En premiär som hade allt och lite till
Premiären är avklarad och vilken match det blev, det var en premiär som hade precis allt och lite till.
Premiärer är alltid roliga, det var en speciell känsla att kliva in på pressrummet i Coop Norbotten Arena, Jag trodde på en mycket underhållande och händelserik match. Och som det motsvarade förväntningarna.
Det dröjde bara 03.20 in i den första perioden, då tappade Linus Arnesson och Arvid Aronsson markeringen vilket gjorde att Patrick Cehlin och kaptenen Niklas Olausson kunde spela klapp klapp spel och lätt placera in 1-0. Mardrömstarten var ett faktum och värre skulle det bli. Joakim Andersson drog på sig en onödig trippingutvisning. Luleås powerplay var lika glödhett som en Webergrill och efter en passiv Örebrobox kunde Anton Hedman raka in 2-0 framför mål.
Det var en period där Örebro inte verkade komma någonstans. Det kändes som att Luleå flög fram på isen medans Örebro satt kvar i planet på flygplatsen. Starten av den andra perioden började bättre för Örebro och det verkade som att laget fått en hårtork av Sundblad för att väckas till liv. Laget skapade några halvchanser och framför allt var det kedjan med Viksten och bröderna Spink som skapade fram chanser. Bland annat hade Viksten ett skott i utsidan av stolpen. Joakim Andersson drog sedan på sig en dum tripping utvisning på offensiv planhalva och då var det dags igen för klapp klapp spel och 3-0 på klockan efter att Johan Harju mycket elegant vänt runt och stänkt upp pucken bakom en chanslös Eero Kilpelainen.
I det här laget var det karnevalstämning i Coop Norbotten Arena . En riktigt klang och jubel föreställning hade hemmalaget visat upp. Jag drog en djup suck uppe på pressläktaren och tänkte att det här kan bli en mycket jobbig kväll. Det såg ut att vara tack och godnatt för Örebros del. Luleå fortsatte att trumma på och såg oerhört starka ut och det kunde ha stått både 4-0 och 5-0. Örebros försvarsspel såg stirrigare ut än en mellandagsrea på ett elektronikvaruhus.
Men då kom det som en blixt från klar himmel, Marcus Weinstock hittade sin radarpartner Libor Hudacheck som stenhårt kunde dunka in 3-1 via ribban. Hela Örebrolaget fick ett enormt energilyft av målet. Och bara 48 sekunder senare hände det igen. Tyson Spink hittade fram med en delikat passning till Daniel Viksten som kassaskåpsäkert placerade in 3-2. Nu var det helt ombytta roller där Luleå såg oerhört skakade. Hemmapubliken och hela pressläktaren undrade vad som egentligen hände. Vi gick till pausvila med 3-2 men det kändes som en stor fördel till Örebro. Energin flödade medans Luleå kändes mycket skärrade totalt ombytta roller Man brukar ju att 3-0 är den jobbiagste ledningen i hockey.
Och lika jobbigt som mardrömstarten var i första perioden lika underbart var det när Tom Wandell placerade in 3-3 pucken på pass från nyförvärvet Sakari Manninen 3:22 in i tredje perioden. Örebro tog sedan över matchen helt där Luleås målvakt Joel Lassinatti gjorde några riktigt högkvaltitativa räddningar. 3-3 stod sig perioden och ut och Örebro lyckades vända på steken i den här matchen totalt. Förläggningen var sedan jämn med chanser åt båda hållen men det blev tillslut straffar.
Där misslyhckades Viktsen och Tylor Spink att överlista Lassinatti medans Patrik Cehlin och Niklas Olausson lyckades sätta sina straffar. Örebro lyckas alltså efter en totalt galen match hämta hem en poäng vilket jag tycker var oerhört starkt. Det märkliga var framför allt att man som en kameleont kunde visa upp totalt olika skepnader. Jag tycker framför allt att vi ska hylla kedjan med Viksten och bröderna Spink som var oerhört giftiga. Det finns mycket att jobba med för Örebro framför allt förvarspelet och passningspelet något som Sundblad också talade om efter matchen.
Det var en premiär som verkligen hade allt och lite till!
