En hobbyanalytikers genomgång av det som varit hittills
Modoredaktionens Peter Kempe går igenom sina tankar runt den första halvan av MoDos säsong
Nu när MoDo ska börja spela efter juluppehållet gör man det från en andraplats, betydligt högre än vad experter och supportrar kunde tro på förhand.
Hur kommer det sig då att klubben ligger där man gör när vi summerar höstsäsongen?
Det finns tre hörnstenar i bygget som gör att laget fungerar så bra som man gör.
Det första är målvaktsspelet, Tex Williamsson har förmodligen varit hela seriens bästa målvakt och gett laget chansen att vinna varje match han spelat, och Henrik Tikkanen har också spelat bra under säsongen men hade några sämre matcher på slutet.
Eftersom målvakterna har spelat så bra så har man också kunnat styra upp försvarsspelet bakifrån på ett bra sätt och få resten av laget att känna sig mer avslappnade på isen. Det är milsvid skillnad mot förra säsongen när det kändes som hela försvaret var en hönsgård!
Den andra hörnstenen i årets MoDo är just försvarsspelet, man vet både vad man ska göra i egen zon och var man ska leverera pucken när man får tag i den. Det ser ut som man känner varandra innan och utan och kan per automatik lägga passningen till en medspelare på andra sidan isen som kommer med fart.
Backar som Filip Hasa och Pontus Näsén har verkligen kompletterat varandra och gör varandra bättre, och David Bernhardt har bildat ett bra backpar tillsammans med Hugo Styf som verkligen växt på sig och blivit en seniorback i år. Sen att dom ofta hittar rätt i anfallszon är ett stort plus, som också gör att laget hittar ännu fler sätt att vinna hockeymatcher, och det är ju trots allt det som det hela går ut på.
Niklas Folin gjorde en riktigt stark inledning på säsongen innan han blev skadad, och kommer bli en viktig spelare när han kommer tillbaka till spel. Jesper Dahlroth och Emil Wahlberg är två rutinerade herrar som man vet vad dom kan, men som kanske inte har hittat rätt i alla matcher hittills. Dom har inte varit dåliga på något sätt, och dom är nyttiga för laget varje kväll utan att sticka ut på något sätt i försvarsspelet, och det är ju precis det man vill se från dom spelare som ska spela i ett defensivt backpar.
Ville Jonsson, Kevin Arvidsson och framförallt Jakob Norén har gått in och visat upp sig när man har fått chansen.
Den tredje hörnstenen är special teams. MoDo har haft seriens bästa boxplay om man ser över hela säsongen hittills, och man har haft ett riktigt giftigt powerplay dom senaste tio-femton matcherna även om det inte fungerade i början.
MoDo har förmodligen haft seriens hetaste PP i december månad, och det utan att någon av klubbens toppmålskyttar spelar i lagets första enhet. Riley Woods, Sam Vigneault och Daniel Mannberg tillsammans med Näsén och Bernhardt har hittat så många sätt att göra mål på att det nästan är omöjligt att försvara sig emot. Ett praktexempel är senaste matchen mot Björklöven när man gör fyra mål i powerplay på olika vis! Puckrörelsen och spelarnas positionering sitter som en instinkt och man vet precis vilka passningar man ska slå i vilka lägen. Att man dessutom har bra precision när lägena kommer gör att man är otroligt giftiga och effektiva.
I boxplay vet spelarna precis när dom ska flytta mot skytt och försöka täcka deras väg och när man ska lita på sin kamrat och ta en annan uppgift, det var något som verkligen inte fungerade i försvarsspelet ifjol. Dessutom litar man på sina målvakter och kan därför ta bort klubborna på anfallsspelarna och låta målvakterna fokusera på skottet utan rädsla för att returen ska hamna framför någon spelare som står ensam runt kassen. Boxen i underläget krymper i rätt lägen och flyttar ut och öppnar sig i rätt lägen, det känns verkligen som en enhet snarare än fyra individer för sig.
Dessa delar gör att laget nästan alltid hittar ett sätt att vinna matcherna man spelar, och då har jag inte ens gått igenom anfallsspelet.
