Tankar om Modo och SHL
Jag tar avstamp från gårdagens träningsmatch emot Skellefteå för att skriva av mig lite om försäsongen och vad jag förväntar mig om nästa säsong.
Jag kommer lämna kommentatorsfältet öppet denna gång, men jag ber er redan nu att ha respekt för varandra. Trots allt, jag kan sitta och tycka saker till höger och vänster om olika lag och våra spelare, men det betyder ingenting egentligen. 52 omgångar ska spelas i grundserien och sedan slutspel, och statistiken kommer inte ljuga. Som den gamla klassiska serien Arkiv-X myntade "The Truth Is Out There". Men..den är 52 omgångar bort....+ slutspel.
Så ta mitt inlägg för vad det är, mina tankar just nu.
DET TAR TID
Försäsongen har sett ut ungefär som jag förväntat mig.
Med andra ord, rätt dålig.
Anledningen till att jag förväntat mig detta var givetvis att många spelare är nya och att man ska in med ett nytt spelsystem som säkert de flesta är ovana med. Jag hade till och med förväntat mig att detta kommer ta längre tid än försäsongen räcker till. Mina förväntningar är att Modo Hockey kommer få kämpa en hel del under de första 7-10 omgångarna, men att man under dessa omgångar iallafall ska kunna kriga sig till en del poäng. Genom hjärta och karaktär, utan att låta för mycket som en viss tränare från Liverpool: "We showed great character".
Många kan tänka att ett nytt lag skulle innebära extra svårigheter. Och det är sant. Man ska ju lära känna varandra. Men ett lag med professionella spelare vet att sammanhållningen är viktig, egentligen behöver du inte ens vara professionell för att förstå detta, och därför brukar man faktiskt lägga manken till att skapa en grupp, ett lag. Ibland kan det vara en fördel att ha många nya spelare. Ett sådant läge är Modo Hockey i nu, då man plockat in en ny huvudtränare i Larry Huras som har ett annat spelsystem än det Anders Forsberg trodde på. Man börjar på noll på något sätt och vis. Man har inte 10 spelare kvar från förra säsongen, inkörda in i märgen i ett spelsystem, som helt plötsligt ska ändra på sitt mönster i samma klubb som man kanske varit i under flera år.
Så, det är klart att det tar tid med nya spelare i vissa aspekter, men inte alla. Spelsystem tar tid. Förvånade över att det sett så lätt ut för Skellefteå igår att vinna emot Modo? Inte jag. Kolla omsättningen nya spelare + tränare. SAIK kör sitt spelsystem som ett fåtal nyförvärv ska rätta in sig efter. Så är inte fallet i Modo Hockey.
HÖGRE PRESS ELLER ÄNNU HÖGRE PRESS
Anders Forsberg ville ha en hög forechecking med Modo. Det gick inte så bra. Man kan säga mycket kring detta, men jag tror att den största anledningen till fiaskot var att Anders helt enkelt inte hade materialet att spela den hockey han önskade spela. Vi hade en av de lägsta budgeterna i hela SHL. Om man tar detta i åtanke hamnade vi på en position som man hade betalat för. Kvalité kostar, fråga bara Anssi Salmela. Men samtidigt inom lagidrott så handlar det än mer om laget. Det låter så vackert svenskt. LAGET. Som Larry Huras själv sa det idag (enligt säkra källor på twitter) "Det är det bästa LAGET som vinner". Även om det är en klyscha tror jag att vi alla som följt idrott vet att det stämmer till stor del. Sen kan det komma sådana där helt sjuka moment där en spelare tar allt i egna händer, som då Peter Forsberg i Colorado blev less på att ligga under mot Florida med 5-0, gör sex poäng och vinner matchen åt Avalanche. Men dessa ögonblick är ju mer sällsynta. Sett på en hel säsong är det laget som vinner.
Larry Huras vill ha en ännu högre forecheck än Anders Forsberg. Och sådant tar tid. Det är så viktigt att toppen gör korrekta avvägningar, och om han bestämmer sig för att pressa blir det så viktigt att resten av laget följer med i pressen omedelbart och håller sina ytor. Om man inte gör det kan det gå åt helvetet. Ungefär som i träningsmatcherna emot Björklöven då de la en passning i mitten av isen då Modo pressade och så var Modos defensiv borta, likt Johan Rynos tryout i Modo. Men det är faktiskt helt naturligt att det inte sitter än. Jag skulle kunna skriva rätt omfattande om hur man tänker i ett sådant system, men det skulle nog tråka ut de flesta. Men det är många faktorer som spelar in, och en sådan faktor är laget. Man måste lita på varandra. Om man inte gör detta förlorar man tid. Man måste tänka i situationer som ska komma på automatik. Och det är just tid som en hög press vill minimera. Tid och ytor. Då har man inte råd att bjuda på detta i genomförandet.
Under gårdagens match emot SAIK lyckades man med den höga pressen under stora delar av andra perioden. Då såg det riktigt bra ut, oberoende om SAIK slappade eller inte (alla lag är inte av SAIK:s kaliber). Men man måste göra bättre avvägningar och ha lite mer jävlar och anamma. Men hög press är inte det enda sättet man spelar på. Om toppen inte går på press, ska laget ställa upp och invänta misstag från motståndare. Inte överge alla spelsystem som det ibland såg ut som igår.
