Krönika: Nu är vändningen nära MODO
"...enligt min mening så är det helt rätt att börja med försvarsspelet. Man kan inte vinna utan ett sådant. När då laget känner sig bekväma med sina roller där bak kommer det till sist att stämma mycket bättre framåt."
Jag sitter här efter att ha bevittnat MODO förlora på hemmaplan mot Djurgården med 0-2, där båda målen föll i den tredje perioden. Efter att ha sett båda de senaste hemmamatcherna, MODO-Södertälje och MODO-Djurgården, vågar jag nog påstå att det är på väg åt rätt håll äntligen. Jag har tyckt så tidigare också som till exempel efter segrarna mot Timrå och Färjestad i slutet av oktober (båda matcherna slutade 5-1).
Hur kan jag då påstå att det är på väg åt rätt håll? Ja, det är ju verkligen en fråga att fundera över när MODO under Djurgårdsmatchen långa stunder uppträdde tämligen uddlöst. Saken är den att enligt min mening så är det helt rätt att börja med försvarsspelet. Man kan inte vinna utan ett sådant. När då laget känner sig bekväma med sina roller där bak kommer det till sist att stämma mycket bättre framåt.
Känslan under matchen mot DIF var att laget koncentrerade sig så mycket på att få försvarsspelet att stämma att kraften inte alltid fanns till att skapa konstruktiva anfall. Man skapade chanser, men de chanser som kom stoppades mycket effektivt av att ett tight Djurgårdsförsvar och en suverän Marty Turco, som egentligen förtjänar en helt egen krönika om man ser till hur pass imponerad jag blev av honom, i Djurgårdsmålet.
Försvarsspelet börjar komma alltså, men en annan sak jag irriterat mig över hela säsongen är uppspelen. Oftast sitter man helt aningslös och förstår ingenting. Här har vi ett lag innehållande fyra backar med NHL-meriter och uppspelen ligger ofta, för ofta, i knähöjd när de når anfallaren. Definitivt något som måste bättras på om målsättningen att komma långt i slutspelet skall gå i lås.
* * *
Många gnäller på Tommy Salo, inte jag. Enligt mig så är han tillsammans med Peter Forsberg de två klart bästa spelarna hittills i MODO under den här säsongen. Kul också att se Andreas Salomonsson tillbaka efter skada, och visst ser han mycket piggare ut nu. Snart kommer poängen också.
* * *
Är det bara jag som inte riktigt förstår Henrik Sedin när han väljer att amputera cirka en centimeter av lillfingret för att komma tillbaka snabbare? Självklart tycker jag det är bra att han ökar möjligheterna att komma tillbaka tidigt. Men det skulle faktiskt vara lite intressant att höra om vad och hur han tänker. Är det ett tecken på enorm lagkänsla och anda eller bara ren galenskap? Hade det varit jag så hade jag tagit en rejäl funderare innan jag bestämt mig om att skära bort saker. Ett beslut som dock måste ha gjort Daniel Sedin lite gladare i alla fall, som sett lite bortkommen ut utan sin pudelkloke tvillingbror.
* * *
Hur ser det ut framöver nu då för vårt kära MODO-lag? I november återstår det tre matcher, två på bortaplan och en hemma. Först Malmö och Linköping på bortaplan, sedan HV71 hemma i Kempehallen. Matcherna i december innan juluppehållet visar inte på något lättare motstånd, tre raka bortamatcher i Timrå, Djurgården och Färjestad för att sedan avsluta med en hemmamatch mot Frölunda i Kempehallen.
Tuffa matcher onekligen men jag är beredd att hålla med Hasse Andersson när han påstår i programmet från matchen MODO-Djurgården "att när det ser som djävligast ut brukar det vända". Det har man upplevt förut och det är ju precis nu vid denna tidpunkt, efter en tung förlust på hemmaplan man hoppas att han får exakt rätt i sina förhoppningar och förväntningar.
