Oerhört tuffa tider för Västerås IK, men nu väntar tröjhissning.
Det har inte direkt blivit som vi varken tänkte, trodde eller hoppades. Slutdelen av säsongen väntar nu och laget måste börja prestera för att åtminstone undvika att hamna i negativt kval, vilket skulle kunna vara helt förödande för klubbens framtid. Men nu väntar först tröjhissning. Fredrik Johansson ska välförtjänt få sin tröja upphissad i taket.
Man kanske skulle ha varit frimärkessamlare istället.
Tanken slår mig efter att det än en gång är dags att gå och lägga sig och försöka sova, förbannad, efter ännu en ickeinsats av ett hockeylag, som siktade mot SHL, men som istället riskerar att ta hissen ned till Hockeyettan.
Eller samla på kottar som man sedan målar gula.
Eller att bara vila. Som tydligen är ett av de fritidsintressen som ökar mest, enligt en artikel jag kommer över när jag googlar på fritidsintressen.
Men nej, jag vill varken samla några kottar eller frimärken.
Säsongen 2015-16 skrev jag en krönika, "Det är "vi" som är VIK Hockey"
Den handlade om oss. Fansen. Supportrarna.
Om det man får och fått uppleva som supporter.
Om en hel del motgångar men även framgångar. Minnen.
Minns att det plingade till då och då i telefonen under hela den kvällen.
Många som kände igen sig i beskrivningen hur det är att vara "VIKare".
"Älska mig som mest, när jag förtjänar det som minst". Vet inte av vem jag snor det citatet, men det citatet har kanske aldrig passat bättre in på klubbens relation till sina supportrar än just nu."
Så skrev jag då.
Efter detta så har vi alltså fått vara med om både himmel och helvete som supportrar. Igen.
Ekonomiska problem.
Degradering till Hockeyettan.
Uppflyttning till Hockeyallsvenskan.
SHL-satsning. Igen.
Här står vi nu.
När man sammanfattar Västerås IKs säsong hittills och det läget klubben befinner sig i just nu, gäller det verkligen att man klarar av att hålla minst två tankar i huvudet samtidigt.
Väldigt mycket har gått snett. Fel beslut, eller kanske bättre passande, ickebeslut, har tagits.
Varningsklockorna ringde tidigt.
För att vara exakt redan i omgång 3.
Lördagen den 1:a oktober förlorade VIK Hockey hemma mot Modo med hela 1-7.
Det syntes tidigt att detta lag var felbyggt.
Backsidan, klart sämre än förra säsongen.
De solida defensiva klassbackarna Logan Roe och August Tornberg hade lämnat stora hål efter sig.
Ersättarna var inte ens i närheten att fylla de hålen.
Bristen på offensiva, speldrivande, poängstarka centrar, var lika uppenbar en bit in i säsongen som den var innan säsongen startade.
Det gick inte att förvandla en defensivspecialist till poängkung den här gången heller. Även om man spelat några matcher i världens bästa hockeyliga.
I början av november började det blåsa upp till rejäl storm efter att man blivit totalt överkörda borta mot Södertälje med 5-0.
Strax därefter läckte det ut att representanter för VIK varit och träffat Håkan Åhlund på Arlanda för att diskutera en eventuell anställning som ny huvudtränare för Västerås IK.
Det är nånstans här det börjar gå riktigt snett.
Detta fick bara inte läcka ut, men det gjorde det givetvis.
Åker man till Arlanda för att intervjua en tränarkandidat borde man redan bestämt sig för att byta huvudtränare.
Där och då borde Thomas Paananen fått lämna uppdraget som tränare för Västerås IK.
Av flera skäl.
Hade man bara en "plan A" vid tillfället hade man fått jobba fram en "plan B".
Självklart fanns det vid tidpunkten andra namn än Håkan Åhlund tillgängliga.
Det hade varit en "lämplig tidpunkt" att göra en förändring för ett lag som stått och stampat i flera säsonger utan att få någon utveckling på i princip någonting överhuvudtaget.
För stått och stampat, det har man.
Säsongen 2018-19, återkomsten i Hockeyallsvenskan efter året i Ettan, hittade man oerhört snabba spelomställningar.
Man spelade med fart och malde ofta ned motståndarna i 3:e perioden.
Man såg ut att bli starkare ju längre matcherna led. Man såg ut att orka mer än motståndarna.
Tillsammans med ett fantastiskt målvaktsspel nådde man direkt toppen av Hockeyallsvenskan.
Men därefter har allt stagnerat.
Många frågar sig vad man egentligen har för spelidé.
Man kommer ofta en och en osynkat och hamnar nere i hörnen.
Spelet blir statiskt.
Powerplay-spelet har varit ett rent haveri i flera säsonger.
Försvarsspelet har varit oerhört svagt hela säsongen och det är ofta öppen gata in i anfallszonen för motståndarna.
Gör motståndarna första målet är till största sannolikhet matchen över, för vända på matcher gör man inte.
Men, förutom allt detta så ser energin ut att vara helt borta. Och det, det är oerhört farligt.
Kollar man in i VIKs bås så ser det ut att vara helt syrefattigt.
Rekryteringen av Robert Nordmark har inte heller gett någon som helst effekt.
Snarare ser det ut som de knappt pratar med varandra i båset.