DEFENSIV eller PASSIVITET
Nu tänkte jag skriva lite om Modos försvarsspel och i samband med detta få terapi för en viss oro som jag har med mig. Att vi som håller på Modo är smått traumatiska genom våra upplevelser hoppas jag att folk har förståelse för. Även att vi blir lite smått paranoida. Men, under förra försäsongen så tänkte jag att det var helt naturligt att det såg ut som det gjorde. Det var ju så mycket nya spelare och det ena med det andra. Men sedan då säsongen startade tänkte jag "jo, men det tar väl en 7-10 omgångar innan det sitter". Men..omgångarna gick. Och det satt sällan.
Fjolåret blev ju nästan enbart ihågkommet för att vara uddamålsförlusternas era, enbart slaget av minnet att Modo kom sist. Modo Hockey betedde sig som om man bjöd SCANDIA-cheferna på belöningsprogram. Örnsköldsvik blev en billig buffé. Bäst i stan. Kom och käka 3 poäng. Fansen betalar.
Och jag tänker precis samma sak nu. Det kanske tar 7-10 omgångar innan allt sitter. Men sedan, ja då fan kommer vi vara det hetaste laget.
Men tänk om jag har fel?
Ska vi klaga på dåliga backar och låg spelarbudget?
Eller ska vi väga in att de som ansvarar för defensiven? Kan spelidén vara otydlig eller för komplicerad?
Om man kikar på de misstag som begicks förra säsongen och under träningsmatcherna så är svaret nej. Sådana misstag gör man inte bland juniorer, än mindre i SHL. Men jag måste väcka frågan iallafall. För det vi ser just nu är inget riktigt försvarsspel, utan ren och skär passivitet och osäkerhet.
Det som är bra är att det fortfarande är försäsong.
För under försäsong lär man sig väldigt snabbt. Allt är nytt, och man ska lära sig detta nya. Varje dag har väldigt stor betydelse. Och så börjar man sätta grunderna, som snart blir till arbete på detaljer.
Den andra oron som jag har är att vi under gårdagens match skapade mycket chanser under andra perioden. Men vi satte inte dessa. Istället fick SAIK ge Modo en lektion i hur effektivitet ser ut. "Åh, en puck i slottet, jo, men den ska ju sitta i krysset".
Modo skapade mycket som blev lite. SAIK skapade under andra perioden inte mycket, men det blev mycket. Nu kommer min traumatiska Modohistoria in igen. För vi har sett det tidigare. Under eran med uddamålsförluster. Då vi spelade bra (vilket var sällan), skapade vi så mycket att vi skulle göra mål. Men ingen ville göra mål på de klara chanserna.
Vi har en bättre trupp i år. Och vi har till och med en spelare som kan utmana om poängligan. Jag ska berätta vem och varför snart.
Men, för att sammanfatta. Allt är sig likt. Jag uppmanar alla att ta det lugnt och ge laget tid. Jag tippar Modo sjua, sexa. Så är livet som mig. Och om någon frågar sedan kan man ju alltid förneka.
FORMATIONER
Glädjeämnet igår var Carl Grundström, Maxim Lapierre och Billy Butler.
Billy Butler är den där killen som kan utmana om poängligan. Killen kan skjuta, passa, åka skridskor och framförallt skapa lägen åt sig själv. "Ok, ingen center åkte lika snabbt, jag får väl ordna det själv då".
Kedjan har kemi. Och den som tror att Maxim bara kommer bidra med tacklingar, defensivt arbete och ett hånflin kommer få fel. Killen kommer göra poäng.
Det var väl det enstaka glädjeämnet vi hittade under gårdagen.
För jag är lite förvånad själv att man särade på Bill Thomas, Kyle Wilson och Per-Åge Skröder.
De hade bra intentioner. Kändes som kemi.
Men det som är bra för oss är att vi bara såg en kedja igår. Vi vet att de som jag nyss nämnt och exempelvis Byron Ritchie kan prestera mer. Det är iallafall så jag tänker.
Shaun Heskha...
Killen har inte fått en bra start.
SM-GULD
Att skriva SM-Guld som rubrik och ha ett öppet kommentatorsfält är ju ungefär som att be om smisk. För alla utom några få blir ju irriterade och arga och vill visa detta. Men, kom då ihåg vad jag skrev i början. Vi ska spela 52 omgångar. Efter det ska vi spela ett slutspel. Och efter det kommer en vinnare koras. Så vad vi tycker och tänker nu? Mot den hårda faktan, rätt ointressant. Som människa, ett stort intresse.
Jag har tippar Skellefteå som vinnare i år. De tar hem bucklan och har säkert förberett en plats under hela fjolåret för denna buckla djupt ner i gruvan där ingen annan kan komma och göra anspråk på den.
Men. det finns grannar i Norr och Söder som är intresserade. Det är Luleå och Växjö. Luleå, som hade mått bra av en klasscenter, kommer vara en stark utmanare. Därtill kommer Växjö, som i stort sett har kvar samma fina lag, med undantag för Noah Welch. Här undrar jag lite..för den ersättare de värvat, är långt ifrån lika stark i defensiven.
Frölunda då?
Färjestad då?
Lugn..lugn ni fina människor i söder. Ni har grymma lag, men jag tror inte på er som SM-vinnare. Helt enkelt för att jag tror att trupperna inte håller. Frölunda har de senaste åren varit grymma i grundserien, men inte räckt till i slutspel. Hur anser ni att man ändrat på detta till denna säsong?
Färjestad, ja, ni har på papperet ligans bästa försvar, men ni har inte ligans bästa forwards. Det kommer märkas.
Min visdom har flödat.
Nu är det eran tur.
