SvenskaFans.com presenterar: Nyköping
Efter en riktigt bra fjolårssäsong är det nu dags att försvara färgerna i den nya Allsvenskan. Nyköping har tappat en del tunga namn men ändå lyckats ersätta dessa med några riktigt intressanta spelare. Stommen från förra säsongen finns kvar vilket kommer att ge laget den stabilitet som behövs för att lyckas hålla sig i toppen av denna serie. Kan Nyköping lyckas att täppa till bakåt och där ersätta den tunga förlusten av Johan Asplund i målet, blir man klart att räkna med i fighten om kvalserieplatserna.
Det av alla ”så kallade” experter ständigt nederlagstippade IK Nyköpings Hockey sätter nu in siktet på att kunna upprepa fjolårets succé. Nyköping kan ju verka försvagade denna säsong, i och med förlusterna av den spetskompetens som enligt många sköt laget till den framgång de fick under förgående säsong, men vilka lag har inte blivit försvagade i förhållande till det märkliga fjolåret?
Att tillägga är ju att dessa spelare inför förra säsongen endast var ett gäng föredettingar som inte lyckats såväl på annat håll, en viss andrahandssortering enligt många (inklusive hela presskåren). Wallenberg hade många misslyckade Elitseriesäsonger i bagaget och var allt annat än uppskriven som någon frälsare, Asplund hade efter flytten från Brynäs enligt många redan sett sina bästa år och nämndes inte speciellt mycket i inledningen han heller, bara för att nämna några.
Sedan blir de uppskrivna som frälsarna som sköt Nyköping till den framgång de nådde. Men vad berodde det på? De nämnda spelarna hade inte lyckas speciellt bra i tidigare klubbar i jämförelse med den förra säsongen. Svaret borde ligga i Lenny Erikssons förmåga att arbeta med teambuilding och speciellt gruppeffektivitetsaspekter, han skall ta åt sig stor ära att dessa spelare lyckades så bra förra året. Vad många glömmer bort är att för att man ska lyckas så kan man inte göra det på egen hand, det krävs de rätta förhållandena i gruppen, när vi pratar roller, normer och så vidare, och det är något som Lenny Eriksson lyckats bra i arbetet med, och det är något som finns kvar även inför denna säsong. Laget visade redan föregående år att man kunde vinna matcher utan Hunter, Haltunen, Hucko och Wallenberg i laget när de låg sjuka mitt under SuperAllsvenskan. Det är något som laget måste lyfta fram och ta med sig inför årets säsong. Klimatet i gruppen idag är bra, stommen finns kvar vilket oftast är nyckeln till att spetskompetensen blommar ut vartefter och likaså att man kan hålla en hög lägstanivå vilket känns otroligt viktigt inför denna långa serie. Det finns idag ett gäng spelare som kan axla vissa rollspelares mantel från den förgående säsongen. Den unge Niklas Olausson har redan nu visat att han kan axla rollen som målgörare, och tillsammans med sin radarkamrat från Tingsryd, Olof Svensson, har de visat att de kommer att tillföra mycket och kunna producera poäng även i Allsvenskan. Kanadensarna Paul Esdale och Shaun Sutter kommer definitivt inte att göra någon ledsen i höst så fort de acklimatiserat sig till det europeiska spelet. Sutter lär inte gå mållös många matcher när han blivit varm i kläderna som det ser ut så här långt. Den HV71-fostrade målvakten som NH har på lån, Magnus Åkerlund, ser också ut att kunna få sitt genombrottsår i år, så truppen ser mycket intressant ut. Daniel Back från Mora IK, som var på besök och gjorde ett par matcher under Superallsvenskan föregående år med mycket gott resultat, har valt att skriva på ett tvåårskontrakt och kommer att bli en välkommen förstärkning. Det kommer att bli ett roligt år i Peab Arena
Laget har satt upp målsättningen att komma bland de sex bästa, vilket känns som ett realistiskt mål. Att NH kommer att bli ett topplag är det inte nog inte många som tvivlar på, men för att lyckas nå de åtråvärda topp fyra-placeringarna måste man hålla ihop i defensiven och ha marginalerna på rätt sida för det kommer att bli tätt i år, riktigt tätt! Stolpe ut i för många matcher och man kommer att rasa som ett korthus.