Att inte göra de förändringar som den absolut breda majoriteten av alla som följer denna klubb länge sett som en fullständig nödvändighet är en väldig farlig väg man valt. Man spelar ett högt spel.
Men, till de där andra tankarna som också måste få plats i huvudet då.
VIKs nuvarande styrelse har gjort ett fantastiskt jobb med ekonomin i flera år.
De har fått kapitalet att öka samtidigt som vi levt i en pandemi.
Det är de som gjort denna SHL-satsning möjlig.
Mitt förtroende har dem.
De tog ett tufft beslut att sparka sportchefen. Rekrytera ny sportchef som ska styra den sportsliga biten.
Det som återstår att se och som här och nu är den stora farhågan är att de väntade för länge.
Att nye sportchefen Niklas Johansson behöver lite för lång startsträcka för att göra de förändringar som krävs för att rädda denna säsongen och i förlängningen och i värsta fall hela SHL-satsningen.
För det enda som är viktigt just nu är att Västerås IK spelar i HA nästa säsong.
Andra målsättningar får vänta.
Sen är det ju såhär och vi är alla olika.
Jag har full respekt för dem som inte pallar för stunden.
För mig funkar det dock annorlunda.
Jag kan aldrig slå av en match på tvn eller lämna en match i förtid. Det går inte.
Men jag har verkligen full förståelse för de som gör motsatsen.
För att rycka ur ett citat från en krönika jag skrev för några år sedan på hockeyallsvenskan.se.
"Att vara supporter till ett hockeylag är ett livslångt äktenskap".
Vi vill såklart allihop som följer denna klubb, klubbens bästa.
Det är en svår ekvation att få ihop just nu som supporter när laget stundtals uppträder som om de vore proppmätta och inte bryr sig.
Men för att VIK Hockey, som vi alla vill, ska kunna fortsätta satsa framåt och uppåt, är alternativet att strunta i att gå på matcher och i och med det stötta ekonomiskt det absolut sämsta man kan göra.
Ingen publik. Ingen satsning.
Om man rannsakar sig själv och försöker tänka framåt.
Hur blir det nästa säsong? För mig/dig som supporter?
Är man villig att kasta bort sitt största intresse?
Är supporterskapet över på grund av att saker gått snett denna säsong?
Är SHL-satsningen över för den närmaste framtiden?
För de som klipper sina säsongskort och börjar samla frimärken, fine.
Men det är inget för mig.
Nu ger vi Niklas Johansson chansen att till och börja med ta denna säsongen i mål och så ser vi alla till att Västerås IK spelar i Hockeyallsvenskan nästa säsong.
På lördag hyllas en av de allra största.
Fredrik Johanssons tröja åker upp i taket i Rocklundahallen.
Supporterlivet vore garanterat enklare om alla spelare vore som "Fredda".
En fantastisk hockeyspelare och alltid ett oerhört fint föredöme. Gav alltid allt för laget.
15 säsonger i Gulsvart.
Det är respekt!
Hoppas verkligen Fredrik får de hyllningar han förtjänar.
Avslutningsvis.
Allt är verkligen inte nattsvart.
Även om vi gärna hade sluppit denna storm som varit så visar den vilket enormt intresse som finns för denna klubb och hur många som brinner för att man ska lyckas ta sig framåt och uppåt.
För att lyfta fokus till något positivt så avslutar jag med att nämna några personer som av olika anledningar är/skulle kunna vara oerhört viktiga för att klubben ska komma framåt. Att intresset bibehålls under tunga tider.
Mikael Norén, vilken fantastisk leverans på bloggen vikfancentral.se.
Hatten av för Sveriges bästa supporterbloggare.
Micke ska ha sån oerhörd cred för allt arbete han lägger ner mer eller mindre ideellt för att serva oss med analyser och nyheter.
Erik Olsson,
Jag vet att du "slutat" på räcket.
Men jävlar vad jag hoppas på ännu en comeback. Man brukar säga att publiken ibland är den 6:e utespelaren. Det driv och den känsla du har när du manar på hemmapubliken är högsta klass.
Till och med undertecknad får höra när man står för tyst fast man inte står på den så kallade klacksektionen ??
Jag kan inte alla turerna gällande vad som händer runt klacksektionen, men jag förstår frustrationen med att det plötsligt av olika anledningar hamnar folk där som istället för att leva sig in i matcherna och sjunga, står och tittar på sina telefoner.
Här måste man på något vis hitta en lösning.
Men du saknas där Erik.
Hoppas du själv förstår vilken oerhörd skillnad du gjort för stämningen i hallen.
Kevin Johansson,
Inget lätt jobb att få folk att vallfärda till arenan när man inte får någon draghjälp av laget som spelar på isen.
Men Kevin har en oerhört viktig roll och är helt rätt person på rätt plats.
Max Strömberg Melin,
Vi får hoppas på ett fint samarbete med nye sportchefen Niklas Johansson.
En hockeynörd ut i fingerspetsarna som förhoppningsvis kommer kunna vara med och hitta några guldkorn här framöver när förhoppningsvis värvningsstrategin förändras nu.
VIK måste börja träffa rätt nu på de importer som tas in.
Och förhoppningsvis hitta dem före lag som exempelvis Kristianstad och Västervik och inte värva dem därifrån när priset gått upp 100 %.
Har ju poddat en del med Max i HA-podden tidigare och där utsågs han till "hockeyoraklet"
Mot bättre tider.
