Det ser inte bra ut
SvenskaFans skribent Johannes Forsberg ger sin syn på MoDo Hockeys bedrövliga inledning.
Att skriva en nyanserad krönika över MoDo Hockeys inledning är nästan omöjlig. För hur man än vänder och vrider på saker och ting kan ingenting vara nyanserat förrän serien är spelad och att man sedan kan analysera faktiska resultat i relation till rimliga förväntningar på lagbygget. Även då är det svårt att vara nyanserad.
Hur skriver man då en krönika om inledningen? Som dessutom ska ha ett vettigt innehåll?
Jag ska göra ett försök.
TÅLAMOD eller Tålamod?
Att tålamod är något som vi MoDofans skulle få ha inledningsvis denna säsong är nog något som alla kan ställa sej bakom. Vi vet att om man tappar 14 spelare totalt , av den kalibern som MoDo hade förra säsongen, och den viktigaste coachen vi haft på länge, så kommer det krävas en del tid och tålamod för att få allt på plats. Men vi är långt ifrån ensamma om att ha en stor spelaromsättning i Hockeyallsvenskan.
Och helt ärligt talat, jag tror inte det hade varit så mycket gnäll på oss fans och experter runt om i landet om vi hade tagit 1 poäng efter 3 omgångar: Om man hade förlorat på ett snyggt vis. Om man hade förlorat på ett vis där varje förlust blev lite mindre hjärtskärande för att man såg att laget gjorde framsteg. Om man såg att spelare blev bättre och bättre. Om man såg att det bara var en tidsfråga innan segrarna skulle börja falla in på kontot.
Men efter inledningen kan vi bara konstatera att något sådant existerar inte. Tvärtom så släpper vi emot oss nästan 60 skott mot Kristianstad och att vi ens får med oss 1 poäng i den matchen kan vi tacka det enda fungerande nyförvärvet, Anthony Peters för. Och då är vi inne i den tredje matchen. Vi lyckas sedan vinna den 4:e matchen hemma mot Kristianstad för att sedan kollapsa hemma mot Bofors två dagar senare. En notering där är att vi inför den tredje perioden, underläge 2-0, får iväg två skott på mål under de 15 första minuterna. 2 skott!!
Det finns inga tendenser på att MoDo är på rätt väg. Det finns inga linjer i spelet och anfallsspelet är stelt, utan kreativitet, och för det mesta helt ofarligt. Tvärtom tycker jag man kan se pressen på spelarnas axlar växa mer och mer, deras kroppspråk på isen signalerar nästan vad alla tänker "Det går åt helvetet!". I denna situation är det inga som helst fördelar i att spela för en klubb som alla tänker som topplag. Pressen blir väldigt påtaglig. Och det syns på isen.
Hur mycket kostar tålamod?
Inom elitidrott är ordet tålamod svårt att definiera. Men jag har gjort ett försök ovan att beskriva tålamod då man ser förbättringar och framsteg. Men hur tålmodig ska och har man råd att vara då detta inte existerar?
Jag har väldigt svårt att köpa att Glader bommat på i princip varenda nyförvärv. För i ärlighetens namn har ju alla sett klappkassa ut, utöver vår målvakt, A. Peters. Kanske har man haft en övertro på vissa nyförvärvs kompetens, med sådant brukar inte påverka ett helt lag, utan enskilda kedjeformationer eller individer som sedan hittar ett nytt hem och blir ersatt av någon annan.
Det man ser på isen när MoDo idag spelar ishockey är en hockey som saknar, ja egentligen allt. Vi har spelare med SHL/KHL rutin som helt plötsligt inte vet vart de ska åka i egen zon. Vi har en av europas största talanger, som inte får fram något av sitt offensiva spel. Vi skulle kunna göra denna lista väldigt lång om vad vi tror oss ha, men som inte syns. MoDo spelar inte som enhet.
När det handlar om en sådan total kollaps hamnar allas ögon på Ville Nieminen, MoDo Hockeys nya tränare. Det är hans jobb att sätta ett spelsystem som är tryggt i defensiven och som kan skapa i offensiven. Ett jobb som han hitills misslyckats med. Att det dessutom i direkt inledning av säsongen ryktas om att han inte har laget med sej... Ja då är det riktigt illa.
Tålamod.
Men hur länge?
Många minns tiden med Larry Huras. Där hade MoDo tålamod i 15 omgångar. Och fastän det är orättvist att skylla degradering enbart på Huras - i en klubb som då varit dåligt skött under flera år - så var hans syn på hockey där och då en katastrof för MoDo som förening. Och tålamodet som man hade i 15 omgångar visade sej vara för mycket tålamod. MoDo repade sej aldrig från inledningen.
Ville Nieminen bör inte få 15 omgångar på sej. Det kostar nämligen för mycket. Priset man kan få betala är alldeles för högt. Och om det är någon förening i Sverige som vet detta, så är det MoDo Hockey.