På anfallssidan har man två riktigt bra kedjor på serienivån, och förstakedjan med Woods-Vigneault-Markus Modigs kan mycket väl vara seriens bästa. Modigs har verkligen alla verktyg för att slåss i seriens skytteliga, och kemin tillsammans med kedjekamraterna har verkligen blivit bättre och bättre. Eftersom alla spelare i kedjan har både bra spelsinne och ett bra skott så är det väldigt svårt för motståndarna att stänga ner dom. Man väljer i stort sett alltid rätt alternativ i anfallszonen även om utförandet inte alltid är 100%-igt, men man tar sig alltid till chanser ändå.
Vill den kedjan byta kan man sätta in Filip Sveningsson, Erik Jinesjö Karlsson och Mikkel Aagaard. Aagaard kan göra mål på många olika sätt, och är alltid en närvaro inne vid motståndarmålet. Sveningsson och Aagaard hittade varandra redan ifjol på ett bra sätt, och kemin har blivit ännu bättre med EJK emellan dom.
När Sveningsson gick sönder var han förmodligen sitt bästa jag igen, men skadan har såklart tagit honom bakåt ett par snäpp. Han kommer säkert komma tillbaka i bra form om nån vecka, men han behlöver få några matcher på sig. Han hade nog velat att uppehållet skulle komma senare med tanke på att han gjorde sin comeback i sista matchen innan det blev juluppehåll.
Laget kommer också ha ett sparkapital i en potentiell kedja med Sebastian Ohlsson-Tanner MacMaster-Daniel Mannberg. MacMaster har varit skadad ett tag och jag vet inte hur nära han är comeback i dagsläget, men han gjorde bra ifrån sig i inledningen av säsongen och verkar ha spelat halvskadad innan han började med rehab vilket kan ha dragit ner hans prestation. Därför tror jag att det finns mycket potential i en kedja med dom tre, särskilt som Mannberg verkar ha kommit igång produktionsmässigt efter en invänjningsperiod i laget.
Man har också hårt jobbande spelare som Daniel Sylwander och Oscar Pettersson som även har potential att producera poäng, vilket bägge har gjort tidigare. Max Tjernström är också en nyttig spelare som kan göra poäng emellanåt han också.
Förutom dessa spelare så finns ungtuppar som Jeremias Lindewall, Theo Jacobsson, Oscar Nordin och Helmer Styf i kulisserna och stampar otåligt i väntan på sin tur.
Sett till hur firma Karlin/Holmström har formerat och fått ihop styrkorna så tror jag att MoDo även går mot en rolig vårsäsong där man definitivt kan utmana dom förväntade topplagen i varje match. Visst, lägstanivån i laget har inte varit jättehög, men man har ändå kunnat hitta vägar att vinna matcher på, vilket jag har varit inne på i flera paragrafer i texten tidigare, men det är bara för att sätta emfas på hur viktig den delen är. Sen har man sett att årets MoDo har en hög högstanivå när spelet sitter och man är påslagna och fokuserade hela tiden, vilket man inte har varit i 60 minuter någon av matcherna hittills tror jag. Matchen mot Björklöven senast var väl den där man varit närmst, och då fick man också 7-1 med sig.
Spelet har verkligen suttit bra i mötena mot topplagen, och man hittar alltid sätt att ta sig fram igenom mittzonen och göra fina zone entrys i nästan alla anfall. Man har hittat lagets styrkor och bygger spelsystemet runt dom, samtidigt som man har präntat in i spelarna från dag ett hur dom ska göra i olika situationer.
Man har verkligen fått in bra karaktärer i årets MoDo och lyckats bygga ett fungerande lag från dom individer man har, och det tror jag blir ett framgångsrecept under resten av säsongen också. Det känns ganska sjukt att säga det med tanke på hur man kände i
fjol, men jag har en väldigt bra känsla runt årets lag.
Frågan är bara om man får vara skadefria och sjukdomsfria, får man det så har det här laget potential att ta sig långt.
