MoDo - Djurgården4 - 0
VI ÄR TILLBAKA!
Hej SHL, här kommer MoDo Hockey!
Ikväll (eller nu har klockan hunnit slå över midnatt när jag skriver så det blir tekniskt sett igår) spelades match 7 i finalserien mellan MoDo och Djurgården i Örnsköldsvik, en match som skulle bli lika ångestladdad som tidigare drabbningar?
Icke sa Nicke, för MoDo gick direkt ut och visade var skåpet skulle stå. Man satte dit 1-0 när Oscar Pettersson avslutade med ett skott från centralt läge i skottsektorn, ett klassavslut.
I ett powerplay spelade Josef Ingman ett millimetermarginalpass parallellt med offensiv blå som är så när att bli brutet och ett rent friläge, men den här gången går det fram till Mikkel Aagaard som kan trä in pucken på Johan Södergrans blad till 2-0. Den här kvällen var en sån där såna puckar faktiskt skulle studsa rätt för MoDo, i motsats till tidigare i serien.
2-0 stod sig till första periodpausen, och i andra var det sen MoDo som utökade ledningen. Först satte Mikkel Aagaard 3-0 när han satte en målvaktsretur från nära håll (har ni hört den förut?) och sedan gjorde Södergran sitt andra mål för kvällen när han trädde in pucken i närmsta krysset med en backhand. Ett mål som gjorde att Djurgården valde att byta målvakt, och ett mål som fick taket att lyfta från arenan (åtminstone bildligt).
I den tredje perioden kontrollerade MoDo det som skedde på isen och var nära att sätta 5-0 när Djurgården hade plockat ut målvakten i slutet av matchen. Bortalaget hade några chanser men det kändes aldrig som det fanns risk för en vändning.
Spelarkritik då? Jo, August Berg var nog lagets bästa spelare idag, och lagets offensiva spelare vågade verkligen spela på sina positiva egenskaper och ska ha cred för det, tidigare matcher har dom sett lite rädda ut men det var dom definitivt inte idag. Sen ska kedjan med Södergran-Pettersson-Mannberg ha bra betyg precis som Ohlsson-Jinesjö Karlsson-OP som båda gjorde exakt vad dom skulle. Det gjorde Kristers Gudlevskis också, man kan ju inte begära mer av en målvakt än att hålla nollan!
MoDo tog den så åtråvärda SHL-platsen, ledda av Henrik Gradin och Mattias Karlin som bägge hade tårar i ögonen vid firandet, otroliga klubbhjärtan bägge två!
Gradin har för övrigt knappt satt en fot fel under sin tid som sportchef, så det ska bli intressant att se hans nya lagbygge för SHL.
Adrenalinet sprutar fortfarande från mig trots att det är flera timmar sedan jag åkte från arenan, och det har varit en ynnest att få vara på plats under kvällens match, MoDo gör verkligen en av säsongens bästa insatser när det som bäst behövs.
Jag tror och hoppas att klubbens supportrar och spelare firar fortfarande och känner glädjen, för VI ÄR TILLBAKA IGEN!
