En titt på spelarna i Örebro Hockey såhär långt
Örebro Hockey har hunnit avverka fyra träningsmatcher så här långt. Flertalet återstår, men jag tänkte här ta en närmare titt på hur spelarna har sett ut. Nyförvärven, de nygamla Markko Anttila och Ville Viitaluoma inkluderat, och Daniel Viksten, Derek Ryan, Jakub Krejcik, Stefan Johansson, Joonas Jalvanti och Julius Hudacek har alla mycket att leva upp till. De kommer från väldigt olika säsonger där några vill hitta tillbaka till storformen och andra letar efter nya toppar.
Örebro hade framförallt en stor svaghet förra året och det var boxplay. Laget nådde inte ens upp i 80% och det är bara rakt igenom uselt. Såhär långt har det sett mycket bättre ut. I dagsläget är det tre kedjor som roterar med den uppgiften: Henrik Löwdahl – Johan Adolfsson, Ville Viitalouma/Tim Wallace – Brian Willsie och Anders Eriksson – Kalle Olsson. Kalle Olsson var förra årets ljuspunkt i boxplay och han har fortsatt bra, medan andra verkar höjt sig.
Samtliga backar verkar fått gå runt i boxplay, inklusive Weinstock. Det enda backpar som hittills verkar relativt återkommande i de flesta spelformer är Victor Ekbom – Bobbo Petersson, vilket med största sannolikhet innebär att den talangfulle Bobbo kommer att spendera säsongen i SHL och inte bli utlånad som en del trott inför säsongen. I övrigt verkar det fortfarande experimenteras en del. Tomas Skogs som har varit sjuk kan vi inte säga så mycket om.
I powerplay ser det ut som att det finns några olika huvudkonstellationer just nu där det är noterbart att Wiklander och Löwdahl fått en del tid i just PP. Annars är det som väntat många av spelarna från de två tänkta poängkedjorna som dominerar istiden: Wallace, Willsie, Ryan, Anttila och Viitaluoma. Örebro har även provat att spela några av dessa som back, vilket till exempel Skellefteå visat att det kan fungera mycket väl. Likt boxplay har Örebro gått runt på många spelare i powerplay och det har varit svårt att se någon riktigt första uppställning.
Tråkigt nog har inte laget fått det att stämma speciellt bra med långsamma pass som inte sitt där de ska. Det har verkligen varit träningsstämpel på det powerplay laget visat upp hittills. Om det är något moment som laget behöver förbättra så är det just powerplay.Bland backarna i powerplay är det Marcus Weinstock, Jakub Krejcik och Stefan Johansson som fått mest speltid, men även Bobbo Peterson och Victor Ekbom har fått göra inhopp. Marcus är en bra skytt och han får in pucken på mål. Det om något kan komma att bli viktigt i det långa loppet.
Marcus Weinstock, som gick som forward med begränsad speltid förra säsongen, har skolats om till back och det har utan tvekan varit ett av de intressante momenten att studera under matcherna. Nye backtränaren Johan Tornberg har gjort detta till ett speciellt projekt och hittills har det sett ut … OK. Weinstock var aldrig en speciellt fysisk spelare som forward, trots att han har storleken för att kunna vara det. Han är utan tvekan en lirare och det kommer han säkerligen få fortsätta att vara.
Under matcherna som gått har han stått för en del bra uppåkningar och fina dragningar, men han har också vid tillfällen gjort en eller två dragningar för mycket i egen zon istället för att bara lyfta ut. Han har visat upp ett mer fysiskt spel och vågat gett sig in i hörnen för att gröta, men det ser lite ovant ut för honom. Det kan bli bra, men än så länge är det svårt att säga varken bu eller bä. Offensivt besitter han utan tvekan toppkvaliteter som back. Det är defensivt vi alla undrar var han befinner sig.
Bland övriga nya backar har Joonas Jalvanti visat upp en fin skridskoåkning och bra passningar, medan Stefan Johansson började lite trögt, men han växer in i spelet alltmer. Vi har stora förhoppningar på båda dessa herrar, vilket de säkert båda vet om. Sist men inte minst har vi Jakub Krejcik, ännu en på papper skicklig tvåvägsback. Jakub har visat upp fina tendenser i Schweiz, men behöver nog lite mer tid för att komma in i spelet. Han började lite avigt, men klev fram mer och mer efter hand.
Bland forwards har framförallt Brian Willsie och Lukas Vopelka visat upp väldigt bra intentioner, utan att för den delen hålla tillbaka någon annan spelare. De skrinnar på bra och vill mycket över hela isen. Supertalangen Vopelka har spelat i fjärdefemman med Anders Eriksson och Kalle Olsson där han kanske inte kommer till sin fulla rätt, men likväl har han gjort det absolut bästa av situationen och jag skulle inte bli förvånad om han får spela sina första SHL-matcher under säsongen som kommer.
