"Känns mer som en illusion"
En krönika om Örebros prekära läge i tabellen, lagets spelsystem och en fundering på hur laget egentligen mår?
"Det är svårt att stoppa blödningen på ett sår som redan är vidöppet"
Klasskillnad, utskåpning och en bedrövlig insats av Örebro Hockey, är hur vi kan sammanfatta denna lördag på Hovet. Redan på förhand visste man att det skulle bli en tuff utmaning att möta seriens mest målglada gäng i en av de mest ikoniska arenorna som finns i Hockeysverige. Ändå hade man förhoppningar att laget skulle kunna få med sig något positivt efter den blytunga förlusten hemma mot Luleå då laget i alla fall spelmässigt tog några steg framåt. Istället slutade det med insats som du bara vill slänga ner i papperskorgen. Återigen lyckas laget att ta tre steg bakåt. Det tog 36 sekunder innan Sebastian Strandberg elegant och enkelt kunde spela fram Emil Bemström som busenkelt kunde sätta in 1-0.
Redan där var det som att rullgardinen bara drogs ner för Örebro. Och som den första akten såg ut så ska Örebro vara glada att det bara stod 2-0. Djurgårdsspelarna for fram blixtsnabba sportbilar med full gas mot anfallszonen där Örebrospelarna såg mer ut att stå som rödvita trafikkoner som Djurgårdsspelarna bara kunde svänga bort. Burväktare Stefan Stéen blev sedan utbytt i starten av den tredje perioden när Djurgårdarna smällde in 3-0. Och jag tyckte faktisk synd om Steén, Djurgården kunde ha gjort mycket mer.
Återigen fick vi sedan en presskonferens med Sundblad som medgav att laget spelade bra under den andra halvan av matchen. Men vad gör det för skillnad?Det är svårt att stoppa blödningen på ett sår som redan är vidöppet. Och egentligen att säga att laget spelar bra, antalet heta chanser som laget skapade under den andra halvan av matchen förutom målet kan jag räkna på tre fingrar. Snarare var det att hemmalaget slog av på taken och spelade på ledningen. Det går inte att säga efteråt att vi skulle ha varit mer påkopplade när det är tränarens uppgift att se till att laget är redo för match. Och vad skickar det för signaler till fans som tappert följer laget i både med och motvind och tappert lägger ner själ och hjärta för klubben när man går ut och säger att man gjorde det spelmässigt bra i andra halvan av matchen?
Varför erkänner man att detta var ett riktigt bottennapp i Mälaren till insats?
"Allt detta känns till en uppbyggnad av en illusion"
Man kan prata om corsistatistik, skottförsök, felstudsar och att en vändning är i sikte. Allt detta känns till en uppbyggnad av en illusion. Öppnar vi ögonen så ser vi att laget bara har bärgat fyra stycken trepoängare hittills, det är näst sämst i hela ligan och det är också lagets placering i serien. Det är igen illusion, det är en verklighet. Något är fundamentalt fel när laget gång på gång tar flera steg tillbaka och viker ner sig. Och om man skulle se en vändning i sikte av dagens insats så får man nog klättra upp på Globens tak och speja rejält med en kikare.
Och det här var året då Örebro inte skulle hamna här nere i bottenträsket efter år av turbulens i både ekonomin och på ledarsidan. Sportchef Niklas Johansson hade rustat med ligans transferbomb när han snodde åt sig Palushaj. Klubben fick in klassbacken Nick Ebert och Kristian Näkyvä från en seriekonkurrent. Man spände båget högt och satsade mot ett slutspel. Och jämför man på pappret med laget ifjol så är det bättre. Men istället har det blivit en rejäl kraschlandning där laget faktiskt har tagit färre poäng än under samma tidpunkt ifjol. Man skulle kunna säga att sportchefen Niklas Johansson har misslyckats i sitt lagbygge men jag kan nog inte tycka det rakt ut. Okej, Shane Harper har långt ifrån levt upp till förväntningarna. Där Rasmus Rissanen ofta inte riktigt hänger med i tempot. Och där Patrik Virta som skulle vara en förstacenter är långt ifrån den pjäsen vad man har sett hittills.
"Mil från sin målsättning"
Men jag funderar ändå om Örebros trupp är så mycket sämre än både Timrå, Brynäs och Malmös trupper? Jag kan tycka att man borde få ut mer av denna spelartrupp ändå.
Man undrar verkligen hur föreningen och hur spelarna i laget mår? Att hela tiden åka på sådana här smäller gång på gång och försöka resa sig. Som när jag pratade med Abols efter matchen mot Luleå som medgav att det sätter sig i bakhuvudet när man gång på gång inte får utdelning och förlorar. Att sedan Performence Coach Hamilton sedan säger att det inte finns något vemod och att gruppdynamiken är starkare än förut tror jag inte alls på. Flera av spelarna ser ut att sakna den där farten, fläkten, entusiasmen och kreativiteten. Och är ju självklart när man gång på gång åker på en knock out.
Jag säger inte att man ska kicka någon än men frågan är hur länge föreningen har ett tålamod? Just nu är man mil från sin målsättning. Jag respekterar Sundblad något oerhört som person men det är bara att inse att laget inte tar steg framåt i tabellen med det spelsättet man har. Av det man såg idag så kan man bara säga att statistik ibland bara är en illusion av en verkligheten.
Verkligheten är att Örebro Hockey just nu är näst sist av alla lag i SHL.
