Blekt Nybro vek ner sig fullständigt
Det blev inte mycket till derbyfight i Victoriahallen denna fredagkväll. Nybro lämnade hjärtat i omklädningrummet och det håller inte mot ett av allsvenskans absolut mest stabila lag. Mycket komfortabelt kunde bortalaget vinna med 0-3 utan att förta sig.
Supporterns liv är färgat av en mängd olika emotionella tillstånd. Det finns stunder av lycka. Det finns stunder av sorg. Fredagkvällen den 29:e oktober var färgad av frustration. Frustration över att se hur enkelt Oskarshamn betvingade våra hjältar utan att knappt behöva duscha efter matchen. Frustration över att se hur ett lag så fullständigt viker ner sig och utan den rätta inställningen, men framförallt utan hjärta, låter matchen fortlöpa som en parantes i matchprogrammet.
Känns totalt meningslöst att beskriva själva matchen i det här läget. Nybro förökte lite grann de första fem minuterna, men när det blev jobbigt och Oskarshamn satte igång den väldiga lagmaskin som tagit laget till SA två år i rad så var det inget roligt längre. Oskarshamn spelade metodiskt och utdelningen kom knappt tio minuter in i första perioden. Att Oskarshamn ledde med ett mål märktes dock knappt på plan, för efter nedsläpp såg det likadant ut igen. Efter varje nedsläpp i hela matchen såg det likadant ut. Oskarshamns väldiga maskin trummade på och Nybro försökte lite halvhjärtat att åka runt deras backbjässar som alltid stod på rätt plats. Mot ett sådant här lag krävs det fart och vilja för att komma någonstans. Något som ett skadedecimerat Nybro var totalt oförmöget till. Jag såg knappt en tackling på hela matchen.
Trots detta så kunde faktiskt Nybro ha stört Oskarshamn ordentligt. En bit in i andra perioden så fick Marius Trygg, Nybros notoriske målskytt, ett friläge mot Timo Leinonen i IK-kassen. Resultattavlan visade 0-1, och hade Trygg fått in pucken i nätmaskorna så hade kanske resultatet blivit annorlunda -även om jag betvivlar det. Men, kvällen till ära, så lyckas givetvis inte "Marre" med detta. Istället så är det Oskarshamn som biter sig fast i Nybros zon under långa stunder av andra perioden. Gunnar Johansson tar en time out för att försöka få igång spelet och inte minst spelarna. Detta hjälpte dock föga. I bytet efter så gör Oskarshamn istället 0-2 efter en lite tursam styrning och uppförsbacken blir högre än Svarbäcksmåla. När sedan 0-3 kommer 13 sekunder från andra periodens slutsignal så inser många att matchen är körd. Tredje perioden blir bara en enda lång gäspning där Oskarshamn stänger av alla ytor genom mittzon och där Nybrospelarna åker och tänker på vad de ska göra efter matchen.
Kort och gott. Oskarshamn vann den här matchen i Victoriahallen mycket enkelt. Tyvärr så bjöd inte Nybro upp till kamp över huvud taget och man ville inte vinna så mycket som det krävs för att kunna störa ett så stabilt lag som Oskarshamn. Kunde lika gärna varit match mot Huddinge inför 300 personer uppe i Stockholm så som spelarna uppträdde. Redan på söndag är det match borta mot Rögle. Då vill jag bli positivt överraskad.
Patrik Lindfors spelade idag sin sista hemmamatch i Victoriahallen. Malmösonen, som skaffat sig en trevlig småländsk dialekt under åren i våra skogar, vill ha sin tränares fulla förtroende och är trött på att ständigt vara sjunde back. Tråkigt, för igår var du inte sjunde back, Patrik. Inte sjätte heller med tanke på att Nybro endast hade fem backar och en nedflyttad Magnus Svensson (som så tydligt ÄR forward. Fattar inte vilket pucko som från första början flyttade ner honom på backplats). Men skämt åsido, Lindfors var en av få som fick godkänt, och dessutom en av få som i vanliga fall vågar trycka till en motståndare. Lycka till i Pantern!
