"Goes the way. And shows the way”
En krönika om handlingskraft, ledarskap inom laget och Henrik Löwdahl. En krönika om vad som krävs av Örebro Hockey.
"Blod, svett och en djävulsk kämpaglöd"
Det är tungt att vara Örebrosupporter kan vi lugnt säga, kräftgång med femte raka förlusten. En prestation under gårdagskvällen som kändes likt ett magplask från 10an på Gustavsviksbadet. Känslorna inom kroppen bara bubblar likt en gejser på Island. Ilska, uppgivenhet och till största del oro för laget jag håller så kärt kommer upp till ytan. Okej vi hade den stora oturen att dra på sig en eländig vinterkräksjuka. Men det är absolut ingen ursäkt. Det gäller att andra kliver fram och visar framfötterna, visar att jag vill vara med och tävla. Men nu är det bara att gå vidare och fokusera på det viktigaste den här säsongen att hålla sig undan kvalplatserna.
Vi tampas med tre bottenkonkurrenter. Ett pånyttfödd Rögle sedan bröderna Abbott tog över. Ett Mora som jag tyckte ställde till för sig med mer problem när man sparkade Matthias Karlin. Också ett blödande Karlskrona som dock har fått med sig sponsorer för att rusta inför slutspurten. Och detta kommer att bli en thriller till slutspurt ända fram till lördagskvällen den 10e mars. En lång ökenvandring som kommer att kräva blod, svett och en djävulsk kämpaglöd.
"Jag saknar Willsie"
Örebro har hittills under vintern när poängstabiliteten sjunkit likt en reporänta suttit lugna i båten. Det har talats om att man ska jobba på och försöka vända trenden. Men istället har hedersamma förluster bytts mot rena rama kollapser. Det har blivit dags att byta hjulspår. Det är dags att visa handlingskraft innan det är för sent. Jag vet att klubben har det oerhört tufft ekonomiskt men det är ännu värre att åka ut. Karlskrona fick in under förra veckan 400000kr från klubbens nätverk i form av företagare som har lagt 25000 kr vardera. Varför skulle inte ett sådant upplägg funka hos Örebro? Det är mycket mer riskfyllt att laget får en mental kollaps i ett kval och åker ut med huvudet före.
Det blir en riktigt dyr historia. Jag är säker på att sportchef Niklas Johansson söker med ljus och lykta efter möjliga spelare men tiden tickar på. Självklart gäller det att få in rätt spelare annars kan det stjälpa istället för att hjälpa laget. Jag vill se en spelartyp som Örebro värvade när Brian Willsie anslöt under säsongen 2013/14. En spelare som jobbar stenhårt match efter match och som ställde krav på sina medspelare. Han gjorde laget så mycket bara med sitt sätt att vara. Precis det som saknas i detta lagbygge. Igår var det knäpptyst kring Örebros bås när siffrorna började rinna iväg. Ingen snackade med varandra och ställde krav på varandra. Det var mer som att se ett gäng skolpojkar som satt uppradade inför ett skolfoto.
Kliva fram utanför boxen
Sundblad meddelar att stämningen i truppen är god. Detta är utmärkt utanför isen men ibland måste det få brinna till lite, ett svar på att man tävlar och har ett hjärta som pulserar runt en jävlaranamma. Jag säger som en av de ledande experterna inom ledarskap John C Maxwell ” A leader is one who knows the way. Goes the way. And shows the way” Det är precis det Örebro saknar. Där måste någon eller några i laget kliva fram och gå utanför den normala boxen. Visa såhär vill jag att vi ska ta igenom detta. Såhär ska man uppträda när man spelar för Örebro Hockey.
En sådan attityd som Henrik Löwdahl personifierade och mitt förslag har sedan länge varit att ta in honom som ett bollplank till Sundblad. En person med en ruggig erfarenhet, som är en ambassadör för klubben och en ny röst i omklädningsrummet. Ett wake upp call som inte kostar några större pengar.
Nu väntar två tuffa matcher på en roadtrip i Skåne som blir oerhört viktiga. Speciellt matchen i Ängelholm där det är hög tid att bryta den jobbiga förbannelsen i Lindab arena. Det där hög tid att någon i laget ”Goes the way. And shows the way”