Träningsmatcher
05-08-14 Arboga – Nyköping 2-2
05-08-17 Nyköping – Linköping 3-6
05-08-18 Nybro – Nyköping 3-1
05-08-20 Oskarshamn – Nyköping 4-4
05-08-24 Nyköping – Södertälje 2-3
05-08-30 Nyköping – Skövde 10-3
05-09-02 Nyköping – Nybro 2-5
05-09-08 Nyköping – Arboga 4-1
05-09-15 Bofors – Nyköping 2-6
05-09-18 Nyköping – Hammarby 6-4
05-09-21 Nyköping – Bofors 8-2
05-09-23 Nyköping – AIK 1-2
Det här talar för Nyköping
Stark stomme
En stark stomme från föregående säsong finns kvar som drar åt samma håll och redan innan säsongen har en klarhet över sina roller. Där vi bland annat hittar nyckelspelare som Daniel Karlsson, som hamnade i toppen av Kvalseriens poängliga förra säsongen, Elitseriemeriterade Kim Cannerheim, lagkaptenen Ronny Björlin, den skridskosnabbe Antti Koponen - för att nämna några.
Lenny Eriksson
Lenny Erikssons förmåga att få gruppen till att dra åt samma håll, för varandra och få fixstjärnorna att rätta sig efter kollektivet och inte tvärtom. Få varje spelare att hitta sin roll i systemet och samtidigt acceptera rollen de blivit tilldelade.
"Underdogs"
Nyköping slår ur underläge även i år. Att gå in i säsongen som "underdogs" passar laget alldeles utmärkt, speciellt då man helt enkelt mönstrar ett starkt lag även i år.
Det här talar emot Nyköping
Viker ner sig mot slutet
Nyköping har visat att det finns en viss tendens att vika ner sig i slutet av matcherna, börjar man göra det inledningsvis kan det gå fort att tappa mark.
Spetskompetens måste ersättas
Det skapades en tung spets under förgående säsong som givetvis var bidragande till succén. Nyförvärven måste kunna axla detta ansvar och dessa roller för att det skall gå hela vägen.
För svagt i egen zon
Defensiven måste bli starkare, Herman Hultgren, Paul Esdale och tillviss del även Ronny Björlin med sin rutin, måste redan inledningsvis sätta ribban för de andra att följa.
Spelarprofiler 2005/2006
Lagkaptenen
Officiellt har jag inte hört vem som kommer att ta rollen som lagkapten i år men antar att bokstaven C kommer att sitta kvar på Ronny Björlins #25-tröja ett tag till. Vem är bättre lämpad för den rollen än honom? Detta är den enda kvarlevan från den gamla Nyköpigs BIS-tiden, så han tillför rutin och hjärta i massor. Han har meriter både från Elitseriespel i Sverige med Södertälje Sportklubb, och Norge med Lillehammer HK. Ronny kommer med sin rutin att bli mycket viktig i Nyköpings defensiva spel.
Målgöraren
Det positiva med detta är att det på förhand känns som om det finns några kandidater till denna titel. Niklas Olausson är ju givetvis en av dem, men vi kan heller inte räkna bort hans radarkamrat från Tingsryd, Olof Svensson, som sett pigg ut här i inledningen och ligger strax bakom Olausson i poängprotokollet. Shaun Sutter har fortfarande spelat så lite så det är svårt att se någon trend ännu, men som jag tidigare nämnde så kommer denne kanadensare att bli oerhört farlig när han har anpassat sig. Alla som följde Nyköpings Hockey förra säsongen vet ju att det tog ett tag för Trent Hunter att komma in i spelet, men när han väl gjorde det gjorde han det med besked. Så jag är övertygad om att Hunters barndomskompis från Red Deer kommer att bjuda på några rökare och göra ett mål eller två han också. Transatlanterna som besöker Nyköpings Hockey brukar ha en förmåga att göra det. De flesta Nyköpingsbor kommer väl ihåg Scott Sanders som nästan på egen hand, med 115 poäng på 35 matcher sköt Nyköpings Hockey upp i dåvarande division 1 (Allsvenskan idag), så trenden för transatlanter och målskytte ser bra ut i Nyköping så vi hoppas givetvis på Shaun Sutter i år.
Men jag satsar nog mina slantar även här på Niklas Olausson (med reservation för Sutter om det släpper för honom). Trots bristande rutin och erfarenhet från Allsvenskt spel så får den unge smålänningen sitt genombrott redan under det första året.
