Jag vill inte se mitt Örebro hockey såhär
Fyra raka förluster, näst sist i ligan och ett spel som är långt ifrån glädjande. Jag känner till stor del bara Deja Vú Örebro.
Ni vet det där uttrycket Deja Vù som man fick lära sig på franskalektionerna. Uttrycket som beskriver en händelse som känns bekant. Jag tror att många rödvita supportrar inne i tryckkokaren Behrn Arena upplevde Deja Vu` igår. För tredje matchen av fyra möjliga så föll laget ihop och målen rasslade som en enarmad bandit i Las Vegas bakom Kilpeläinen. Laget har nu släppt in 21 mål på dessa fyra matcher, då är det väldigt svårt att vinna hockeymatcher. Ett undermåligt målvaktspel från Kilpeläinen som dock agerade stabilt under första perioden. Men när Nygårds backhand satt till 2-3 som var en puck som Kilpeläinen nog skulle ha haft så kom raset. Det var som att blåsa bort all form av självförtroende som fanns hos den välmeriterade finländaren. Precis som i de tidigare matcherna.
När det blåser så rasar det som ett korthus. Jag kan inte förstå att man inte valde att ställa Stéen mot sitt gamla lag igår. En målvakt som har gjort det bra under inledningen. Istället ställer man Kilpeläinen som har sett lika darrig ut som om han skulle sjunga solo på Brunnsparkens scen. Den där tryggheten till resten av laget har saknats. Självförtroendet har saknats. Det såg man redan under stunder redan ifjol. Deja Vú.
Och just det där ordet självförtroende kan vi stanna vid en stund. Nu när Palushaj inte finns med så ser jag inte någon tillstymmelse av detta. Näst intill hela laget känns mer som en grå massa. Ingen som tar tag i taktpinnen och visar vägen eller som ryter till när misstag återigen återupprepas. Vart har ledande spelare så som Wandell och Weinstock tagit vägen?
"Deja Vú säger jag igen"
Jag ser inte den här viljan att fajtas framför kassen och offra det där lilla extra. Det som även saknades till stor del under förra säsongen. Jag tycker att det är ganska intressant om man jämför Örebro med ligakonkurrenten Malmö som just nu gör stor succé och parkerar i toppen av tabellen. Malmö har till stor del en avsaknad av stjärnor. Men de är ett lag som är beredda att gå över lik för varandra för att vinna tillsammans. Precis det som krävs men som nu ser ut att saknas i Örebro. Detta som under långa perioder med undantag för slutet av serien saknades i Örebro ifjol. Deja Vú säger jag igen.
"Besviken över tomma ord"
Det finns inte heller några kulörer som visar vägen i special teams där man nästan har lust att såga ner tv-bänken när laget får chansen i den spelformen. Jag saknar den där riktiga spelglädjen och viljan när det hela går emot. Det känns väldigt mycket grått just nu. Och grått det är ingen trevlig färg, i alla fall inte inom hockeyn. Jag börjar faktiskt bli orolig och det är det fler än jag skulle jag tippa på.
De som står upp för klubben mest, som varje hemmamatch färgar arenan och förvandlar den till en tryckkokare. De som håller Örebro Hockey kärt är oroliga. Denna säsong skulle ju laget sikta mot slutspel, det skulle bli en roligare säsong efter det ekonomiska stålbadet. Nu är det istället Deja VU ´känslor från förra säsongen. Den utlovade spetsvärvningen som var lovad i somras verkar ha runnit ut i sanden och blir rejält eftersänd med PostNord. Tåget börjar gå nu och fortfarande saknas en spelare i kupén. Det har talats om en spetsvärvning som inte skulle göra fansen besvikna. Men det är precis det som fansen är, ruggigt besvikna just nu. Besviken över tomma ord.
Och fortsätter detta så behöver man inte vara någon raketforskare för att inse att Behrn Arena inte kommer att vara fylld till bredden.
Sedan så blir jag också mer och mer tveksam till Niklas Johanssons värvningar av Boucher, Harper och Rissanen. En trio som där jag speciellt tycker att Harper och Rissanen har underpresterat. Harper skulle vara en producerande spelare men har mest skjutit snett och jag frågar mig om hans kvalitet verkligen håller i SHL. Just nu känns han iskallare på isen än en snöstorm i Irkutsk. Rissanen ser ofta att ha problem med tempot och ofta kommer på mellanhand.
Efter förlusterna har det låtit att förlusten berodde på ditten och datten och att vi gjorde det ena och de andra bra. Varför kan ingen erkänna att vi gjorde en för dålig insats rakt och tydligt? En replik som visar att nivån är för låg.
Många kanske skulle dra det klassiska argumentet att det är precis i början av serien och att man måste ge det lite tid. Det köper jag inte riktigt då man inte kan halka efter från start. Hur lätt är det att börja jaga om man nu skulle ligga sist i omgång 29? Sedan är det som sagt inte ett problem som ska lösas. Man måste vara ärlig att säga att som laget har spelat de senaste matcherna så håller det inte i SHL. Det kan låta hårt men det är en sanning.
Jag kanske tar fram motorsågen här men jag gör det för att jag är orolig för Örebro Hockey. Jag är orolig för att det är klubben som jag håller kär med ett pulserande hjärta.
Jag vill inte se mitt Örebro hockey såhär
