Lär känna Modo-redaktionen: Peter Kempe
Peter Kempe, redaktör på Svenskafans Modo-sida, krönikerar om livsresan som har tagit mig till att bli skribent, och sedermera även redaktör, på Svenskafans Modo-sida
Hur gick det här till egentligen?
Ja, hur kommer det sig att jag sitter här som redaktör på Svenskafans Modo-sida och bland annat spelar in en egen podd och gör intervjuer med spelare och tränare i Modo Hockey?
För att komma till det så måste man ju börja nånstans, och min ”supporterresa” började nånstans i 7-årsåldern med VM-90 som spelades i Italien. Den före detta väldigt bilintresserade jag som kunde peka ut dom flesta bilmärken i världen (min pappa har berättat om en diskussion vi hade efter en fotbollsmatch som ledde till att jag varit så övertygad över att det var en bil av ett visst märke och modell att han blev tvungen att kliva ur bilen för att undersöka saken, jag hade rätt!) gled mer och mer över till fotbollsintresse. När jag började skolan den hösten så blev jag ofta förhörd i bussen på t.ex. vem som hade nummer 7 i Argentina, det var för övrigt Burruchaga och inte Caniggia som man kan tänka sig i efterhand, och jag kunde allt som oftast svara på frågorna.
Nånstans runt 90-talets början fick jag så se min första hockeymatch, det råkade vara en match på SVT mellan Modo och ett annat lag som jag inte kan minnas såhär i efterhand. Det som finns kvar såhär i efterhand är dels att Fredrik Bergqvist tappade pucken till ett rent friläge för motståndarna, men självklart minns jag Lars ”Bysse” Byström, vilken otrolig puckmagiker och målskytt! Det måste ha varit säsongen 91/92 jag såg matchen, för jag har kvar en flagga med tryckta autografer från den säsongen. Jag minns också att Fredrik Andersson stod i mål den matchen, det blev en av mina stora idoler och huvudkaraktären i många av dom hockeyteckningarna som skulle göras under dom kommande åren. Jag minns däremot inte Peter Forsberg eller dom andra grabbarna runt samma ålder som hade tagit plats i Modos A-lag då, men dom fick jag ju ett hum om så småningom.
Jag minns inte vilket år det var, men jag minns att när Bysse gjorde sitt andra mål i en match så blåste han på sin glödheta klubba och satte ner den i hockeybyxorna som ett hölster för ett nyss avfyrat vapen! Mycket mer än så behövdes inte för att bli världens coolaste hockeyspelare för en 8-ish hockeyintresserad kille som inte ens hade en aning om att det finns en värld bortom Atlanten.
Snabbspola fram några säsonger, och jag åkte och tittade på min första hockeymatch 1994, MoDo slog Malmö på hemmaplan med 8-4, sjukt många mål och det var otroligt häftigt för mig att man hade en hemmaplan som hette Kempehallen, jag brukade låtsas teka i hallen i vårt hus ibland bara för att känna känslan. Egna erfarenheter av hockey har jag inte så mycket, utan det var ett år jag spelade när jag var runt 7-årsåldern men då hade man ju ingen strukturerad form av ishockey. Det jag har lärt mig och kan om hockey har jag tagit reda på på egen hand, mestadels genom att läsa Pro Hockey och att titta på Elitserien när man fick chansen att se nån match på TV, annars blev det mycket sportradion för att följa med i hur det hade gått för Modo. Att jag blev Modoit var nog mest för att det var det första laget jag hörde talas om, och för att min mamma skrek så mycket när dom gjorde mål att jag drogs med rent känslomässigt. Vi är fyra bröder i familjen och alla har blivit Modoiter så på nåt sätt kan man väl säga att vi har det i blodet. Det sägs ju å andra sidan att man inte blir Modoit utan man föds till det, så det kanske kan ligga nåt i den formuleringen, jag hade kanske inte ens något val?
Spelare har kommit och gått genom åren, vissa har hållt sig kvar i minnet bättre än andra medan vissa har gjort ett mer slätstruket intryck. Modos nyförvärv har genom åren oftast antingen gjort dundersuccé eller praktfiasko, det är sällan man har haft spelare som ”bara” varit helt okej. Många personliga favoriter har hunnit ta plats i laget i hjärtat (jag kommer sätta ihop en favoritfemma i slutet av artikeln) men hur många som än kommit och gått genom åren så är det ändå laget och klubben Modo Hockey som varit min livs kärlek, och sen man fick lyxen att man kunde följa alla matcherna på tv så har jag följt laget i stort sett slaviskt varje säsong. Det är ändå en ganska bra upptrappning för en som har fått vara kommentator varje gång jag spelat landhockey med bröderna pga att jag har kunnat alla kedjeformationer i alla lag i serien utantill!
