Intervju med Pär Edblom

Pär Edblom om sin hockeykarriär, skadan som avslutade den, livet efter karriären och lite om årets Modo

Hej Pär, och tack för att du ställer upp!

Självklart, ingen fara!

Vi vrider tillbaka tiden till den olyckliga skadan, vad minns du av den kvällen?

Vi spelade mot AIK på hovet, det var en situation framför mål, jag minns att jag tittade ner eftersom pucken var vid mina fötter, och sen small det bara till i ansiktet. Jag kände direkt att det tog hårt och tog illa, jag minns att läkarna skulle kolla, och jag var orolig eftersom jag inte visste vad det var, vi hade en läkare som undersökte på plats. Jag åkte upp på sjukhuset direkt på morgonen dagen efter men då kunde dom inte se nåt. Jag gjorde en till koll dagen efter, och då insåg dom att det måste kollas upp närmare.

Vad kom dom fram till då?

Det är trasigt inne i ögat, och jag har fått en kraftig synskada. Jag är funktionellt blind på det ögat så det är i stort sett ingenting som funkar, och jag har ingen syn på ögat.

Hur var den närmsta tiden efter skadan?

Det var oroligt att inte veta vad som skulle hända, man hoppas ju alltid på att det ska bli bättre, men efter ett tag när jag hade genomgått så många operationer började jag misstänka att det skulle vara svårt att rätta till det.

Hur många operationer har du fått göra?

Jag tror det är 7 stycken, så dom har verkligen försökt. All heder till sjukvården, jag har känt att jag har varit i trygga händer hela tiden! Dom har varit väldigt måna om att det ska bli bra, och jag känner verkligen att dom har försökt med allt.

Hjälpte Modo till att stötta dig på nåt sätt?

Modos lagläkare Göran Thorén har hjälpt till väldigt mycket och funnits som ett stöd för mig.

Hur fungerar det ekonomiskt när man får avsluta hockeykarriären i förtid?

Klubbarna har försäkringar, så om man är bra försäkrad genom dom eller har en egen försäkring så finns det möjlighet att få ersättningar. Då är å andra sidan skadan skedd så det är bara plåster på såren, jag hade mycket hellre fått ha ett helt öga.

Är du bitter att karriären slutade som den gjorde?

Det är såklart surt att jag inte fick spela tills jag kände att jag var klar, men jag har ändå fått leva med hockeyn ganska länge så jag känner att jag har fått testa det mesta jag vill.

Vad tycker du har varit roligast i din karriär?

Det är att ha fått lära känna alla killar i dom olika lag jag har spelat i, det är häftigt att ha fått flyttat runt till olika städer och fått en massa nya vänner, och det har varit utvecklande på personlig nivå. Det är också nåt speciellt när man får lyckas som grupp och vinna en serie eller avancera en serienivå! Det har varit jättekul att ha fått jobba så lång tid med något som jag tycker är så kul.

Du fick avsluta karriären (om än på ett trist sätt) i Modo, är det klubben som hjärtat slår hårdast för?

Det är det absolut, jag är från Övik och spelade i Modo i hela min ungdomskarriär så det är ingen tvekan om att det är mitt lag. Det är såklart jättekul att ha fått spela på andra ställen också, sen hade jag gärna fått fortsätta med Modo ett tag till men det blir inte alltid som man tänkt.

Du hann ju göra ditt första A-lagsmål i alla fall!

(skratt) Ja, ett hann det bli i alla fall.

Har du sett händelsen i efterhand? Hur kändes det?

Jo jag har sett den. Det kändes inte roligt, jag såg det en gång och det får räcka så. Det gjorde ont att se, och nu vet jag ju hur det slutade också. Smällen i sig är otäck och att dessutom veta att det är jag som är där gör det extra jobbigt.

Hur lång tid gick det innan du fick veta att det inte gick att göra något åt?

Vi höll på i över ett års tid med operationerna och väntetiderna som var emellan dom för att ögat skulle läka och man testade nya saker. Det är först nu, två år senare, som jag har fått den definitiva domen efter att dom har gjort en riktig utredning av skadan. Det brukar ta såpass lång tid oavsett vilken skada det är, för det tar såpass lång tid innan man kan göra en riktig utredning. Jag insåg ganska snabbt åt vilket håll det var på väg, så slutdomen kom inte som nån överraskning för mig, men det blir såklart mer definitivt när den kommer.

Vad gör du idag?

Jag håller på att utbilda mig till byggnadsingenjör, det är en treårig utbildning och jag har gått drygt ett halvår. Jag pendlar till Umeå dom dagarna jag ska vara där, det tar 50 minuter med tåget. Det är jättekul att ha ett mål att gå emot igen, och jag tycker det är ett intressant ämne, och målet är att komma ut ur det med en ingenjörsexamen när det är klart! Det blir en ny utmaning, och det kan vara nåt jag har saknat när jag har gått hemma och varit sjukskriven från hockeyn där man har utmaningar i stort sett dagligen.

