Kan vara skillnaden på slutspel eller inte
En krönika om Örebros avsaknad av en målskytt, en enorm supporterkärlek och om den bästa spelaren i Örebro sedan Derek Ryan.
"Hela hjärtat av denna underbara sport"
En match där laget till stor del var spelmässigt var bättre än motståndarna. Ändå blir det förlust. Det där de förlusterna som gnager mest egentligen. Behrn Arena var fylld till bredden ikväll där den berömda lappen var utskriven, laminerad och uppsatt på luckan. Brynäs hade fått tillskott med en mobilisering av supportrar som hade vallfärdat till Behrn Arena och som skapade en härlig läktardynamik. Samtidigt var det fansens dag i Örebro där supporterklubben 14-3 hade piffat upp hemmastå på Ernest Kirchsteiger manér. Oj just hemmastå formade Behrn Arena med en inramning som fick en att få gåshud under matchen. Precis som alltid gör ni att det är en stor fröjd att få uppleva hockey i Behrn Arena.
Innan nedsläpp blev också Örebrosupportern Peter Rudin hyllad som årets supporter av klubben mycket fint. Jag vill rikta ett stort grattis till Peter som är så värd detta. En supporter som har korsat land och rike för att supporta Örebro Hockey och som varit på lagets samtliga bortamatcher de senaste säsongerna oavsett hur resultatraden har varit. Det kallar jag att ha ett supporterhjärta av guld, eller ska vi säga färgat i rött och vitt? Ännu en gång stort grattis Peter, du tilsammans med 14-3 är hela hjärtat av denna underbara sport som vi följer tilsammans.
"The Ugly Truth"
Och det började också bra för de rödvita i matchen. Laget satte in en hög press mot Brynässpelarna som såg pressade och stressade. Örebro såg ut att vara jobbiga jävlar att möta. Och närkingarna laddade bössorna och avlossade skotten både högt och lågt, från både väster och höger. Men i Brynäskassen stod David Rautio och byggde upp sig till ett spöke såhär i Haloweentider. Han som hade blandat och gett under säsongen.
Hur mycket Örebro än försökte så var det stängt och låst och gör man inga mål så är det förbannat svårt att vinna. Den analysen får jag nog inte Nobelspriset för men The Ugly Truth som det brukar heta. Brynäs gjorde det när man tog vara på ett gyllene läge efter att Örebro bjudit på spelvändning. Tack för kaffet svarade Samuel Asklöf som smaskade in matchens enda mål. Örebro hade ännu en gång lyckats inkassera en hedersam förlust. En blytung sådan. Och jag tycker att det händer lite för ofta, att man ser dessa mönster. Matchen idag påminde mycket om förlusten mot Frölunda i tisdags. Laget skapar massor av chanser men som man inte får i nät. Och där sedan förlorar matchen efter mål av motståndarna i den tredje akten. Tendenserna var desamma i matchen uppe mot just Brynäs för två veckor sedan. Det är kostsamma poäng att förlora. Poäng som kan vara skillnaden på en slutspelsplats eller inte i den tajta tabellen som nu råder.
"Jag hade unnat honom så mycket"
Jag har sagt det sedan sommarens Saharavärme, det här lagbygget saknar den där sista kryddan. Ni kanske tycker att jag låter som en gaggig närking när jag tjatar om detta men det är ju så det är. Laget saknar en förstacenter av rang, en sådan där produktiv måltjuv som sätter kassar på rullande band. En sådan där som Derek Ryan som gjorde sina lagkamrater så mycket bättre. Jag vet att man får leta långt in i skogen för att hitta ett träd där det växer sådana spelartyper. Laget har en otrolig spets i Palushaj som har motsvarat förväntningarna med råge. Men vi såg det så tydligt när han saknades. Då såg laget mest grått ut.
Självklart har jag en stark tro på Rodrigo Abols men att hans effektivitet ska vara kontinuerlig tror jag blir tufft. Det är nog ett år för tidigt att vara den spelartypen redan.
Nu är dags för landslagsuppehåll och ett break på tio dagar. För sportchef Niklas Johansson gäller det att söka med ljus och lyckta efter möjliga förstärkningar. Det är tid för det nu. Tåget mot det som är lagets målsättning nämligen slutspel har sedan länge börjat rulla. Jag tror att det blir svårt att nå den destinationen om man har en tom plats i kupén. Självklart ska man ha is i magen och få in rätt spelare och rätt karaktär men faktum är att denna spelare skulle ha varit på plats innan säsongen drog igång. Nu är dessa spelare ungefär lika lätta att få tag på som att hitta osthyvlar i Thailand. Men en poängproducerande spelare eller inte kan vara skillnaden på slutspel eller inte. Tåget rullar som sagt nu.
Till sist så tyckte jag faktiskt lite synd om Aaron Palushaj idag. Jag hade unnat honom så mycket att få segra ikväll. Ni vet hur alla Brynäsfans gick bananas mest överallt när Palushaj valde Örebro istället för en fortsättning i Brynäs. De kallade honom för legoknekt och pengakåt och att han inte hade något klubbhjärta. Ingen tänkte på Palushaj, att han kanske inte trivdes i Brynäs. Jag kan säga att Aaron Palushaj är en av de mest ödmjuka spelare som jag har träffat.
En spelare vars hjärta innehåller en otrolig passion, en otrolig kämpaglöd för hela laget och som vill göra allt för sina lagkamrater. Jag satt inför matchen och bara hoppades på att just han skulle få avgöra matchen. Det hade han varit värd. Det hade varit rätt åt de som hävde ur sig dynga i samband med övergången. Nu blev det inte så men Palushaj har redan överbevisat dem. Han är den bästa spelaren som Örebro har haft sedan Derek Ryan.
