Modo-kalender 2020, lucka 16: Bjarne Sjödin
I dagens lucka hittar vi Bjarne Sjödin
I år har Svenskafans Modo-sida en lite annorlunda julkalender. Tidigare år har vi frågat Modo-profiler om aktuella frågor om årets säsong, det här året letar vi supportrar och Modo-profiler som vill berätta om sitt bästa Modo-minne
Idag har turen kommit till supportern Bjarne Sjödin.
Genom åren har man ju onekligen byggt upp en bank av både roliga och mindre trevliga MoDo-minnen. Slutspelssegrar och SM-guld till trots, för mig är det faktiskt inget som känslomässigt slår 2-2-matchen i kvalserien 83 mot Luleå i ett kokande Delfinen. Hade Erik Niva varit hockeysupporter hade han kunnat göra en tvåtimmars pod i sann When We Were Kings-anda om den matchen.
16 år gammal satte jag mig en fredag i mars på en av de många supporterbussarna med destination Luleå och Delfinen. Vi var en förlust från att degraderas. Det var den tveklöst viktigaste matchen man som supporter någonsin upplevt. Oron var monumental. Minns att jag upprördes över alla överförfriskade supportar på bussen. Hur kunde man ta så lättsamt på den viktigaste matchen någonsin? Existensen stod ju på spel. Detta krävde väl ändå knivskarp närvaro?
På ståplats hade vi sällskap av musikhögskolan från Mellansel som skapade både stämning och tryck. De tordes dock bara spela i en period eftersom luleåsupportrarna lovat slå sönder deras instrument om det spelades en enda ton efter första periodpaus! Nubben gjorde 2-2 i slutet av andra och sedan var det en konstant Luleåpress resten av matchen. MoDoklacken hade förstaparkett i hela tredje för att se en hvetes massa luleåchanser men allt löste sig tillslut och kontraktet var säkrat.
Laget kom fram till bortastå och tackade för hjälpen. En kompis fick Lars Nybergs hjälm, en annan Sture Anderssons klubba och själv fick jag nöja mig med Micke Anderssons ena handske. På parkeringen på väg tillbaka till bussen försökte bilarna köra på oss glada MoDoiter och väl inne på bussen dök det upp luleåsupportrar utanför bussen som ville göra upp! Någon halvtimme senare kom Sandlin, Ecke, Själin och Nubben med flera till bussarna och tackade oss för hjälpen. Aldrig har väl en resa hem från Luleå varit så lättsam!