Halvtid!
Jag försöker göra en fragmentarisk analys om Modo Hockeys insats de första 22 omgångarna i denna krönika.
HALVTIDSSUMMERING – BETYG – ICKE GODKÄNT
22 matcher är spelade och det kanske är tid att göra någon form av halvtidssummering av det som Modo hittills åstadkommit. Man kan ju sammanfatta säsongen på ett enkelt sätt, det har varit alldeles för dåligt. Och det är ju sant.
Modo ska ju inte ligga där man ligger med den här truppen. Det betyder med andra ord att större delen av Modos spelare har underpresterat. Och det är ju ingen hemlighet, vi såg ju vilka svårigheter Rob Schremp, Mika Hannula och fler hade med poängproduktionen de första 7-8 matcherna.
Att Modo Hockey skulle få en svår start var inget oväntat. Med en sådan omsättning på spelare mellan säsongerna vore det närmast märkligt om man inte kunde se det på isen. Men jag upplever att Modos ojämna spel har hållit i sig för länge och att man nu (återigen) placerat sig i en situation som är dålig. Det är inte långt kvar till jul, och något som i princip alltid stämt är att de lag som ligger under slutspelsstrecket vid juluppehållet, är kvar där när 55 omgångar är spelade.
FINNS DET HOPP?
MEN, och det är ett stort men. Det känns och ser ut som om Modo Hockey är på gång! Modo har haft stora problem inom många områden. Man har haft ett bedrövligt powerplay, man har varit ojämna i defensiven, man har inte varit tillräckligt effektiva, och en del stjärnor har varit osynliga (första 10 matcherna).
Saker och ting har sakta börjat att rätta till sig. PP har blivit betydligt bättre och det känns ju otroligt viktigt. Titta bara på Brynäs. De har otroligt bra PP och det känns nästan som om större delen av deras mål kommer i just denna spelform. Det stämmer ju inte så klart, men de gör mål på nästan 30% av sina PP lägen (och de har gjort 23 mål, över 1 mål per match i PP). Slå ut det över 55 omgångar så har du en hel del poäng som vinns i denna spelform.
Defensiven har även den börjat se bättre ut tillsammans med uppspelen. Defensiven ser mindre och mindre ut som en hönsgård, och man är mer rejäla i att rensa ut pucken. Tidigare var det stora problem för Modo i uppspelen. Detta ser mycket bättre ut nu, nu skapar man chanser framåt, man skapar till och med MYCKET framåt. Problemet har istället varit att göra mål.
DET SOM MÅSTE FÖBÄTTRAS
Och det är väl denna punkt som måste bli bättre. Modo måste göra mer mål på sina chanser, och man måste lära sig att stänga matcher. Allt för ofta den här säsongen har man haft en fin ledning, som tappats bort till en förlust.
DICK AXELSSON
Dick Axelsson har haft en skada som han brottats med under säsongen. Det slutade i en operation som han nu återhämtar sig ifrån. Det vore direkt orättvist att ens bedöma honom med detta som bakgrund. Vi får istället se detta positivt. Vi har en stjärnspelare som vi inte kunnat använda. Vi har en dimension till att plocka fram i vår offensiv. Som jag skrev i mitt senaste blogg inlägg här på Svenska Fans så spelade Axelsson tillsammans med Morten Madsen och Rob Schremp. Jag vet att många fans har velat se Schremp på kanten. Och jag tror det kommer vara ett bra drag av Ulf Samuelsson. ”Räkan” är en offensiv spjutspets. Låt honom ta ytterligare ett steg i offensiven. Madsen ska samla ihop denna formation och vara beredd att jobba defensivt för dessa herrar. Axelsson på ena kanten, ”Räkan” på andra kanten. Fungerar det här kommer det bli en mycket jobbig kväll för de backar som ska ta hand om dessa två tekniska underbarn.
MIKA HANNULA – MATTIAS RITOLA
Mika Hannula kom in i truppen som en frisk fläkt. Det är fart och intensitet på honom, och dessutom är han en pålitlig poängplockare. Han betydde mycket för Modo, men vi får inte glömma att han lämnade Modo med – statistik. Trots att han skapade mycket poäng var han inne på fler mål bakåt, än han producerade framåt. Det är fakta, statistik, säg vad du vill, men så är det. Visst, han är en fantastisk hockeyspelare, men jag klagar inte direkt över ersättaren, Mattias Ritola.
Ritola är en fantastisk duktig ishockeyspelare. Och jag tycker Ulf Samuelsson varit smart då han placerat Ritola i en tredjeformation som center. Ritola har nämligen en förmåga att få sin omgivning bättre. Tillsammans med Fredric Andersson och Björn Svensson bildar de en formation som är mycket farlig framåt, samtidigt som den är balanserad och kan hävda sig i defensiven.
Nu får vi se om Samuelsson fortsätter med detta. Men jag förstår tanken, Madsen ska vara defensiv åt Schremp/Axelsson. Sundström är den defensiva länken åt Skröder/Danielsson. Ritola har sådana offensiva egenskaper och de måste användas. Skulle han spela med Axelsson och Schremp skulle vi få en formation som skulle gå ”all in” varje byte.
Ritola har säkert blivit tillsagd att gå offensivt. Bredvid sig har han Svensson som är jobbig att möta, och den smarte (centern) Fredric Andersson som kan täcka de luckor bakåt som uppstår då Ritola går fram.
KONKURRENS
Jag vill – återigen – nämna Modos juniorer. Det är roligt att Modo har en konkurrenssituation i laget där spelarna i A-truppen får sina platser hotade av juniorer! Måns Krüger, Jesper Olofsson, Janos Hari, Henrik Samuelsson, Erik Nyström, Gustav Possler, Ludvig Byström, Anton Byström, Westin osv..osv.
Det här är duktiga killar som visat att man vill vara med och slåss om platserna i Modo Hockeys finrum. Modo är det lag som använt sig av flest juniorer denna säsong. Det är väldigt roligt och det visar att man menar allvar med det man tidigare sagt, att Modo återigen ska bli en förening som slussar ut juniorer i A-laget. Vissa har redan gjort det så pass bra att jag undrar om man kan skicka tillbaka dem till J-20. En sådan är den offensiva Hari. Men det är ett bekymmer som Samuelsson får grubbla över. Jag nöjer mig med
att konstatera att det ser bra ut för framtiden.
SLUTSPEL?
Modo Hockey har – som jag nämnt – återigen skapat problem för sig själva. Man har 5 poäng upp till slutspelsstrecket och för att man ska hamna på säker mark behöver man ta fram sin bästa hockey i match efter match. Givetvis ska man inte ändra på den målsättning man hade inför säsongen, att ta en slutspelsplats. Det är många omgångar kvar, och det finns tendenser som pekar på att Modo skärpt till sig.
Jag ser gärna Modo i slutspelet, givetvis, men samtidigt tittar jag oroligt ned mot kvalserien. Vi får INTE hamna där igen (och jag tror inte att vi gör det).
Kvalserien är serien där de mest erfarna blir som juniorer. Där stjärnorna blir mediokra och där allsvenska spelare älskar att sätta en elitseriespelare på plats. Bespara oss den smärtan!
GO MODO HOCKEY