Man kan ju inte skriva en artikel om följandet av Modo utan att nämna SM-finalen 1994, där Peter Forsberg i stort sett ensam gav Modo en ledning med 2-0 i matcher bara för att sedan bli minst sagt bryskt behandlad i resterande matcher vilket kulminerade i det klassiska ”dra på han en smäll”-citatet. Redan där blev jag förälskad i ishockeyspelaren men även vinnarskallen Foppa (och nä, det är inte okej att kalla t.ex. Filip Forsberg för detta namn, det är heligt!) och har följt med i hans karriär så mycket jag har kunnat. Vi var ett gäng grabbar i mellanstadieklassen som skrev brev till SVT för att få mer NHL-höjdpunkter på sportnytt så man kunde få se mer av Forsberg, Näslund, Lidström och company. Jag hade ett VHS-band med Stanley Cup-finalen där New York Rangers besegrade Vancouver Canucks och tog hem pokalen 1994, och så hade jag sett nån All Star-match när jag sov över hos farmor och farfar inne i stan, men fram till cirka 1996 var det allt från NHL en grabb uppväxt ute på Hemsön (en ö man måste åka schemalagd bilfärja för att komma till, vilket t.ex. gjorde att man fick kliva upp en timme tidigare än övriga skolkamrater) utan fler TV-kanaler än SVT1 och 2 kunde komma över. Så småningom skaffade vi Canal Plus så man fick chansen att följa med i både Premier League och NHL på regelbunden basis, men då är vi inne på 2000-talets början nån gång.
I vilket fall så fick man då chansen att se Peter Forsberg spela ishockey igen, och herregud vilken komplett spelare, han hade verkligen allt! Jag är så otroligt glad att jag är född på 80-talet så jag har kunnat följa hela hans karriär och se vad han verkligen kunde prestera när han var som bäst!
Foppa dominerade ju SHL med en fot när han gjorde comeback 2009-10, såhär i efterhand är det ganska sjukt att Modo missade slutspel den säsongen med tanke på vilket lag man hade! Jag var på plats den matchen Foppa, Näslund och Niklas Sundström gjorde comeback och blev presenterade i samma kedja och den kvällen var ren eufori, det får nog vara mitt favoritminne jag upplevt på plats, i nära kamp med när Tobias Enström avgjorde kvartsfinalen mot Timrå i sudden death på bortaplan 2007, det var också ett mäktigt minne!
2007 var för övrigt ett sjukt minne alltihop, jag satt ensam i lägenheten och tittade på när Modo blev fullständigt förnedrade av Linköping spelmässigt i sudden i final 5, och där och då var det knappt så jag kunde komma ihåg hur man andades, men Karol Krizan fixade allt! När sedan Kristian Kuusela avgjorde med mål i powerplay så var jag nästan ute i trapphuset och skrek av ren eufori, glädjen gick liksom att ta på! Final 6 såg jag ihop med brorsan och några kompisar, men jag minns inte så mycket av själva matchen eftersom jag var så uppe i varv, jag tror jag ringde till alla i min telefonbok som jag visste var Modoiter och bara jublade, sen var vi ett par stycken som var ute på krogen i Härnösand och sjöng Modo-ramsor och drack och firade hela natten! Jag började jobba klockan 8 på morgonen efter och jag tror inte berusningen hade hunnit lägga sig riktigt ens då men det spelade ingen roll för jag hade ett sånt glädjerus i kroppen och gick på små moln av lycka.
