Lundskog: "En spetskompetens som lyser med sin frånvaro – nu behövs nog en julklapp"
Vår reporter Andreas Lundskog krönikerar efter Örebros 1–3 förlust mot Linköping.
Efter onsdagens bottennapp nere i Malmö hade i alla fall undertecknad räknat med Örebrolag taggat till tänderna. Ett Örebrolag som ville visa vart skåpen skulle stå inför sin hemmapublik i den sista matchen innan juluppehållet. Mot ett Linköping som inte hade bärgat några segrar vid närkesslätten sedan hedenhös tid(14: januari 2017).
Men precis som mot Malmö fick vi bevittna ett Örebro som inledde matchen tafatt, yrvaket och slarvigt under matchinledningen. Missförståndet var många, spelet med puck var slarvigt och tempot kändes nyvaket. Samtidigt röt de vita lejonen från Östergötland till med ett spel som nog är bland det främsta jag har sett LHC presterat under de senaste åren.
Ledningen i den första perioden var välförtjänt och kunde också ha varit större om det inte hade varit för Jhonas Enroths förtjänst i Örebromålet.
I andra kom Örebro dock upp något bättre, lyckades kvittera och hade bud på mera om det inte hade varit för en storspelande Marcus Högberg som stängde igen i sin gamla hemstad. Linköping uppträdde också med ett starkt försvarspel genom att ligga i skottlinjen och göra det ack så viktiga ”skitjobbet”
I tredje klev sedan Ben Maxwell fram som tungan på vågen när matchen stod och vägde som mest. Därmed blev det inte något vidare julllovsparty för vare sig spelarna eller supportrarna. En vecka är facitet blev två raka förluster som båda var missräkningar efter den starka segern i Ängelholm förra lördagen. Det blev två insatser med två nyanser av beigt rent spelmässigt.
Nu förstår jag att formsvackor kommer och går i ligan som är ett enormt långt marathonlopp. Örebro är ett lag där betoningen är just LAG. Stjärnspelarna som tidigare har funnits i Mathias Bromé, Borna Rendulic och Aaron Palushaj finns inte där i samma utsträckning likt i tidigare lagupplagor. Örebro behöver kväll efter kväll till mångt och mycket svara upp för gedigna laginsatser för att bärga poängen.
Men när det gnisslar kring prestationen behövs spelare som med individuell skicklighet kan bryta mönster. Som verkligen kan kliva fram och vara tungan på den berömda vågen.
Nu vet jag att marknaden är ytterst tunn och att det gäller att hitta rätt spelare för den sportsliga ledningen med Niklas Johansson i spetsen. Men det är bara konstatera att Örebro behöver förstärka med en poängspelare om laget ska kunna vara med och utmana på allvar. Det skulle nog behövas som en julklapp till supportrarna och till laget.
Örebro föll tungt under lördagens hemmamöte mot Linköping.
Sedan ska man absolut inte måla upp det som att Örebro tar julledigt med någon sorts krisstämpel. Absolut inte, det här laget har visat upp en genomstark defensiv, ett utmärkt målvaktspel och en välarbetad spelidé. Det måste bara adderas någon form av krydda för att ha potentialen till att kunna bli en riktig fullträff.
Extra kul var det också att få se Leo Carlsson få förtroendet i powerplay och i en roll med över 15 minuters speltid. Den grabben har all potential till att kunna bli hur bra som helst. Handlederna, spelfinessen, uppfattningen och kreativiteten, och då ska man ha i åtanke att grabben är 16 bast.
Dessutom måste jag också lyfta klubbens initiativ i att bjuda in Örebro Stadsmission och lyfta fram deras arbete. Sådant behövs verkligen där hockeyn kan vara en sådan positiv kraft. Såhär i julhelgerna finns det många som lever i utsatthet och som behöver en hjälpande hand. Kom ihåg att en liten gest kan göra så mycket för någon annan.
Med det får jag sätta punkt för den första halvan av grundserien. Jag gör det med att önska er läsare en riktigt god jul!
