En trumslagares tankar: Säsongen 2018/2019, Yes We Can!
Örebrobloggare Markus Eklund sammanfattar Örebros händelserika säsong som innehöll det mesta.
I måndags runt 21:20 tiden hördes signalen gå i Behrn Arena för sista gången denna säsong, en säsong man inte kan sammanfatta kort, tvärtom, avslutningen på denna säsong blev magnifik, hela hallen står upp och stämningen var någonting helt annat än som efter en förlust, vi tog oss till slutspel, vi förlorade säger många, jag säger att vi segrade. I hymnen Tro i våra hjärtan går texten ”Är du beredd att betala priset, och har du den rätta tron?” ja, jag tycker dom senaste säsongerna för Örebro Hockey har visat att vi supportar har betalat det priset, och att vi har den rätta tron, för jössen vilka mentala urladdningar det var varit. Bottenstrider, kvalångest, tuffa förluster, se våran älskade klubb i ekonomiska problem, tränarbyten med mera.
"En tränartrio som visade sig bli succé"
Allt detta till trots har alltid beläggningen i hallen vart top 2 i ligan och i år var vi nummer 1, det plus att ståplatspubliken alltid slutit upp och sjungit fram Örebro mot framgångar, det säger en hel del. Denna säsong stod de klart, vi skulle inte hamna i botten, i år fanns det bara ett mål, slutspel. Ja, vi kom till slutspel, dock var vägen dit mer krokig än vad vi alla önskade och hoppades på, med ett par rejäla hinder på vägen. I December månad tog man återigen beslutet att avskeda huvudtränare Niklas Sundblad och assisterande tränare Petri Liimatainen, kvar stod Niklas Eriksson, och fick sällskap av självaste Jörgen Jönsson, och Mr. Örebro, Henrik Löwdahl.
En tränartrio som visade sig bli succé, men man fick vänta. Oftast brukar man prata om att tränarbyten blir kortsiktiga lösningar, i Örebros fall, tvärtom, man fick en direkt succé med en 7-1 seger hemma mot Frölunda innan man togs ner på jorden igen, spelet fanns, men inte helheten, den fick man vänta på, och segersviterna uteblev. Förluster kommer och går, alla lag förlorar matcher, så fungerar sporten, men det är skillnad på en förlust och en tuff förlust, dessa har vi haft tillräckligt med i år så det räcker och blir över, jag vill inte gå in på detaljer för då blir man lite illamående men jag tror ni förstår när jag säger, Luleå hemma, Timrå borta, Skellefteå borta, Mora hemma, Färjestad borta x2 och Linköping borta.
"Utdömda.. Uträknade"
Ni kanske har förträngt dessa matcher, jag jobbar fortfarande på det. Dessa tuffa förluster gör mig oerhört orolig, för dessa kan knäcka spelare och lag totalt, men inte oss, för oss får dom aldrig, aldrig nånsin ner. Utdömda.. Uträknade.. Mörka rubriker.. Största stjärnan skadad.. Vad mer kunde gå fel..? 4 poäng under kvalstrecket och 17 poäng upp till en play-in plats, som i det läget bara var en utopi..
Eller..? Någonting hände... Helt plötsligt klaffade allting, defensiven vart stabilare, man fick ihop det i boxplay som man tidigare inte gjort, powerplay funkade, laget kom samman. Seger efter seger, därmed också en värvning av klass i målvakten Jhonas Enroth, och helt plötsligt var man närmre slutspel än kvalspel, och på ett sätt som inte finns så säkrar man sista play-in platsen i sista omgången på målskillnad till Brynäs bekostnad.
Att det vart just Brynäs som fick betala priset känns som en skön revansch med tanke på all skit som snackats från dom i år om hur dåliga vi är, Aaron Palushaj och mer därtill. Väl i slutspel var Växjö bättre, dock sätter första matchen nere i Småland sig med en bitter eftersmak, nåväl, bara det faktum att vi tog oss dit är en bragd i sig, och nu börjar våran tid komma.'
"Rödvitt är på gång, nu"
Jag har stått bakom trumman varje hemmamatch i år, och jag kommer fortsätta med det, att gå ner till hallen och ställa mig där mitt i smeten på sektion K bland alla er härliga människor är det bästa jag vet, jag älskar det här och jag kommer sakna det någon enormt. Jag är hoppfull för det som komma skall, rödvitt är på gång, nu gäller det att hänga med, tack för i år! Och tack till alla läsare, framför allt tack Andreas Lundskog som gav mig chansen att publicera mina tankar framför en större publik!
Denna säsong summerar jag såhär, Yes We Can, Yes We Did! Det är vi som är Örebro!
/Markus