Liraren
Valet är relativt enkelt, det faller på talangen från Tingsryd, Niklas Olausson. Han har vad som krävs för att bjuda både publik och motståndare på en åktur, han kommer med största säkerhet bli en sevärdhet denna säsong. Han har redan på försäsongen lyckats att komma in i det Allsvenska tempot och bjudit på en del vackra prestationer, och bättre lär det nog bli. Han är den spelare som noterats för flest poäng på försäsongen i laget och kommer att bli mycket viktig för Nyköpings offensiva spel.
Kommentar
Årets nya Allsvenska kommer att bli mycket jämn överlag, det gäller verkligen för alla lag att hålla en hög lägstanivå. Att på förhand tippa utgången av denna är en svår uppgift, jag kan gå så långt att jag vågar påstå - precis som de flesta - att Skellefteå och Malmö kommer att prenumerera på de två första platserna.
Hur det sedan kommer att se ut efter dessa två är otroligt öppet som jag ser det. Plats tre till sju kommer att hållas av i stort sätt samma lag under säsongens gång, men att gå så långt att tippa inbördes placeringar där tänker jag inte göra. Men jag säger som så att dessa lag kommer redan tidigt att stänga dörren för dessa platser och dom som hamnar utanför kommer inte ens komma så långt att de får knacka på dörren för att se om de får komma in. Nej, de får se sig lekandes på Allsvenskans bakgård säsongen ut. Lagen jag tänker på kommer knappast som en överraskning för någon, utan inbördes placering så är det Oskarshamn, Rögle, Bofors, Västerås och Nyköping. Jag passar på att höja ett varningens finger för Nybro, Micke Tisells lagbygge ser ut att hålla bra klass och Nybrofansen bör få en tillfredställande säsong, Nybro kommer med största säkerhet ställa till det för de flesta topplagen, men för att de ska nå högt upp måste de göra det på något annat topplags bekostnad och det tror jag inte att de mäktar med. Västerås som inför denna säsong har allas ögon på sig och experternas röster om vilka fyra som kommer att få kvala, tycker jag känns lite överskattade. Hamnar de topp fyra så beror det på det enklare spelschemat de fått i och med att de spelar i den norra derbygruppen, och i så fall är det bara att gratulera. Det måste ha skett en hel del förändringar i laget och definitivt spelmässigt om det laget jag såg förra säsongen skall vara ett topplag av rang i årets Allsvenska. Men som sagt det återstår att se, all heder till Pelle Bäckman i så fall, då har han visat prov på rutin och fingertoppskänsla i mängder och då är det bara att lyfta på hatten. Rögle, detta får ses som ett mellanår trots nyförvärv som den rutinerade och mycket duktige Kenny Jönsson. Försäsongen, även om man inte skall ta den så hårt, har sett svajande ut med bottennapp såsom förluster både mot både Jonstorp och Borås (division 1-lag) samtidigt som man blev rejält överkörda av IKO nyligen. Det blir en jämn Allsvenska i år så man får inte sjunka för lågt, så det är bara att hoppas att Rögle höjer sin lägstanivå annars blir det svårt att nå topp fyra. Oskarshamn blir farliga även i år. Defensivt sett troligtvis bland de starkare i årets serie samtidigt som man har en av Allsvenskans bästa mellan stolparna. Har övertygat på försäsongen och därigenom gett en liten fingervisning av vad man skulle kunna prestera om man lyckas hålla ihop det i längden. Kapaciteten finns, men finns uthålligheten? Man kommer med stor sannolikhet att vara med och slåss om dom fyra första platserna.
Marginalerna i årets serie kommer att vara små, det gäller för alla lag att inte åka runt och ställa ut grillorna i vissa matcher, då smäller det direkt i år, oberoende av motstånd. Det som kan på förhand verka lite tråkigt är indelningen av de så kallade två derbygrupperna. Alla som har den minsta lilla koll på hockeyn kan ju på förhand se att vissa lag kommer att få en enklare resa upp än andra. Detta är ju givetvis bara en hypotes eftersom den verkliga produktiviteten i ett lag många gånger kan skilja sig otroligt mycket från ett lag på ”papperet”, men även där finns det ju vissa gränser. Grattis Skellefteå och Västerås, ni har dragits säsongens vinstlotter!