Kedjan med Brian Willsie, Derek Ryan och Tim Wallace har mycket stora offensiva kvaliteter och vi borde kunna förvänta oss en hel del poäng från denna kedja. Ryan har redan visat att han är en vass målskytt med tre mål på de tre första matcherna. Där Ryan måhända har en mindre fysik väger Wallace utan tvekan upp för det med att vara en av SHL:s absolut bästa tacklare. Även Willsie har en stabil fysik och står gärna framför mål och tar smällar om det är det som behövs. Han är dessutom en riktigt bra passningsspelare, vilket både Wallace och Ryan kommer att uppskatta.
Sedan har vi vår andra poängkedja med Ville Viitaluoma, Markko Anttila och Martin Johansson. Likt den föregående kedjan har de redan börjat producera mål och det kommer säkerligen att fortsätta så. Johansson är en av SHL:s snabbaste spelare och har ett ruggigt skott. Det visade han också med sitt mål mot Zug. Anttila har SHL:s längsta klubba och är även han snabb när han fått upp farten, men mest av allt är han en hungrig målskytt. Tillsammans med den mycket rutinerade Viitaluoma är det här en kedja som borde inge respekt bland motståndarna.
Om vi går vidare till fjärdekedjan med Anders Eriksson, Kalle Olsson och Lukas Vopelka har de inte fått så mycket speltid, men de har ändå producerat en del framåt. De har visat sig vara farliga, framförallt Vopelka och Eriksson som målat. Eriksson har även bjudit på några fina tacklingar, mål och snabba pass i powerplay när han fick chansen, medan Olsson bjuder på hårt jobb över hela isen. Förhoppningarna här är snarare att de ska spela 0-0 mot det bästa motståndarna har att slänga mot oss och samtidigt irriterade deras stjärnspelare. Exakt vem som gör Eriksson och Olsson sällskap i fjärdekedjan när säsongen inleds återstår att se. Ett hett tips är Adolfsson som troligen får ge plats åt Viksten i tredjekedjan.
Viksten har varit lite hämmad av vad som verkar vara en höftskada och inte spelat så mycket. Tråkigt nog har han inte spelat så mycket i sin paradgren powerplay när han väl varit hel och det kan nog behövas sett till vad laget presterat hittills i den spelformen. Daniel har ett ruggigt skott, men under den tid han spelat har han visat bra ambitioner med hårt jobb och vilja. Andra spelare som varit borta från spel inkluderar Thomas Enström och Robin Dahlström. Den föregående på grund av en skada och den senare på grund av att han ska bli pappa. Båda dessa slåss om platser i tredje- och fjärdefemman där deras kämpaglöd och hjärta passar väl in normalt sett.
Sist men inte minst har vi den ”allsvenska” kedjan med kapten Henrik Löwdahl, Johan Wiklander och Johan Adolfsson. Kapten Löwdahl har stått för flera fina assist under matcherna som gått, men även visat på en vilja att gå på mål och stöka där. Wiklander som var en notorisk målskytt i Hockeyallsvenskan verkar mer och mer skolas om till powerforward och gör ett stort arbete med tacklingar, grovjobb vid sargen och skott från alla möjliga vinklar.
Johan Adolfsson, som återvänt till ishockeyn efter att ha varit borta över ett år med mycket svåra sviter av en allvarlig hjärnskakning, har visat att han vill vara med och kriga om en plats i truppen. Han har likt Wiklander bjudit på en härlig tåga och den kedjan kan komma att bli riktigt jobbig att möta för motståndarlagen. Vi ska nog inte hoppas på stor poängproduktion från dem, men den kommer göra livet surt för många. Både Adolfsson och Wiklander målade under turneringen i Schweiz.
Henrik Lundberg var en av förra säsongens största utropstecken och han har fortsatt bra. Han var bara minuten från att hålla nollan mot Ambri Piotta och det hade varit värd efter flertalet svettiga räddningar under matchens gång. Han har fortfarande samma spelstil, men har jobbat på att inte fastna i den sittande positionen. Julius Hudacek som var lagets kanske största värvning inför den kommande säsongen har också inlett bra. Han hade inte mycket hjälp i förlusten mot Zug, men släppte även någon enkel retur. Han repade sig snabbt och i matchen mot Lugano fick han hålla en välförtjänt nolla. Tredjemålvakten Johannes Jönsson kommer inleda säsongen i Vita Hästen, men gjorde en godkänd insats mot Brynäs häromveckan.
Sedan får vi inte glömma Jared Aulin som ansluter till laget senare. Jared kommer bli en förstärkning oavsett hur laget inleder i SHL och kommer säkerligen få ett bemötande i Behrns Arena värt en förlorad son. Tränarna Kent Johansson, Johan Tornberg och Håkan Åhlund kommer ha angenäma problem när de ska ta ut laget i höst om det här fortsätter att utveckla sig på samma vis.
