Modo-kalender 2020 lucka 24: Harald Lückner
Historiske tränaren Harald Lückner drar Modo-kalendern i hamn
I år har Svenskafans Modo-sida en lite annorlunda julkalender.
Tidigare år har vi frågat Modo-profiler om aktuella frågor om årets säsong, det här året letar vi supportrar och Modo-profiler som vill berätta om sitt bästa Modo-minne
Det blir Modos guldvinnande tränare Harald Lückner som gömmer sig bakom lucka 24.
Jag har många minnen, men det finns ett som sticker ut i mängden.
Guldåret var fantastiskt, bland annat invigde vi den nya arenan och det var fullsatt på första träningen. Det var såklart stort när vi hade säkrat guldet och kom hem till allt folk, och fick fira på torget.
Men det som sticker ut mest och som ligger på näthinnan är match 7 på hemmaplan mot Timrå, och avgörandet där. Vi låg under med 3-2 i matcher och blev nästan sågade i tidningarna hemma i Övik, och sen åkte vi ner till Timrå och vann match sex. Sen går match 7 i Swedbank Arena, som det hette då, till historien. Det var 1-1 vid full tid och gick till förlängning. Det är en fullsatt arena och vi sitter i omklädningsrummet och ska ladda för sudden, alla är nervösa när Per Svartvadet reser sig upp och säger. ”Är det nån av er som har tänkt bli hjälte får ni ta mig fan skynda er, för annars tänker jag bli det!”
Vi ska spela fyra mot fyra och tar in två tekare, Svartvadet och Oskar Steen. Vi vinner tekningen och jag skriker till Steen att komma och byta så vi får in rätt folk på isen, men det skiter han fullständigt i.
Han åker upp och spelar fram Svartvadet till det avgörande målet som går rätt upp i krysset bakom Backlund, och 7500 bara ställer sig upp och vrålskriker, det var nog det mäktigaste jublet i den arenan någonsin. Det kan ha varit det som gjorde att vi gick hela vägen.
Just den händelsen var väldigt speciell att få vara med om. Vi fick inte avgöra finalen på hemmaplan, då kanske jag hade pratat om ett helt annat minne här idag. Vi vann den sjunde semifinalen borta mot HV71 och den sjätte finalen borta mot Linköping, så det fick inte hemmapubliken vara med om, men just i kvarten var det en hemmamatch där alla kunde vara med och glädjas på ett annat sätt. Det kanske var den hårdaste serien också.
På den tiden började man borta och då vann dom första matchen, vi tog den andra, dom vann tredje och sen vann vi två raka hemmamatcher och vände runt serien till 3-2. Just den femte matchen tror jag Linköping hade 12-2 i skott i sudden när vi fick ett powerplay.
Jag tog en timeout då, vi körde med tre centrar och fyra ytterforwardspar, och jag ville ha in Skröder, Sundström och Kuusela med Tobias Enström och Oscar Hedman på backen. Jag tog timeouten och frågade om dom hade klart för sig vad dom skulle göra, Sundström sa att jag kunde vara lugn och att vi hade pratat igenom det, så det skulle bli bra. Sen gjorde dom en helt ny variant där Skröder står inne vid kassen och lyfte klubban på en när Sundström hade pucken, så Kuusela fick öppet mål. Det är såna grejer man aldrig glömmer!
Det är samma sak nere i Linköping med dryga minuten kvar, och man får sätta in fem spelare som är fostrade i klubben, riktiga klubbikoner. Mattias Timander, Hasse Jonsson, Niklas Sundström, Per Svartvadet och Andreas Salomonsson får gå in och stänga igen och spela hem guldet, det kändes lite extra att det var just dom som fick vara inne då, alla hemvändare som fick det där efterlängtade guldet.
Peter Forsberg var nog den första som gratulerade oss efter segern, även om han inte fick vara med och ta det där guldet själv.
Harald Lückner och Modo-redaktionen önskar God Jul till alla som följt med i kalendern, och önskar och hoppas att 2021 blir ett år där man kan få titta på ishockey på plats igen!
