Ödmjukheten har saknats
Modo har gått från SM-guld 2007 till en klubb i bottenskiktet. En av de främsta anledningarna kan mycket väl ha varit bristen på ödmjukhet.
När Fredrik Warg slog in en retur till 1-0 tändes hoppet. Men Frölunda vände och vann. Därmed var fiaskot ett faktum – Modo skulle inte nå slutspel. Detta var för nästan precis två år sedan och var det ögonblick då det som egentligen varit verkligt under hela säsongen blev definitivt. Det gick inte längre att förneka att Modo var ett bottenlag. Jag förstod detta och jag är övertygad om att de flesta supportarna förstod detta också. Frågan är om föreningen förstod det.
Revansch
Slutspelet hann knappt börja innan dåvarande VD Jerry Häggström i ett pressmeddelande lanserade begreppet ”REVANSCH” där hela föreningen i sann ”The heart of hockey anda” skulle se till att säsongens snedsteg inte skulle upprepas (för övrigt skulle plantskolan gå från Sveriges bästa till en plantskola av världsklass). Men det gick ju som ni antagligen lagt märke till inte riktigt som planerat.
Byxorna nere
Modo värvade Zuccarello Aasen som blev en supersuccé och tillsammans med Niklas Sundström och Per-Åge Skröder bildade man en sylvass kedja. Men truppen var för tunn och målvakterna för dåliga. Modo ansåg sig inte behöva förstärka truppen ytterligare inför säsongen och nyckelspelarna blev återigen Sundström, Svartvadet och Salomonsson. ”Salle” gick sönder ganska omgående och där stod Modo med byxorna nere. Frågan är om Modo inte hade åkt ut om inte Zuccarello Aasen överraskat och spetsat till truppen.
Hade åkt ur
Förra säsongen blev som bekant också ett misslyckande. Det fanns helt enkelt ingen bredd bakom förstakedjan (där Sundström dessutom skadade sig under en ganska lång period) och Roman Malek blev ingen hit i kassen. Man gjorde om samma misstag igen, och om inte Peter och Markus räddat klubben hade man åkt ur. Det är jag säker på. Nu föll man istället på målsnöret i slutspelsracet.
Ganska signifikativt
När Peter och Markus hoppade in i laget var det inte många i Modo som funderade över hur man hamnade situationen från början. I stället slog man sig på bröstet och upprepade gång på gång sloganen ”The Heart Of Hockey” samtidigt som man myste över att ha sådana trogna spelare som återvände till klubben och spelade utan lön. Ganska signifikativt.
Hybrisen har spridit sig
Det som har gjort problemet så påtagligt är det att hybrisen verkar ha spridit sig till spelartruppen under något skede. Modo har haft och har en vana att förlora matcher mot lag som är sämre på pappret och efter några vinster kommer ofta en katastrofperiod. Vem minns inte när Modo tog sig upp på slutspelsplats med två omgångar kvar förra säsongen men missade slutspelet genom att torska i sista omgången mot ett redan avsågat Södertälje. Eller den här säsongen när man tack vare nyförvärven klättrade upp till åttondeplatsen och sedan plockade två poäng på åtta matcher.
Lita på Svartvadet
Nu står man inför samma läge igen. Man är på slutspelsplats med tre omgångar kvar och om man vinner mot Frölunda på tisdag så är kvalserien långt borta och slutspelet nära. Jag är säker på att Markus Näslund kommer förändra mentaliteten i klubben. Han har redan visat sig vara otroligt ödmjuk och tillmötesgående mot supportrarna. Men det kommer att ta tid. Man får väl till sist lita till vad Per Svartvadet skrev i en chatt för några dagar sedan: ”Hybris finns inte i det här laget”.