Är du en tävlingsmänniska så du vill vara bäst i klassen?

Det är klart jag vill ha ett bra resultat, men det är framför allt kul att ha ett mål att gå efter, och jag är intresserad av byggnader och bygg. Dessutom kan det säkert gå att få tag i ett bra jobb i slutändan när jag är färdigutbildad.

Hur är det med familjen?

Det är bara bra, jag har fru och två barn, jag har två grabbar på fyra och sex år så det är fullt ös på dagarna. Ena grabben har precis börjat med hockey, så nu börjar nästa fas i livet med att hämta och skjutsa till deras idrotter och aktiviteter och vara med där.

Hur fungerar vardagen för dig?

Den fungerar bra, men jag får tänka mig för så jag inte blir överansträngd i ögat. Jag kan till exempel inte ta ut mig på samma sätt när jag tränar som jag kunnat tidigare, för jag har blivit rekommenderar att inte göra det. Man är duktig på att anpassa sig som människa, så det går ändå snabbt att göra det. Skillnaden nu mot när jag spelade på elitnivå är att då var jag tvungen att pressa ut den sista lilla kraften varje gång, medan jag kan nöja mig med att komma till stadiet innan det nu. Det känns helt okej.

Har ni pratat i familjen om det som har hänt?

Det har vi pratat om, barnen är inte oroliga om dom är ute och idrottar men jag kan bli lite orolig istället. Det hänger mer ihop med min rädsla, det brukar inte vara nån fara när man är liten ändå.

Ögonskador på det här sättet är ju inte så vanliga, jag kan bara komma på att det har hänt dig och Mattias Weinhandl såhär på rak arm.

Jag har haft en extrem otur, för normalt sett brukar man ändå klara ögonen eftersom dom är inne i kroppen, smällarna och klubborna brukar ta nån annanstans i närheten istället. Det finns garanterat fler som fått en klubba i ögat, men inte nån man kommer att tänka på direkt.

Hur nära följer du årets Modo?

Jag har inte sett alla matcher, men dom flesta.

Hur tycker du att Björn Hellkvist förändrat spelet sen du spelade?

Jag har inte tänkt på det på det sättet, utan jag har mer gått dit som en supporter och tittat. Jag var väldigt glad i början när det gick bra, och laget vann mycket och fick många poäng med sig. Däremot önskar man att det kan rulla in lite mer poäng så laget får lite självförtroende igen, för det har gått troll i spelet nu på slutet.

Varför tror du att man har hamnat i en sån svacka?

Jag vet inte vad det kan bero på, men det brukar sätta sig i huvudet när det går tungt eftersom man vill vinna. Jag önskar att det kommer rulla in mer poäng igen snart, och det vet jag att grabbarna gör också.

Vad behövs för att man ska ta sig ur svackan?

Man behöver få med sig lite poäng så att trycket lättar lite, för det kan låsa sig bara för att man vill så mycket så man överarbetar allt. Dom jobbar med det varenda dag för att ta sig ur svackan, men vet man vart man är på väg och gör det man tror på kommer man lyckas i slutänden. Man kan även dra nytta av såna här svackor, för kommer man ur den stärkt så vet man det och kan ha det med sig om man får ett par-tre förluster i rad vid ett senare skede. I efterhand kan det vara bra att ha haft en sån dipp, men det är alltid jobbigt när man är mitt inne i den.

Känns det som folk förväntar sig för mycket av spelarna?

Pressen är ganska hög, det har varit så sen Modo åkte ner egentligen. Det är laget motståndarna vill slå, samtidigt som kravbilden är ganska hög, och det är inte alltid lätt att leva upp till den. Intresset för hockeyn finns i Övik, men det försvinner lite mer ju sämre det går för Modo, så jag hoppas att dom slåss i toppen, och om dom är däruppe i slutet av säsongen så kommer folket att komma! Det finns ett intresse i stan och det pratas mycket hockey, och det engagerar väldigt många.

Var hamnar Modo i tabellen i år?

Jag tror dom klättrar några snäpp i tabellen och är med när det drar ihop sig till slutspelsrace. Dom får börja plocka lite poäng så dom kan äta upp avståndet till topplagen däruppe.

Vem är den bästa spelaren du spelat med?

Jag säger Peter Forsberg, oavsett hur bra dom jag har spelat med tidigare har varit så är det svårt att mäta sig med honom.

Den bästa du spelat mot?

Jag skulle säga Anze Kopitar när han var i Mora, han var sjukt duktig och hård som ett granitblock.

Har du funderat på att återuppta hockeykarriären på nåt sätt som ledare?

Det skulle vara kul att dela med sig av lite kunskap som jag har skaffat mig, sen om det är som ledare åt grabben eller på nån annan nivå får vi se var det tar vägen, men jag kommer börja på grabbens nivå i alla fall!

Då tackar jag för att du ställde upp!

Tack själv!