En tom plats i kupén
En krönika om Örebros förlust mot Rögle. Om den påtagliga saknaden av en förstacenter hos laget.
I alla år och dar så har jag fått lära mig att det inte finns några spökhus. Men det finns det visst och för Örebro Hockey heter den platsen Lindab Arena i Ängelholm. Det verkar sannerligen vara platsen där Örebro verkligen inte kan vinna i SHL-sammanhang. Inför den här matchen så hade man förlorat samtliga 6 matcher i arenan. Och ikväll blev det som bekant också en sjunde gång mot den grönrandiga bandyklubben från den skånska slätten.
"En pasta carbonara utan bacon"
Ändå var insatsen inte något att skämmas för men långt ifrån att stå och dansa på bordet av. Vi hade precis hunnit satt oss med popcornspåsen innan nyförvärvet Ahnelöv kunde sätta in ettan efter att Örebroförsvaret tagit inspiration av PostNords sortering. Matchen var sedan frejdlig, fysisk, fylld av petiga utvisningar. Känslorna inne i Lindab bubblade likt en isländsk gejser. Hemmapubliken skapade en visselkör som gapade för tom hals så fort en hemmaspelare föll som en fura. Faktumet var ändå att det hela slutade i en relativt rättvis seger för hemmalaget i en kväll där Eero Kilpeläinen länge höll kvar laget med den ena paradräddningen efter den andra. Oerhört skönt för Kilpeläinen som de senaste kvällarna har darrat som om han skulle sjunga solo i Brunnsparken. Chanser för Örebro att vinna matchen saknades inte. Men spetsen lös med sin frånvaro.
Förresten hörrni visst är det bra svårt att skruva ihop en Ikea-möbel om en skruv saknas? Man letar, försöker hitta en lösning och ändå så saknas den översta hyllan. Man blir lite småbitter. Lite så känner jag med lagbygget Örebro Hockey just nu i dagsläget. Det är som att äta en pasta carbonara utan bacon. Det funkar men det saknas en viktig ingrediens. I Örebro så lider man av en stor avsaknad av en riktigt förstacenter. Någon som på egen hand kan göra det där bekanta lilla extra när det behövs som mest. Örebro har redan en sådan i artisten Palushaj men just nu får han dra ett lass som är lastat med några riktigt tunga stenar som han får dra med sina axlar. Han behöver en lekkamrat som kan öppna upp ytor, som kan servera de där delikata mackorna. Det har Örebro inte idag och har inte riktigt haft heller sedan Derek Ryan lämnade klubben. Idag har laget Wandell som är en nyttig tvåvägcenter men som kanske inte har egenskaper för en producerande förstakedja.
"En match made in heaven"
Jag tycker ofta att det tar för lång tid med pucken när Wandell kommer in i anfallszonen, ibland blir det lite för plottrigt med passningsspelet. Wandell ska dock sägas är oerhört nyttig i en mer defensiv roll och har en skridskoåkning som bara den är värd entrépengen. Den spelartypen som Örebro letar efter växer verkligen inte på träd, de har ofta många nollor på lönekuvertet och där konkurrensen bland andra klubbar är minst sagt stentuff.
Örebro har inte heller råd att träffa fel. Den sista skruven i lagbygget måste passa in i spelsättet men framför allt i attityden och kämpaglöden. Örebro måste lyckas med en match made in heaven. Inget misslyckande lex Justin Hodgman eller Lucas Lessio. Det är minst sagt ingen lätt uppgift för sportchef Niklas Johansson.
Samtligt så börjar tåget att rulla från perrongen nu och vill man nå ett slutspel så måste man vara ombord från start. Då går det inte att stå med en tom plats i kupén så mycket längre till. Spelaren i fråga ska hinna få allt pappersarbete med faxen fixade vilken brukar kunna ta ett antal arbetsdagar. Det handlar om att spelaren får tid att kunna komma in i laget och ligan. Det börjar verkligen bli dags nu. Saknaden av en förstacenter har varit påtaglig mot både Rögle och Malmö. Jag tror att om man skulle få in rätt man på rätt plats så skulle man kunna lyfta laget en dimension till. Då kan det verkligen bli en rolig vinter inne i Behrn Arena.
Nu är den en tom plats i kupén när tåget börjar rulla.
