. Näslund pekar direkt ut orsaken till att han aldrig mera vill spela här när han i en intervju med Aftonbladet säger,
- Det är roligare att spela i NHL än i elitserien. Det är för mycket hakningar och fasthållningar. Det är en snabbare rytm på spelet i NHL och det gillar jag.
Man hörde kommentarerna under pågående säsong ifrån nästan samtliga NHL-spelare. Spelet var mycket fulare i Elitserien. Detta är förstås ett problem som ligan varit medvetna om i flera år utan att göra någonting åt saken. Det enda man som fan eller hockeyälskare får höra är att ligan i starten av varje säsong ger domarna "direktiv" att döma på en helt ny och vanligtvis mycket högre domarnivå.
Det händer också, i de första tio till femton omgångarna. Men när man kommer till det skedet av serien har så otroligt många gnällt och velat över just detta, så domarna, domarbas och liga väljer att gå tillbaka till sina egna "privata" nivåer. Den nivå som jag i denna krönika kallar för "fladder-nivån". Där man aldrig vet var man har domaren. Varken spelare, ledare eller publik. Om det kändes osäkert för publiken, hur kändes det då för spelarna? Ett mycket olyckligt resultat för alla inblandade självklart.
Nu kanske du som läsare sitter och säger för dig själv att "hockey är en kampsport, man måste ju få röra varandra på isen också". Jag säger, har NHL lyckats så kan vi göra det här i Sverige också. För i NHL är hockey fortfarande en kampsport utan hakningar och utan fasthållningar. Nu kan man förstås inte skylla Markus misslyckande på allt detta, det är överdrivet. Men att han väljer att spela någon annanstans på grund av just detta fenomen är mycket oroande.
Diverse domarnivåer och spelet i sig har sin del i kakan men är långt ifrån allt som gjorde Näslunds säsong till en misslyckad sådan. Det största felet tycker jag (är precis som många andra MODO-fans) att han valde att komma in i slutskedet av säsongen, oavsett vilken anledning det var som ledde till det här beslutet så var det fel. Fullt förståeligt att han inte kunde göra sig själv rättvisa, men heter man Markus Näslund så får man ha klart för sig att förväntningarna är skyhöga. Det kommer de alltid att vara.
Han borde ha gjort mer poäng och han borde ha varit mer dominant. Allt är lätt att säga och är faktiskt i mitt tycke fullt befogad kritik, det finns mycket han hade kunnat göra bättre den gode Näslund. Men samtidigt som det finns mycket som han skulle kunnat gjort bättre, finns det andra parter som bör ta hans besked som en mycket negativ signal. Det kanske är dags för ansvariga att börja lyssna?
Jag tror nämligen inte Näslund står ensam när det gäller just denna åsikten gällande kvaliteten på spelet.
» Till del 2