Ni kan ju förmodligen redan vad som har hänt i Modo sedan 2007 (en pil egentligen rakt nedåt men med ett par bättre år under Uffe Samuelsson) så jag hoppar till den där kvällen 2016 som man egentligen inte vill minnas, men som var som en kall kår in i hela ryggmärgen. När pucken satt i nätet i match 7 i Övik så var det som om nånting dog inombords, jag orkade inte ens bli arg eller ledsen, jag blev bara apatisk. När Modo åkte ur SHL hade jag ändå fullt förtroende för Andreas Johansson och Per Svartvadet och trodde att det var dom som skulle ta tillbaka laget direkt, men ju längre säsongen gick så började det kännas som att ingen av dom visste riktigt vad dom gjorde och hur man skulle klara sig i Hockeyallsvenskan. Visst att lagbygget blev ett litet panikprojekt i.o.m att man hade byggt ett lag för att spela SHL året efter, men när svaren på frågorna blev mer och mer arroganta ju längre säsongen gick så kände jag att jag själv nästan hade gjort ett bättre jobb! Nu klarade vi oss från kvalspel med liten marginal och har haft ett par säsonger till, där den senare slutade med positivt fortsättningsspel för första gången på evigheter, och det känns som klubben är på rätt väg under Björn Hellkvists vingar. Visst var det tråkigt att sportchefen Sundlöv slutade mitt under säsong ifjol men det känns ändå som han i mångt och mycket har värvat spelare efter tränarens vilja och planer, och kan man fortsätta på det sättet så tror jag inte sportchefsrekryteringen behöver bli ett panikprojekt.
Hur hamnade då jag själv här på Svenskafans Modo-redaktion? För det första så fick jag tillbaka suget efter hockey ett tag efter att fiaskoslutet på säsongen hade fått landa (jag blev medlem i Modo Hockey för första gången i mitt liv till exempel), och när jag var inne på Twitter och kollade runt efter Modo-nyheter så såg jag att redaktionen sökte efter medarbetare. Då tog jag kontakt med dåvarande redaktören Johannes Forsberg och vi kom överens om att jag skulle skriva en provkrönika så han fick se vad jag gick för, och när jag gjort det med godkänt resultat så var jag välkommen till redaktionen.
Det var ett väldigt lyckat beslut för mig för nu har jag kunnat lägga ner mycket tid på att skriva om något jag älskar, nämligen hockey och Modo, och lilla jag har till och med blivit en fena på att intervjua spelare och ledare i mitt hjärtelag! Jag får tacka David Rundqvist som gjorde det möjligt för mig att skicka DM till honom på Twitter och göra min första intervju på det sättet, han var dessutom den första jag intervjuade via telefon så hade det inte varit för hans samarbete så kanske jag aldrig gjort mina resterande intervjuer! Nu har jag precis bytt telefon så jag måste se om jag kan få nån ordning på hur jag ska lyckas spela in intervjusvaren i fortsättningen, men i sommar kommer ni få se lite mer aktivitet på intervjufronten bland spelare och nyförvärv i Modo Hockey, det lovar jag!
Mitt intervjuande har till och med gett mig möjligheten att bidra med texter på Modo Hockeys medlemssida, precis som redaktionsarbetet på Svenskafans så är det ideellt och sker på min fritid, och jag tycker det är otroligt kul även om det ibland kan kännas lite svårt och jobbigt att skriva matchrapporter om matcher jag inte har kunnat se själv.
Jag minns inte vem av mig, Johannes eller Björn Karlsson som började prata om att starta en Modopodd eftersom det inte fanns någon varken för klubben eller för Hockeyallsvenskan i stort ute på marknaden, och det slutade med att vi spelade in nåt avsnitt bara för skojs skull. Nu är planen att vi ska vara betydligt mer regelbundna än tidigare säsongen och försöka att få upp antalet följare/lyssnare på ”Stället går bananas”, och även försöka få in nån gäst med Modo-anknytning då och då.
Jag har också fått ta över redaktörsskapet efter Johannes, på så sätt kan jag försöka vara med och utforma vad som ska komma på den här sidan, därför tänkte jag att det kunde vara en kul idé att låta er som läser den här sidan vara med och lära känna oss som skriver nyheter/matchrapporter/silly season och krönikor (om ni inte har läst Johannes krönika när Tobias Enström kom hem så är det måste-läsning!) här på Svenskafans Modo-sida.
Min favoritfemma med spelare som har passerat Modo genom åren:
Fredrik Andersson
Hans Jonsson Frantisek Kaberle
Peter Forsberg Niklas Sundström Ladislav Nagy
Är det någon som har läst det här som känner sig sugen på att vara med och bidra till sidan på något sätt, oavsett om det är text eller genom att surra i ett avsnitt av podcasten, så kan ni gärna skicka mig ett mail på kempelito@hotmail.com eller ta kontakt med någon på Svenskafans centralredaktion!
